Det finns en strid som står ut mer än de andra. En almstrid. Det här är historien om hur Alternativ Stad, numera lokalgrupp i Jordens vänner, räddade 13 skogsalmar från att huggas ner.

Publicerad i Miljötidningen 5/2012

11 maj 2011 samlades folk i Kungsträdgården för att fira 40-årsdagen av Almstriden.

Foto: Wikimedia commons/Holger Ellgaard

 

En tunnelbanelinje till Järva ska byggas! Det beslutet tog Stockholms stadsfullmäktige 1968. Och ändstationen för den linjen skulle ligga vid Kungsträdgården. Platsen för tunnelbaneuppgången var redan bestämd, med detaljprojektering och allt. Olyckligtvis råkade det stå 13 hundraåriga skogsalmar på just den platsen. Och eftersom det är så krångligt att göra om en detaljprojektering så fanns det inget annat val. Almarna måste bort!

Almarna i Kungsträdgården var dock viktiga för många stockholmare. Missnöjet och protesterna mot försämringen av Stockholmsmiljö hade växt, efter flera år med stadssaneringsprojekt. Nästa hela Nedre Norrmalm hade rivits, och med fler kontors- och butiksgetton, ökad biltrafik och färre parker. Träden, och tehuset de omgärdade, hade blivit en symbol för alla gröna ytor som riskerade förstöras, eller redan hade förstörts. Beslutet att fälla almarna var droppen som fick bägaren att rinna över. Invånarna kände sig överkörda. Almarna behövde ju egentligen inte fällas, man kunde anpassa tunnelbanestationen och fortfarande bevara träden.

Hösten 1970 började motståndet organiseras av Alternativ stad. En telefonkedja skapades, där den som ville vara närvarande vid fällningen av träden kunde skriva upp sig. Beslutet överklagades, men regeringen gav stadsfullmäktige rätt. Gatukontoret meddelade att 13 maj 1971 ska almarna fällas.
Men i själva verket hade man bestämt att fällningen skulle ske natten till 12 maj. Beslutet nådde Alternativ Stad kvällen 11 maj. Telefonkedjorna drog igång, och ett tusental personer strömmade till platsen.

Organisatörerna i Alternativ stad var lite tveksamma till användandet av våld. Å ena sidan var det nödvändigt, men det skulle också innebära få närvarande vid fällningen. Och ju fler desto bättre. De bestämde sig för att låta de närvarande själva avgöra vad de ville göra. Det var en våldsam och blodig aktion, men på samma gång även en folkfest. Kungsträdgården var under en veckas tid ockuperad av aktivister, och runt 250 000 människor besökte platsen någon gång under ockupationstiden för att visa sitt stöd för aktionen. Hängmattor i träden och tältläger på marken. Uppträdanden dygnet runt, med sång och musik, däribland kända namn som Cornelis Vreeswijk och Kar De Mumma, och till och med operakören. Efter en vecka gav stockholmspolitikerna upp. Tunnelbaneuppgången fick väl byggas någon annanstans. 1977 öppnade tunnelbanestationen, med uppgång vid Arsenalgatan.

Almstriden anses vara en av de mest lyckade aktionerna i Sveriges historia, på grund av det breda folkliga stödet, trots våldsanvändning, och för att fällningen stoppades.

Text: Ida Jonsson