Veckans Krönika: Eddie Olsson

Eddie Olsson är aktiv i Jordens Vänners Bonde- och urfolksutskott. Idag står han för Veckans krönika, som handlar om vikten av en levande och fungerande landsbygd.
 
 
 
Text:  Eddie Olsson, Jordens Vänner
Foto: Liva Mazure
 
 
 

För helåret 2012 ökade livsmedelsexporten med 7 procent i värde och 11 procent i volym. Livsmedelsexporten landade på 58 miljarder kronor år 2012.Samtidigt som vi säljer allt mer svenskproducerad mat till vår omvärld är det allt mindre av den svenska maten som kommer från svenska gårdar. Ett tidens tecken är att vi för minutiös statistik över hur mycket vi exporterar, samtidigt som det inte finns några helt tillförlitliga siffror på hur mycket av den mat vi konsumerar som kommer från svenska primärproducenter. Den så kallade självförsörjningsgraden är mycket låg, långt under 50%, men ingen vet helt säkert, för till skillnad från de kalla krigets dagar, anses det idag inte väsentligt.
Är det verkligen väsentligt, då? Spelar det någon roll var vår mat produceras? Om vi vill skapa ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle är svaret på båda de frågorna tveklöst ja.
Medan Sverige säljer livsmedelsprodukter av hög klass främst till andra länder med ungefär samma ekonomiska utvecklingsnivå som oss själva köper vi livsmedel och produkter för vår egen livsmedelsproduktion, exempelvis soja till djurfoder, från länder med utbredd fattigdom. Det senare hade ju kunnat vara bra för jordbrukare i den fattiga delen av världen om inte ägarförhållandena sett till att de får nästintill ingenting av den rikedom som skapas genom vår handel. Landgrabbing och bristen på jordreformer leder till att en stor del av de bönder som producerar våra importerade basmatvaror har svårt att sätta mat på bordet i sina egna hem. För de storföretag som äger jorden de brukar är det nämligen väldigt mycket mer lönsamt att sälja till oss i den välbärgade delen av världen än till fattiga bönder som i många fall är helt livegna.
Problemen med att internationella storföretag köper upp den odlingsbara marken till förfång för lokala producenter är för all del inte något som bara drabbar fattiga länder, det är ett växande problem även här i vårt rika land, och konsekvenserna för vår landsbygd är inte mindre förödande på lång sikt, även om våra bönder inte svälter. Än så länge finns det ju andra jobb att gå till om man bara är beredd att flytta på sig, sägs det. Som en följd har Sverige den snabbaste avfolkningen av landsbygd inom hela OECD. Det är naturligtvis förödande.
I Sverige tenderar vi att betrakta landsbygden som ett rekreationsområde, en lyx som vi kan kosta på oss att hålla flytande med jippon och turism, samtidigt som alltmer av det som vi borde producera på vår egen landsbygd köps in från andra delar av världen. Sanningen är snarare den att vi aldrig kommer att kunna skapa ett hållbart samhälle, varken på nationell eller global nivå, utan att ha en fungerande landsbygd. En landsbygd som är en oskiljaktig del av vårt samhälle. En landsbygd som lever på egna meriter och får utvecklas efter sina egna förutsättningar.
Nästa helg träffas vi på Naturbrukskonferensen vid Kinnekulle, där diskuteras hur vi skall kunna få en sådan landsbygd. I Sverige, men för både Sverige och världen.
Vill du också göra din röst hörd? Klicka här!