Fiskodling AltropicoEfter några dagar med att göra sig hemmastadda i Quito fick Jordens Vänners praktikanter Josefin och Tilde ge sig ut på sitt första fältbesök. Första besöket blev ett fem dagars uppdrag med Afro-ecuadorianer som deltar i ledarskpasskolan, Escuela de Líderes.

Escuela de Líderes är en ledarskapsskola som riktar sig till framförallt de personer som har en lite högre uppsatt roll i sina communities (samhällen). De är ofta presidenter i sina samhällena det vill säga ledare. Syftet med skolan är att guida och komplettera ledarna i så väl politiska frågor som mer praktiska frågor. Det Altropico vill bidra med är verktyg för planering, ledning och politisk påverkan. Det är 12 träffar varje år och varje träff är 3 dagar. Escuela de Líderes riktar sig både till män och kvinnor men merparten av deltagarna är män.

15-20 september: På fält med Lilliana från Altropico och ledare för Escuela de líderes med inriktning på afro-samhällen i Ecuador.

Måndag
Vi vaknade tidigt kl 4.30 och Edison (som jobbar på Altropico) kom och hämtade upp oss kl 5 och körde oss till bussterminalen där vi tog en buss till Tulcán tillsammans med Lilliana (som också är medarbetare på Altropico). Väldigt trötta men ändå svårt att somna på bussen mest på grund av alla spännande saker och vacker natur längs bussresan. När vi kom fram checkade vi in på ett hotell, åt lunch och inväntade att ledarna från de afro-ecuadorianska samhällena skulle komma. Vi är en grupp på 21 personer jag och Josefin från Jordens Vänner; Lilliana, Jefferson och Santiago från Altropico och 16 personer och ledare från afro-samhällena. Vid 14tiden anlände dom och efter att man ätit lunch begav vi oss till prefektet i Tulcán (ungefär kommunfullmäktige) för ett möte. Man pratar om hur man jobbar med olika projekt i provinsen Carchi (till viken stad Tulcán tillhör), hållbar utveckling och hur och vad afro-samhällens ledare kan ta med sig tillbaka till sina samhällen och införliva där. Mötet går bra men är möjligen lite ostrukterat. Många mobiltelefoner ringer under mötets gång och det verkar inte finnas några tydliga riktlinjer om att man inte bör svara och sitta och smsa under ett möte. Lite speciellt tycker vi från ett svensk perspektiv.

Efter mötet med prefektet (la prefectura de Tulcan) tog vi bussen som man hyrt till oss/gruppen att färdas i under veckan, och åkte över till den colombianska staden Ipiales. Lite nervösa var vi möjligen inför att korsa gränsen och vi var beredda på en del utfrågningar från gränspolisen men... Ingenting. Ingen passkontroll, inget, så det var smidigt (men dock lite oroväckande på grund av den rådande droghandeln). I Ipiales gick vi mest i butiker, många ville passa på och köpa skor och kläder då det är mycket billigare i Ipiales, Colombia än i Ecuador. Efter lite strosande i affärer åker vi tillbaka till Tulcán där vi äter middag allihopa.

Tisdag
På tisdagen går vi upp tidigt vid 6-tiden och beger oss med gruppen till så kallade Aguas termales (varmvatten källor) och skyddad regnskog på den colombianska sidan av gränsen. Ingen badar men det är otroligt vackert, stekande hett vatten med en mindre väldoftande lukt av svavel. Se även bilder ovan.

Efter besöket i regnskogen och varmvattenkällorna åker vi tillbaka till Ecuador (återigen ingen gränskontroll alls även om vi ser en del militärer på den ecuadorianska sidan av gränsen) för att äta frukost i en liten by utanför en något större by, Tufiño. I väntan på att frukosten ska bli klar sätter några från gruppen på musik och alla börjar dansa, många dansar salsa och det är snarare som att man befinner sig på ett diskotek kl 21 på kvällen än hemma hos en familj i väntan på frukost kl 8 på morgonen. Efter frukost åker vi till byn/staden Tufiño där vi har ett möte med prefektet (kommunfullmäktige/el gobierno parraquial) och diskuterar, liksom vi gjorde i Tulcán, hur de jobbar med olika projekt, produktion av olika grödor etc. Mötet är liksom det föregående ganska ostrukturerat och det är extremt kallt i mötesrummet vilket inte hjälper. Afro-ecuadorianerna som är vana vid tropisk värme verkar verkligen ha det svårt med kylan. Även om det inte är så kallt, kanske 10-15 grader så är det en bitande kyla som tränger in i benmärgen och även vi från "kalla Sverige" huttrar och fryser medan vi sitter på mötet och i Tufiño överlag.

Lunchen serverades hos samma familj där vi åt frukost för att sedan åka vidare till Chical. Det tar flera timmar och när vi kommer fram till Chical vid 19-tiden möts vid av Altropicos medarbetare Manolo, som arbetar på det mindre kontoret i Chical. Vi har ett kortare möte allihopa inne på Atropicos kontor med presidenten/ledaren för Chical och Manolo samt vi andra från gruppen innan vi går och äter middag. Soppa till förrätt (oftast med kött i) och fisk med ris till huvudrätt vilket är standard under resan även om vi inåt land nästan bara blir serverade kött eller kyckling och inte fisk till huvudrätten.

Efter middagen åker vi tjejer i gruppen (vi, Lilliana och tre tjejer från afro-samhällena) till Don Jaime och hans fru María Luiza för att spendera natten hemma hos dem. Don Jaime är grundare till Altropico och vi fick ett varmt bemötande av honom och hans familj (fru och sonen Santiago) när vi kom.

Efter att vi lämnat av våra väskor så går vi tillbaka in till byn Chical´s "centrum" då killarna från afro-samhällena spelar fotboll med killar från Chical. Tjejerna har gjort sig i ordning och sminkat sig då man tänkt och gå ut och dansa efteråt så dom är inte med och spelar. Varken från Chical eller från Afro-samhällena även om man säger att man brukar vara med och spela när vi frågor om det. Efter fotbollen vill vi gå ut och dansa men vi är så otroligt trötta efter att ha gått upp 5-6 varje morgon så vi går hem och lägger oss.

Onsdag
Morgonen efter vaknar vi tidigt och utsikten som vi möts av från Don Jaimes hus är fantastisk. Huset ligger i en dalgång - på ena sidan Ecuador och på andra sidan (vad vi ser från huset, utsikten) Colombia. Det känns verkligen som man är mitt i djungeln. Fåglarna sjunger och luften är fuktig.

Efter frukost, som utan tvekan är den bästa hittills under resan, visar Maria Luiza oss runt på hennes och Don Jaimes tomt/lantegendom, en så kallad "finca". Odlingar, djurhållning och fiskodlingar. Under dagen besöker vi även en annan Finca samt Manolos hus där vi får göra "sockergodis" och Panelas som sägs ska vara bra för kylan direkt från sockerrören. Vätskan från sockerrören töms och man kokar detta i stora bad tills konsistensen blir som sirap, därefter kan man antingen göra dessa Panelas som är en stor sockrig, lite kristalliserad klump. Eller kan man behandla sirapen så som man gör med polkagrisar, genom att arbeta upp och dra i smeten så den blir seg. Det smakar även ungefär som polkagrisar- sjukt goda och vi tänker att detta borde vara nåt som man kanske borde satsa på att producera för att sälja i större skala och alternativt exportera. På eftermiddagen åker vi vidare till San Lorenzo där vi tillbringar de sista två nätterna.

Torsdag
På torsdagen åker vi ut på floden och besöker en "flodby" som tillhör området Cayapas Mataje vilket även är ett så kallat "ekologiskt reservat". Byn har nyligen drabbats av en översvämning och det känns väldigt nergånget och fattigt. Vi känns verkligen som ett "exotiskt" inslag och folk stirrar på oss när vi promenerar runt i byn. Vi går förbi ett klassrum där dörren står på glänt och skolbarnen börjar sjunga en sång för oss.

Efter dagsturen med båt besöker vi även biodlingar i Chiquita-samhället som Altropico jobbar med. Det är spännande och se hur honungen tillverkas och den smakar gudomligt. På kvällen är det salsa och karaoke- afton. Vi äter en fantastisk god middag- ceviche med matbanan och ris och dansar afro-ecuadoriansk salsa. Sjukt roligt och vi får lära oss hur man vickar på höfter och dansa som ett proffs. Eller nja, nästan i alla fall. En perfekt avslutning på en otroliga händelse- och lärorika dagar ute på fältet.

Fredag:
Efter många intryck och upplevelser kände vi att lite avkoppling på stranden skulle vara fördelaktigt innan vi återvände till kontoret i Quito. Därför tog vi vårat pick och pack på fredagsmorgon och åkte till Atacames för sol och bad under helgen.

Läs fler inlägg på praktikantbloggen.

Läs mer om Altropico
Jordens Vänners hemsida

Altropicos hemsida

Altropicos Facebooksida