Blogginlägg av Jordens Vänners praktikanter Josefin och Tilde, som befinner sig hos Jordens Vänners lokala samarbetspartner Altropico i Ecuador. De berättar om sitt fältbesök till Chical i Ecuador och till Colombia.

SONY DSCNu är vi precis hemkomna från ett spännande äventyr fullt av intressanta möten. Vi har fått större och djupare förståelse om den frånvaro och okunskap som finns gällande jämställdhet vilket vi tror är en viktig del att ha för att kunna komma vidare med arbetet att utveckla ett mer jämställt samhälle.

Efter att ha varit i Quito ett par veckor efter vårt senaste fältuppdrag, slutfört genusanalysen och sammanställt en broschyr, var det nu dags att åka iväg igen. Denna gång väntade Pasto, en by i södra Colombia och Chical, en by i norra Ecuador.

Från Chical hade vi sedan planerat att ta oss djupt in i regnskogen och besöka Awa- folket. Huvudsyftet med resan var att fortsätta göra intervjuer gällande ledarskapsskolan Escuela de Líderes i allmänhet för att sedan kunna analysera hur den skulle kunna utvecklas till det bättre. Syftet var även att fortsätta undersökningen angående genus och jämställdhet då vi sedan tidigare bara hade intervjuer från Cayapas-området. Totalt utförde vi 12 intervjuer varav 8 av dem som vi intervjuade hade deltagit i ledarskapsskolan tidigare. Vi intervjuade även kvinnor angående entreprenörskap där vi fick många intressanta svar.

Vi åkte tidigt lördagsmorgon från Quito med Oscar från Altropico till staden Tulcán (en stad i norra Ecuador på gränsen till Colombia). I Tulcán mötte vi upp Manolo (som även han arbetar på Altropico) och cirka 15 skolungdomar från området runt staden Chical i norra Ecuador vilka skulle delta i eventet i Colombia som vi var på väg till. Från Tulcán korsade vi gränsen och åkte sedan vidare till en by nära den colombianska staden Pasto. När vi kom fram till den lilla byn och "fincan" (som de kallar ett lantegendom/farm) där vi skulle spendera natten var det redan eftermiddag/kväll så vi hann bara med att få en kort rundtur av "fincan" och äta middag innan det var dags och sova. Vi var dessutom båda trötta efter resan då vi hade gått upp tidigt på morgonen. Vi sov i en sovsal med alla skolungdomarna, eller ja tjejerna vilka var majoriteten av dom som följt med från Chical för att delta i eventet.

På söndagsmorgonen vaknade vi tidigt för att sedan snabbt packa ihop våra saker och bege oss till eventet. Eventet som hette "sabores y saberes" ( ungefär "smaker och kunskaper" översatt) hölls av organisationen Asociación para el Desarrollo Campesino (ADC) och gick ut på att påvisa sambandet mellan maten vi äter och naturen, det vi odlar. Skolungdomar från olika samhällen i framförallt södra Colombia men även från Ecuador hade i denna "anda" lagat  traditionella maträtter och bakverk från deras hembygder. Eftersom Jordens vänner var med att finansiera detta event tyckte dem att det var extra roligt att vi var där och vi fick därför gå upp på scenen och säga några ord.

Vi åt och smakade och åt ännu mer. Bland annat yuca-kaka (som är en slags blandning av palsternacka och potatis),blomkålstortilla, empanadas (piroger), rårörsocker godis, knyten av palmblad med olika slags fyllningar, kaffe från egna kaffeodlingar, marmelader, morots- och pumpakaka slank ner i våra magar. Vi blev som besatta av yuca-kakan, den var helt otroligt god så vi tog receptet och tänkte att ja, den här måste vi testa och baka hemma. (Senare i Chical fick vi en kvinna som driver ett litet bageri att baka kakan som vi sedan fick av henne som reskost på väg hem till Quito)

Efter Colombia åkte vi tillbaka till Ecuador till staden Chical. Där stannade vi fram till fredagen och fortsatte vårt arbete med att göra intervjuer med personer som deltagit i Altropicos ledarskapsskolan och jämställdhet. Vi besökte olika samhällen i orovinsen Charchi (till vilken Chical tillhör): Maldonado, Chilmá abajo och Chilmá arriba och Awa samhället El Pailón. För att komma till Awa-samhället El Pailón, som för övrigt är det Awa- samhället som ligger "närmast" civilisationen, var vi tvungna att först åka minibuss 1 h och sedan vandra i hård terräng i cirka 1 1/2 h då det inte finns några vägar dit.

Awas är en ursprungsbefolkning som lever på gränsen Ecuador/Colombia. Situationen för Awas är svår och enligt uppgifter från Jordens vänner (2 år sedan) så räknar UNIPA med, som är en av de största organisationerna för Awa-befolkningen, att 60% av barnen är undernärda. Även Manolo som guidade oss dit pratade om att mattillgången i Awa samhällena var ett utav de största problemen för Awafolket. Jorden där Awas bor, utvecklade han, är svårodlad och man har överfiskat floden. Awas har traditionellt sett varit jägare men många av de djur som man en gång jagade och hade som "huvudföda" finns inte längre kvar i området eller är betydligt färre. För de Awas som bor på den colombianska sidan gränsen har man dessutom ofta hamnat emellan den colombianska guerillan FARC ( och andra para-militära grupper) och militärens stridigheter vilket skördat många Awas liv senaste 20 åren även om situationen nu är lugnare.

Väl framme i samhället Pailón samtalade vi med en lärare där som arbetar på grundskolan i samhället och åt en väldigt god lunch. På lunchen att döma kunde man kanske inte ana att det var fattigt eller rådde brist på mat men så var det också något utav ett "vandrarhem" som vi stannade till på och åt. Då det är ytterligare 4 h vandring för att komma till det största Awa samhället San Marcos (och ännu längre till andra) så kan man ju behöva stanna till på vägen. Vi stannade bara i Pailón ett par timmar innan vi begav oss tillbaka hemåt. Det hade redan börjat regna och det blir nästintill omöjligt att ta sig tillbaks om det regnat för mycket på grund av att vägen är lerig och man sjunker ner så mycket när man går, vi sjönk ofta ner upp till en 1/2 m, ungefär som kvicksand, och då hade det inte regnat "så" mycket. Nästa gång vi åker till Chical bestämde vi i alla fall oss för att vi skulle försöka ta oss ända till Awa samhället San Marcos och övernatta där.

Samtliga dagar utförde vi intervjuer med tidigare deltagare i ledarskapsskolan men även med presidenter för samhällena och kvinnor i allmänhet. Vi anser att ledarskapsskolan som Altropico har gör mycket nytta för personerna som deltar men även samhällena i allmänhet. Det är många av deltagarna som efter ledarskapsskolan hjälper till i samhället på ett eller annat sätt och får många gånger bra jobb efter. De flesta av kvinnorna beskriver att de nu förstår och känner att även dem kan och att skolan har varit viktig för att lära sig om deras rättigheter och lagar som finns.

På bussen på väg tillbaka till Quito smaskandes på vår yuka-kaka och även godis av rårörsocker blickade vi tillbaka på en återigen givande och intressant resa som vi tar med oss mycket ifrån. Nu sitter vi på kontoret och ska sammanställa intervjuerna, skriva klart hela analysen angående ledarskapsskolan och jämställdhet. Nästa vecka åker vi ut på äventyr igen. Då ska vi delta i ett möte angående de lokala bankerna, besök av samhällen i Esmeralda-provinsen och andra spännande projekt.

Läs fler blogginlägg från Jordens Vänners praktikanter

Ge en gåva till Jordens Vänners regnskogsprojekt