Josefin och Tilde fältbesökPå sitt första uppdrag fick Josefin och Tilde följa med praktikanter från ledarskapsskolan, Escuela de Líderes på deras fältbesök. Nu berättar de om sitt andra fältuppdrag, där de fick skriva en analys med fokus på jämställdhet och genus med koppling till ledarskapsskolan. Under uppdraget besökte de afro-samhällen och Chachi-samhällen och intervjuade kvinnor och män både med och utan ledarskapsuppdrag i samhällena.

Escuela de Líderes är en ledarskapsskola som riktar sig till framförallt de personer som har en lite högre uppsatt roll i sina communities (samhällen). De är ofta presidenter i sina samhällena det vill säga ledare. Syftet med skolan är att guida och komplettera ledarna i så väl politiska frågor som mer praktiska frågor. Det Altropico vill bidra med är verktyg för planering, ledning och politisk påverkan. Det är 12 träffar varje år och varje träff är 3 dagar. Escuela de Líderes riktar sig både till män och kvinnor men merparten av deltagarna är män.

Josefin och Tilde andra fältbesök
Nu har vi varit ute på vårt andra regnskogsuppdrag vilket har varit en riktig upplevelse. Vi fick i uppgift av Altropico att skriva en analys med fokus på jämställdhet och genus med koppling till ledarskapsskolan. Altropico ska snart sätta igång en ny omgång av sin ledarskapsskola där man vill att jämställdhet ska inkluderas mer och målet är även att få fler kvinnor att delta. Vår analys och utvärdering kommer därför att ligga till grund för urvalsprocessen av deltagare till ledarskapsskolan samt ge vissa riktlinjer hur man kan inkludera ämnen rörande jämställdhet och genus mer i skolan och framförallt hur man ska kunna få fler kvinnor att delta i skolan.

Vi åkte tillsammans med Santiago från Altropico och Nelly från Socio bosque, då de hade i uppdrag att åka runt till de olika samhällena för att lägga upp en plan för varje samhälle skulle förvalta pengarna de får från Socio bosque. Socio bosque är ett initiativ från staten som går ut på att bevara regnskogen. Genom projektet Socio bosque erbjuder man de olika samhällena i regnskogen en summa pengar istället för att dem ska sälja sin mark till stora företag som vill avverka skogen. Då det handlar om ganska stora summor är det viktigt att samhällena och människorna som bor där får vara med och diskutera om vad pengarna ska användas till. Detta diskuteras i stora möten där alla som bor i samhällena får delta tillsammans med Nelly från Socio bosque och Santiago från Altropico. Förslag på saker som pengarna kunde användas till var exempelvis en "cementväg" genom samhället ifråga, ett hotell för turister, fond för olika akutärenden för att nämna några få saker. (Men för att få ta del av dessa pengar ska samhällena redovisa hur de ska förvalta pengarna för att samhället ska utvecklas ytterligare etc.) I och med deras resa till de olika samhällena skulle vi få chansen att göra intervjuer som skulle ligga till grund för vår analys.

Josefin och Tilde fältbesök2Vi åkte nattbuss från Quito till Borbón där vi möttes upp av Santiago. Från Borbón åkte vi till det lilla afro-samhället San Miguel på 160 invånare, där vi skulle bo hela veckan och därifrån åka runt till de olika samhällena. För att ta sig till både San Miguel och de andra samhällena måste man åka kanot på floden Cayapas då det inte finns några vägar. Så efter 3-4 timmar i kanot anlände vi till San Miguel där vi bodde hos ett gammalt par i ett väldigt enkelt trähus med 3 rum och de hade bäddat jättefint och satt upp myggnät åt oss. Otroligt fint och gästvänligt par.

Precis den här veckan var det en minifestival och festdagar i San Miguel och därför kom människor från många andra samhällen för att delta i firandet. Det blev utöver arbete mycket salsa-dans. Majoriteten avafro-ecuadorianerna är grymma på att dansa och då framförallt salsa. Situationen eller levnadsstandarden i samhällena är sådan att det inte finns rinnande vatten i samhällena och därför badar människorna i floden som är väldigt smutsig eller som vi föredrog, ett vattendrag uppe på en kulle (San Miguel). Elektriciteten kommer och går, ibland är den borta flera dagar. Det finns begränsad tillgång till mat då man har överfiskat i floden och det är svårt att odla i det klimatet de har, allt är väldigt säsongsbaserat. Sopsorteringen är ett problem och det är därför väldigt skräpigt i några av samhällena. Allt detta kan leda till hälsoproblem vilket blir problematiskt när närmsta sjukhus ligger några timmars kanotfärd bort och dessutom är dyrt för dem. Viktigt att nämna är även att deras levnadsstandard är i våra ögon mätt låg men de lever i fungerade samhällen och de hittar sina egna lösningar på saker och ting och generellt verkar de vara glada och lyckliga.

Vi besökte både afro-samhällen och Chachi-samhällen och intervjuade kvinnor och män, deltagare eller tidigare deltagare i ledarskapsskolan, presidenter i samhällena men även med dem som inte har någon specifik "roll" eller position i samhället (förutom i sin familj).

Vi har tänkt mycket på det arbete vi försöker bidra med i regnskogen hos ursprungsbefolkningen och hos de andra och haft en känsla av att vi västerlänningar bara kommer och rör till det för dem. De har ju klarat sig i tusentals år utan vår hjälp och här kommer vi och tror vi kan göra det bättre för dem? Ja, detta tänkte vi mycket på innan och att vi medvetet skulle vara försiktiga med att säga ”det är bättre om ni gör si eller så”. Men efter att vi haft intervjuerna och fått en bild av hur läget ser ut, just när det gäller jämställdhet, känner vi att det är på tiden att någon utifrån informerar och upplyser om kvinnors rätt i samhället. För om det är något som lever vidare i framför allt Chachi-samhällena, men även de andra, är att mannen har en viktigare (och överlägsen) roll och att kvinnans plats är i hemmet; att ta hand om barn, städa och laga mat. Något som förvånade oss var att kvinnorna vågade vara väldigt öppna och ärliga med oss när de förklarade sin situation och att de önskade hjälp av någon för att förbättra deras levnadsstandard och möjligheter. Det var väldigt svårt att hitta kvinnor från Chachi-samhällen som kunde delta i våra intervjuer då nästan ingen talar spanska. Detta beror på att kvinnorna ofta får en kortare skolgång än männen (pga av arbetssysslor/-fördelning och att kvinnorna anses vara "behövda" i hemmet") och det var ovanligt att man hade studerat längre än mellanstadiet. Dessutom fick kvinnorna sällan åka iväg utanför samhället (även om det blivit lite bättre idag) vilket dels ansågs återigen bero på att deras plats anses vara i hemmet men även pga av att männen i samhället motsatte sig det.

Idag deltar ca 1-4 kvinnor på en grupp av totalt 16 deltagare. Uttagningen av deltagare går till så att Altropico meddelar de olika samhällena om hur många deltagare de får skicka. Sedan får människorna i samhällena anmäla sitt intresse och sedan väljer en valkommitté ut så många personer som får delta. Då det för de mesta är män som sitter i valkommittén kan man skönja ett visst mönster av uttagningen. Men varför fler män deltar är också på grund av att det är få kvinnor som anmäler intresse av att få delta. Kvinnorna beskriver anledningen att de inte tillåts av sina män medan männen påstår att det är på grund av att de inte pratar spanska eller att de helt enkelt inte förstår varför kvinnorna inte vill delta.  Det faktum att kvinnorna inte pratar spanska gör det svårt för dem att delta i ledarskapsskolan.

josefinochtildefältbesök3Eftersom Altropico vill att fler kvinnor ska delta kommer det krävas vissa förändringar i uttagningen av personer men även förarbete som ligger utanför ledarskapsskolan. Bland annat bör de vara tydligare när de berättar hur många deltagare varje samhälle får skicka, antingen kräva någon form av kvotering eller vara med vid uttagningen av deltagare. De bör även erbjuda spanskalektioner eller förslagsvis ha föreläsare på ledarskapsskolan som kan prata Cha palaa (Chachi´s språk). För att information om kvinnors rättigheter, vad lagarna säger och för fakta om jämställdhet ska nå fram till samhällena bör Altropico kräva att de som är på ledarskapsskolan för vidare informationen de får där till övriga invånare genom som exempel möten, men även åka runt och hålla föreläsningar för invånarna i de olika samhällena. Allt är givetvis en fråga om pengar, vi tror dock att det går att ordna med enkla medel genom bra planering. För om man inte börjar från början, det vill säga lära kvinnorna spanska och informera dem och männen om kvinnornas rättigheter hur ska man annars kunna få kvinnorna att våga delta och få männen att tillåta kvinnorna att delta?

Avslutningsvis vill vi bara säga att vi har mottagits väldigt bra i de olika samhällena och barnen är helt underbart härliga och tycker det är så spännande när vi kommer.

Analysen på spanska
Análisis de género, igualdad y su incorporación y promoción a través la escuela de líderes

Läs fler inlägg på praktikantbloggen

Läs mer om Altropico
Jordens Vänners hemsida

Altropicos hemsida

Altropicos Facebooksida