Inlägg från praktikantbloggen
Bosque Protector cerro Golondrinas facebookbildNu är vi framme i Ecuador och äventyret har börjat. Först tänkte vi bara presentera oss själva lite snabbt. Vi heter Tone Sigrell och Frida Phil. Tone läser civilingenjörsprogrammet i miljö- och vattenteknik i Uppsala. Frida är Jägmästare och arbetar till vardags på skogsstyrelsen i Stockholms län. Vi delar intresset för miljö och sociala rättigheter, och är därför här nu för att försöka bidra till Jordens Vänners viktiga arbete.

Vår första vecka blev vi direkt utkastade i djungeln. Vi besökte det molnskogstäta Carchiområdet i norra Ecuador vid gränsen till Colombia, där en stor del av Altropicos verksamhet sker. Första stoppet blev Chical där vi möttes av Manolo, en av Altropicos medarbetare. Manolo är född och uppväxt i byn, så han har god förståelse för vad som är viktigt i området. Det blev för oss tydligt att alla i trakten känner och har ett stort förtroende för honom.

På morgonen vår första dag i Chical tog Manolo med oss till Territorio Awá. Awáfolket är en ursprungsbefolkning som bor i Ecuador och Colombia. Vi vandrade genom skogen och besökte familjer som Altropico samarbetar med i olika utvecklingsprojekt. En av de stora satsningarna har varit på småskalig fiskodling, som utökar variationen i kosten för många familjer med en nyttig proteinkälla. Fiskarna bor i grävda dammar på gårdarna och matas med bland annat bananer. En annan inspirerande satsning var att vissa familjer hade fått nya effektiva spisar. Med dessa undviker man den stora mängden rök som blir vid matlagning med de traditionella ”spisarna” (öppen eld). De nya spisarna är också mer bränsleeffektiva, vilket spara både arbete och natur. För att öka möjligheten till ekonomisk inkomst för området har man även investerat i en sockerrörspress som används kollektivt för att göra Panela, en typ av gyllene råsocker.

Andra dagen besökte vi Bosque Protector Cerro Golondrinas, som är en typ av naturskyddsområde. Just nu jobbar Altropico mycket med ett statligt nationellt program som heter Socio Bosque. Tanken med programmet är att skapa ett ekonomiskt incitament för lokala landägare att bevara skog. För varje skyddad hektar får familjen eller samhället en summa pengar. För att få vara med i programmet krävs en investeringsplan för det ekonomiska bidraget och att man är registrerad som ägare för sin mark. Detta med att vara registrerad som ägare är ett stort problem i området då många familjer har levt och brukat jorden i generationer men har varken papper på det och/eller kartor. Kunskapen om och hur en legalisering av marken går till saknas i många fall, och här gör Altropico ett viktigt arbete med att hjälpa till.

Dag tre fortsatte färden till det lilla samhället La Esperanza. Byn är i processen att ingå i Socio Bosque projektet och det hölls därför ett möte för att utarbeta en investeringsplan. De engagerade diskussionerna mellan byinvånarna om vilka investeringar som skulle göras pendlade mellan att bygga en kyrka, ett slakthus, en park för äldre, köpa machetes eller ponchos och utbilda parkvakter med mera. Behoven och önskningarna var uppenbart många, och prioritering krävdes för att få pengarna att räcka till. Det var intressant att höra tankegångarna kring vad som upplevdes som mest viktigt för den här gruppen och vi fick en stor respekt för svårigheten i denna typ av beslutsfattande. Här kunde Manolo och Oscar från Altropico bidra med kloka och konkreta råd, både organisatoriskt och vid prioriteringar. Hur det går för La Esperanza och deras pågående bevaringsprojekt kommer vi följa med stort intresse.
Dagen efter åkte vi inspirerade tillbaka till Quito med många nya intryck att reflektera över. I Quito väntade nya utmaningar och om dem berättar vi i nästa inlägg.

Hasta luego,

Text: Tone Sigrell och Frida Phil

Fotogalleri