Kvinnoträff för Rondonias ursprungsfolk

Den 21:a och 22:a oktober samlades ett 40-tal kvinnliga representanter från Rondonias ursprungsfolk i delstatens huvudstad Porto Velho. Under två intensiva dagar på Kanindés utbildningscenter hölls det föreläsningar samt diskussioner med syfte att ta upp frågor och problem som specifikt berör ursprungsfolkens kvinnor. I samband med valen blir det en viktig punkt i detta möte att tillsammans tillföra förslag och tillägg ur ett genusperspektiv i motionen ’Rondonias Politik för Hållbar Utveckling & Främjandet av Ursprungsfolkens Sociala Rättigheter’. Sist men inte minst skall det röstas fram nya representanter för Rådet för Rondonias Ursprungsbefolkningars Kvinnor.

Bakgrund och förberedelser inför mötet
Kvinnoträff för Rondonias ursprungsfolkKanindé, med stöd från Jordens Vänner, strävar aktivt efter att stärka ursprungsfolkens kvinnors rättigheter och beslutsfattande positioner inom deras respektive ursprungsfolkrörelser. Ett tydligt bevis på att det går åt rätt håll är etableringen av kvinnoråd och nätverk såsom regional nätverket Rådet för Rondonias Ursprungsfolkningars Kvinnor, samt lokala nätverk och kvinnogrupper såsom Association of the Indigenous Women from Médio Purus och Department of Indigenous Women Paiter Suruí. Genom dessa samordnas träffar, workshops och kurser i syfte att skapa dialog mellan dem själva, med män och myndigheter, öka deras politiska deltagande (kvantitativt och kvalitativt) och sprida kunskap angående frågor som rör kvinnors rättigheter, hälsa, utbildning m.m.

Ett flertal lokala kvinnomöten har redan ägt rum sen 2012, men ett möte som samlar samtliga kvinnliga representanter på delstatlig nivå har man inte lyckats med tidigare (trots ett tidigare misslyckat initiativ). Man kan konstatera att ett sådant möte ej är lätt att organisera, förslagsvis på två plan.

För det första är det komplicerat att få alla deltagare att vara på plats på en och samma gång. Kanindé må stå för transport, mat och logi, men för många deltagare är det svårt att ta sig till Porto Velho rent logistiskt på grund av dåliga vägar och transportmedel, eller helt enkelt för att man är otillgänglig på grund av andra anledningar. För vissa kan det t.o.m. vara svårt att nå på grund av bristande telekommunikation.

För det andra, kan det te sig svårt just precis (och ironiskt nog) för att deltagarna är kvinnor. Redan här understryks ett av dem underliggande problemen bakom mötets tillkomst. Flera anledningar uppstår: kvinnor från ursprungsfolken är mer eller mindre ensamt ansvariga för barnen vilket gör det svårt för dem att resa tillsammans eller att lämna dem hemma i två dygn (exklusive restid); kvinnor behöver i många fall tillstånd från sina respektive för att lämna sina byar på egen hand och i många fall tillåts dem ej (i rädsla för att dem utsätts för våld, eller rent av p.g.a. svartsjuka). I många fall måste männen då följa med, vilket förklarar varför nästan en tredjedel av deltagarna i kvinnomötet var män. Det ter sig motsägelsefullt, men här tycker man att det är bättre än inget möte alls, och det kan man dela åsikt med.

Diskussion och debatt under mötet
”Förr dödades vi med kulor och gift, idag sker det med papper och penna”

Mötet började med att deltagarna och talarna presenterades. Som en första inblick in i problematiken erbjöd antropolog och professor Dr. Arneide Bandeira Cemin en genomgripande föreläsning angående problemen som ursprungskvinnor har stått och än idag står inför, samt deras rätt till politiskt deltagande i frågor som rör ursprungsfolk i helhet. Kontroversiella ämnen som togs upp inkluderade maktrelationer mellan könen; kommodifieringen av ursprungsfolkens kultur; regeringens aktiva roll i domesticeringen och pacificeringen av ursprungsfolken; etnisk transfigurering och därmed förändringar i identitet, förväntningar och roller; kapitalismens utvidgning med associerade lagstiftningar och våldet som det burit med sig (framförallt mot kvinnor), bara för att nämna några punkter.

”Vi har samlats idag för kvinnornas skull, samt för att ta upp frågor som direkt berör kvinnor… Så finns det någon kvinna som har en kommentar?”

Vid träffar, årsstämmor och diverse möten bland ursprungsfolk är det oftast männen som tar ordet. I vissa fall är kvinnorna inte välkomna till råden. I andra fall så får dem närvara, men utan förväntan att dem aktivt deltar i diskussionen (männen kan då tala för sina kvinnor om dem har något att tillägga). Divisionen syns ibland ännu tydligare när männen sitter längst fram och kvinnorna längst bak.

Kvinnoträff för Rondonias ursprungsfolk2Detta är då i generella möten. I detta fall - ett kvinnomöte - kan man tolerera att männen finns närvarande, och att dem även deltar då förståelse och samarbete mellan könen är grundläggande. Men att dem nästintill dominerar diskussionen, speciellt under frågestunderna och redigeringen av motionen, ter sig oförenligt med mötets ändamål. Det slutade med att tilläggen i motionen var mer generella snarare än kvinnofokuserade.

Det sägs att kvinnorna är blyga och inte vill ta ordet, men sanningen är den att det finns patriarkala hierarkier i olika grader som definierar när dem får ta ordet, vad dem får säga och hur långt dem får föra ordet. Att männen är närvarande kanske även hindrar att problem som uppstår inom byarna och hushållen tas upp.

”Ursäkta att jag inte kunde närvara första delen av mötet idag, jag var tvungen att ta hand om mitt barn.”

Det är synd när dem som rest så långt för att delta i detta möte och är tvungna att ta med sig sina barn blir distraherade eller upptagna på grund av barnen som lätt blir rastlösa. En stark rekommendation inför nästa möte vore att anställa en barnvakt på kursgården som kan underhålla dem under mötets förlopp med olika aktiviteter. Kursgården har trotsallt gott om lekrum (filmrum, volleyboll- och fotbollsplan, damm med brygga, m.m.).

Slutsatser och funderingar
En av organisatörerna frågades om hennes synpunkter angående mötet som sammanfattar det ganska väl:

”Deltagarna var inte så proaktiva och uttalande som man hade kunnat hoppas på, men det skall inte tolkas som en brist på engagemang och intresse. Vi befinner oss fortfarande i en tidig fas och att detta möte ägt rum samt att så många kvinnor dök upp är ett klart tecken på att vi går åt rätt håll”.

Till slut är det värt att upprepa att det inte är endast upp till kvinnorna att kämpa för deras rättigheter, engagera och organisera sig bättre. Det krävs även förstånd, engagemang och medarbete från männens håll och därmed fortsatta insatser inriktade mot även dem.

Text: Patrick Hartwig  & Johanna Ajax Jordens Vänners praktikanter i Brasilien.

Läs mer
Lika för alla? Jämställdhetsarbete i Amazonas

Jordens Vänners samarbetspartner Kanindé