Inlägg från praktikantbloggen
Frida ger sig ivagI det här inlägget tänkte vi berätta om vårt besök i byn Las Juntas i Carchiområdet. Las Juntas ligger i molnskogen bland bergen – en liten by på en sagolikt vacker plats. Den består av små trähus, vissa i starka färger. Byns största byggnad är den vita kyrkan.

Vi hade besökt Las Juntas tidigare då vår långa regnskogsvandring slutade här, men nu begav vi oss hit för att stanna tre nätter. Tones mål med visiten var att intervjua lokalbefolkningen för att få underlag till miljöutbildningen hon arbetar med, och Frida skulle hjälpa till med att ta GPS-punkter för ett område skog som ska skyddas. Vi kom fram till Las Juntas sent på kvällen, och morgonen efter började arbetet direkt.

Tone och en guide på motorcykel begav sig ut på vägarna för att hitta personer att intervjua i byarna i församlingarna Goaltal och Jijón y Caamaño. Frågorna berörde vad folk tycker om Bosque Protector Golondrinas, om de ser fördelar med att ha en skyddad skog i sin närhet, hur de förhåller sig till skogsskydd och om de känner att de aktivt skulle kunna delta och bidra till arbetet. Syftet med intervjuerna var att ta reda på vilka kunskaper och vilken inställning som fanns hos lokalbefolkningen för att använda till miljöutbildningen.

De människor som lever här har en uppenbart nära relation till sin natur och har förståelse för hur den fungerar, till exempel att torka uppstår om skogen försvinner och att träden bidrar till en ren och bra luft. Samtidigt så märker man av en oro över konflikten i markanvändning mellan skogsskydd och jordbruk, då jordbruket är den främsta sysselsättningen och grundläggande för livet i området. ”Om all skog ska bevaras, vad ska vi då leva på?” Det känns mäktigt att människor som är så pass beroende av att bruka naturen ändå inser att det är viktigt att bevara den. En intressant fråga att jobba vidare med är att hitta balansen där både natur och människa frodas.

Frida och Manolo och tre personer från byn begav sig ut i skogen på morgonen och vandrade i ungefär en timme. Med en något motsträvig GPS begav vi oss utanför stigarna, rakt igenom den täta och snåriga skogen. Vägen ledde uppför berget, och utan hjälp att hugga fram en stig med machete hade vi aldrig tagit oss fram. Vi tog punkter och gjorde det samtidigt till en liten lektion i att arbeta med GPS:en, då det är bra om fältteknikerna lär sig programmet. Efter ett par timmars arbete hade vi mätt in området och begav oss tillbaka. Med oss tog vi två hästar som skulle hjälpa oss morgonen efter.

På torsdagsmorgonen förberedde vi oss på en heldag i skogen, vi räknade med att komma tillbaka då det var mörkt. Först två timmars ritt för att spara energi och därefter två timmars vandring. Men de personer som vi skulle möta var inte där! Det hade blivit någon slags kommunikationsmiss. I bergen finns ingen mobiltäckning och i byn finns en enda telefon, en satellittelefon. Så det blev fyra timmars vandring tillbaka. Så kan det gå. Men naturen var vacker nog för att det skulle kännas som en bra dag i vilket fall.

Längs stigarna passerar vi ett par byggnader som har fungerat som övernattningsstugor för turister men nu står och förfaller. Vi har fått höra en historia om en europeisk eldsjäl som gifte sig med en kvinna från området och skapade en lyckad turistverksamhet som gav många arbeten i trakten. Äktenskapet sprack tyvärr och mannen for tillbaka till Europa, och med honom turismen. Det är både fantastiskt och farligt att en människa kan göra en sådan skillnad för ett samhälle, då man kan göra mycket gott men många kan bli så beroende av en person.

I Las Juntas bodde vi hos familjen som hade byns butik. I en liten by som den här känner alla alla och de flesta familjerna har släktband. Vi träffade väldigt många ur släkten vid de stora familjemiddagarna. En minnesvärd middag var sista kvällen då det bjöds på nyfångat bältdjur, armadillo. Sällskapet var helt klart trevligare än bältdjurssmaken.

Over and out

Tone och Frida

Ge en gåva knapp