Andra veckan i Durban – vad står på spel?

Nu har ett nytt klimattoppmöte kommit igång – COP17, denna gång i Durban, Sydafrika. Läget är tyvärr inte så annorlunda jämfört med 2009, då klimattoppmötet i Köpenhamn precis hade startat och förväntningarna var höga. Vad är det då som står på spel?
 
En ny avtalsperiod för Kyotoprotokollet
Kyotoprotokollets första avtalsperiod går ut december 2012, och det finns fortfarande inget nytt avtal. Även om Kyotoprotokollet inte räcker på långa vägar för att få till stånd utsläppsminskningar som håller temperaturökningen under 1,5 grader, är Kyoto det enda bindande avtalet vi har. De rika länderna (Annex I länderna) omfattas av avtalet. Det system som USA försöker få till istället för Kyotoprotokollet, ett så kallat “pledge & review” system, är baserat på frivilliga utsläppsminskningar.
Jordens Vänner vill se en andra period av Kyotoprotokollet men denna gång utan kryphål och handel med utsläpp. Det hittillsvarande systemet har varit fullt av kryphål; Enligt en rapport av SEI innebär det att de rika länderna kommer att öka sina utsläpp istället för minska.
En brist i Kyotoprotokollet är att det tillåter kryphål som t ex Clean Development Mechanism; CDM och handel med utsläppsrätter. CDM har kritiserats enormt de senaste åren, på grund av bl a bidrag till projekt som genererar utsläpp snarare än minskar. I Honduras har 42 småbönder mördats i samband med ett CDM projekt, och nyligen skickades ett brev till EU:s miljöministrar om att se till att exkludera stöd till nya kolkraftverk från CDM.
Handel med utsläppsrätter har funnits i EU sedan 2008. EU:s Emissions Trading System (ETS) är det enda obligatoriska utsläppshandelssystemet som finns. Det är mycket man kan säga om ETS, men inte att det har minskat utsläppen av växthusgaser. Problemen är många; EU har gett bort utsläppsrätter och har gett bort för många rätter. Att systemet finns gör att länderna avvaktar med annan lagstiftning för att minska utsläppen – marknaden det vill säga ETS ska väl fixa minskningen? Trots det (eller just därför?) är fler och fler länder utanför Europa intresserade av att också starta liknande kolbörser.
Två stora källor för utsläpp är skog samt jordbruk och matproduktion. På skogsfronten har man sedan ett par år tillbaka pratat om REDD, eller REDD+ som det heter nu. Jordens Vänner är starkt kritisk till detta system, och ett antal pilotprojekt har bekräftat våra farhågor. En svårighet och svaghet i systemet hittills är vilken referensnivå man använder – är det framtida “planerade skövlingar”? Vem bestämmer sanningshalten i dessa scenarion? Ett annat problem är hur att beräkna utsläppsminskningen som skogens bevarande ger. Den diskussionen finns även inom jordbruket. Kan man uppskatta hur mycket utsläpp man har sparat genom ändrade jordbruksmetoder? Kan man bedöma det i förväg och ge utsläppskrediter för det?
Vissa länder i Syd som Bolivia och Ecuador har alltmer ifrågasatt fokuseringen på marknadsmekanismer som lösning på klimatproblemen, och vi får hoppas att de kan stå emot trycket från de rika länderna.
Klimatfinansiering
En het fråga är också finansiering av både anpassning till pågående och kommande klimatförändringar och minskning av utsläpp i andra länder än Annex I. Länderna i Syd har historiskt sett bidragit med minst utsläpp men kommer att drabbas värst. De rika länderna har lovat vissa resurser, men striden står kring hur mycket som behövs, om det ska vara nya pengar (kallas additionellt bistånd) eller befintliga biståndsmedel, offentliga resurser eller privata investeringar? Sverige har döpt om existerande biståndsmedel till klimatbistånd.
En fråga är också vem som ska hantera den nya klimatfonden- Green Climate Fund – Världsbanken eller FN. Det är lätt att förstå att skepsis mot Världsbanken är stor, inte minst på grund av deras strukturanpassningsprogram med nedskärningar i Syd på 80- och 90 talet men också på grund av deras fortsatta stöd till fossila projekt.
Sveriges roll
Den som efterlyser en progressiv roll av Sverige kan nog bli besviken. Regeringen har varit seg vad gäller EU:s egna klimatmål. Medan en del länder uttalade sitt stöd för ett mål på minskning av utsläpp med 30 % till 2020, istället för 20 %, höll Sverige tyst under lång tid. Att Sverige skulle driva en egen linje är inte att tänka på, man låter EU bestämma, och för närvarande är kolnationen Polen EU ordförandeland. På hemmaplan fortsätter regeringen med planerna för “förbifart” Stockholm, otillräckliga järnvägssatsningar och avreglering av busstrafiken. De utsläppsminskningar som har skett sedan 1990 vill finansminister Anders Borg sälja som utsläppsrätter, så att utsläppen kan ske någon annanstans och pengarna går in i statskassan. Storbritannien har i motsats till Sverige annulerat sådana utsläppsrätter.
Frågan man kan ställa sig är om det blir ett klimattoppmöte för de 1% eller för de 99%. Occupy rörelsen finns även i Durban; Det finns röster för ockupation av klimattoppmötet inifrån och utifrån. Costa Ricas f d president pläderade för att länderna i Syd ska ockupera förhandlingarna till ett bra och rättvist avtal överenskommits. På utsidan har de 99% under namnet Occupy COP17 hållit assembleor, hört vittnesmål och fokuserat på de riktiga lösningarna.
>> Följ Friends of the Earth International’s uppdateringar på http://www.foei.org/en/what-we-do/climate-and-energy/latest-news
>> Följ sidan för klimaträttviseaktivister i Durban, med bl a twitter för Occupy COP17 på http://durbanclimatejustice.wordpress.com/
>> Läs Friends of the Earth International’s nya rapport om handel med utsläppsrätter och vad som diskuteras nu i Durban: Our climate is not for sale.
 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top