En pånyttfödd “demokrati” 

Under 2023 blev varningarna om växande auktoritära krafter, ökad repression och korruption i Guatemala fler och fler. Men så, ungefär två veckor in på det nya året, lyckades en ny president tillträda trots stora osäkerheter. Med löften om att bekämpa korruption och arbeta för social rättvisa, klimat och urfolks rättigheter sitter Bernardo Arévalo i skrivande stund på presidentposten. Arévalo är son till Guatemalas första demokratiskt valda president, men demokratin underminerades strax efter hans fars tid och det trettiosex år långa inbördeskrig som följde lämnade landet präglat av politisk instabilitet och korruption.

Segern var oväntad, men när rösterna väl var räknade stod det klart att Arévalo fått fler röster än någon kandidat i Guatemala någonsin. Det höga folkliga stödet manifesterade sig inte bara i en valvinst utan även i en enorm folklig mobilisering och massprotester till demokratins försvar. Efter valet tog korruption och antidemokratiska krafter alarmerande hårda tag om landet och in i det sista försökte Guatemalas maktelit, som är djupt inbäddad i både politiken och rättssystemet, hejda den demokratiska processen. Men trots höstens inskränkningar och allvarliga bakslag för demokratin blev det alltså tillslut ett maktskifte. I sitt första tal tackade den nyblivne presidenten landets urbefolkning och de unga som demonstrerat och kämpat för demokratin i landet. 

Awez Mejia Cipriano är anställd på vår systerorganisation CEIBA i Guatemala. Hon berättar utförligt över mail om korruptionen, civilsamhällets motstånd och folkrörelsen som gjorde det osannolika maktskiftet möjligt. När Awex pratar om demokratin i Guatemala sätter hon citattecken kring ordet. Landets demokratiska system är och har länge varit inskränkt. Men utvecklingen har de senaste åren gått i en allt mer mer oroande riktning och demokratin urholkats mer och mer. Styret av landet har kunnat liknas vid en oligarki – politisk makt och ekonomisk makt i symbios, där ekonomisk makt gett politisk makt och den politiska makten i sin tur används för att försvara den ekonomiska.

De möjliggjorde en massiv mobilisering av befolkningen

Awex Mejia Cipriano

Urfolksgrupper avgörande för mobiliseringen

Närmre hälften av Guatemalas befolkning tillhör någon av landets 22 urfolksgrupper. Grupperna har utsatts för strukturellt förtryck under generationer. Klyftorna i landet är stora och fattigdom, arbetslöshet och analfabetism är långt mycket vanligare bland urfolksgrupperna än den övriga befolkningen. Fram tills nu har urfolk varit i princip helt exkluderade från politiska processer. Arévalo lyfte, till skillnad från tidigare presidenter, urfolks intressen i sin valkampanj. Han vill utöka tillgången till utbildning och sjukvård, och har pratat om den ”historiska skuld” som Guatemala har till sin ursprungsbefolkning. När hans – legitima – presidentskap hotades av den korrupta makteliten blev det droppen för urfolksgrupperna.

Awex svarar ett bestämt nej på frågan om maktskiftet varit möjligt utan proteströrelsen. Hon, som själv är ung urfolkskvinna, beskriver hur urfolksgrupper inte bara varit avgörande för den massiva mobiliseringen mot korruptionen utan också haft en avgörande roll för den bredare proteströrelsen.  

– Mobiliseringens huvudkraft och motståndspunkter låg i urfolksrörelsens sammankallande och organisatoriska mekanismer. De möjliggjorde en massiv mobilisering av befolkningen, och gjorde till och med så att trosbaserade ideologiska schismer kunde åsidosättas.

Genom att ifrågasätta maktens agerande och motsätta sig korruptionen riktade de uppmärksamhet mot den politiska situationen och uppmanade till handling. Awex pekar på urfolksgruppernas välorganiserade struktur som absolut avgörande för mobiliseringen av befolkningen. Kampen för demokratin förenade och lyckades överbrygga klyftorna som under lång tid har präglat landet. Grupper ur olika delar av samhället slöt samman i protester, strejker och vägblockader. Den utbredda korruptionen i landet påverkade såväl civilsamhället som olika samhällssektorer vilket ledde till en bred mobilisering. En studie från juli 2023 visar att över hälften av Guatemalas befolkning då var beredda att protestera för att förhindra uppskjutningar av den demokratiska valprocessen. Nästan två tredjedelar ansåg att demokratin var hotad. 

En proteströrelse som enade 

Att protesterna kunde bli så omfattande har till viss del sin förklaring i politiska händelser som ägde rum för snart tio år sedan. Till följd av stora antikorruptionsprotester 2015 tvingades den dåvarande presidenten att avgå. Protesterna involverade allt från ungdomar och sociala rörelser till nationella företag och såväl offentliga som privata aktörer, skolor och institut. Dessa händelser kan sägas ha införlivat en tro hos befolkningen att protester faktiskt kan ge verklig effekt.

När demokratin inskränktes och hotades till den grad den gjorde efter Arévalos valvinst, reagerade de civilsamhällesnätverk som byggts upp under 2010-talets antikorruptionsrörelse.  Urfolksgrupperna var drivande och organiserade många av de största demonstrationerna, men att de lyckades bli så stora berodde på den stora uppslutningen från olika delar av samhället. Utöver urfolksgrupperna nämner Awex kvinnor som framträdande aktörer under hösten. 

– Tillsammans bidrog de till att stärka och ifrågasätta organisering av lokalsamhällen, motiverade omorganisering och aktivering. Och med stöd från lokalsamhället och urfolkssgruppernas starka struktur kunde de belysa den politiska situationen.

Awex beskriver höstens protester som karakteriserade av organisering av lokalsamhällen, och solidaritet. Temporära kök installerades och människor skänkte, lagade och försåg demonstranterna med mat. Demonstrationerna blev utrymmen för dialog, tal, musik, poesi och en möjlighet till återhämtning.

Framtiden för demokratin i landet är fortfarande oviss. Korruptionen är djupt inbäddad i samhällsskikten och kommer, som Awex anmärker, inte att bekämpas på en dag. Befolkningens syn på den nya regeringen skiljer sig också åt. Men även om inte alla stöder Arévalos progressiva politik, ser en stor del av befolkningen hans presidentskap som en möjlighet till strukturell förändring. Trots en oviss framtid och många utmaningar är maktskiftet ett steg i rätt riktning och en vinst väl värd att fira – inte minst för alla de människor som satte sina liv på paus för att kämpa för förändring.