Vi träffas passande nog under almarna – platsen där allt på sätt och vis tog fart för över femtio år sedan. Vid ett cafébord en bit bort sitter en del av gänget som varit med sedan dess. Det är planeringsmöte inför Stockholmskonferensen nästa år, då det är exakt femtio år sedan FN:s
första klimatkonferens. Gruppen håller regelbundna planeringsmöten och träffas ofta just här, i Kungsträdgården, under almarna som riskerade att försvinna redan 1971.
Fröet till det som idag är Jordens Vänners lokalgrupp i Stockholm – Alternativ Stad – såddes inför julen 1968. I början av december gick Göran Folin tillsammans med närmare tusen andra
demonstranter genom Stockholm med plakat som uppmanade till en mindre kommersialiserad jul. Initiativet var en protest mot kapitalismen, men också ett sätt att skapa mötesplatser för ensamma, hemlösa och människor som tröttnat på det vanliga julfirandet. De var en brokig skara människor, från studenter och aktivister till pensionärer.
– När julen var slut kände vi “vad gör vi nu?”. Vi var flera som ville göra något åt miljöfrågorna med bilismen och annat.
Det blev startskottet för Alternativ Stad. Gruppen som kallar sig för en urbant inriktad ekologisk och social rörelse är ingen renodlad miljögrupp. På hemsidan står det “miljöproblem är ofta sociala problem i grunden”. Redan då handlade mycket om stadsplanering. Gruppen ockuperade hus som skulle rivas, delade ut flygblad med syfte att öka medborgerligt inflytande och ordnade stora aktioner för bland annat minskad bilism.
– Det var så nytt i slutet av 60-talet att någon brydde sig om de här frågorna. Gamla Klara låg i ruiner och människor var trötta på att staden revs sönder.
Göran tror att det var just därför Almstriden något år senare fick ett sådant genomslag – den blev en symbol för något större, för missnöjet med stadsplaneringen i Stockholm som främjade bilism snarare än mänsklig interaktion och grönska.
Sommaren 1970 fick Alternativ Stad veta att Stockholms Stad planerade att hugga ner de hundraåriga almarna i Kungsträdgården för att bygga en ny tunnelbanestation. Parallellt med överklaganden och protestmöten arrangerades också en telefonkedja. Kvällen den 11 maj
1971, när fällningen skulle dra igång, hade 2000 personer samlats i Kungsträdgården. Många klättrade upp i träden, ännu fler demonstrerade på marken nedanför. Efter en veckas ockupation meddelande Stadshuset att fällningen skulle stoppas.
Striden för almarna fick stor uppmärksamhet och har blivit något av en ikonisk symbol för miljörörelsen. Senast förra året visade SVT en dokumentär som skildrar händelsen.
– Det handlade inte bara om träden. De skulle riva gamla hus för att bygga breda vägar, rakt genom stan. Men vi lyckades stoppa det. I det här milda landet, samförstånds-Sverige, satte sig folk upp mot polisen! Både i Sverige och internationellt var människor chockade, berättar Göran Folin.
Det är sällan ett misslyckande att dra igång en kamp.
Nästa milstolpe blev FN:s miljökonferens i Stockholm 1972. Alternativ Stad var inte emot själva idén om ett FN-toppmöte om klimatet men tyckte inte att det som diskuterades var tillräckligt. Framför allt ville de ge en annan bild än att det var “de fattigas barnafödande” som låg till grund för miljöproblemen. De ordnade parallella evenemang, arrangerade bokbord och
en “alternativ sightseeing” för utländska delegater och journalister. Sedan dess har många kamper följt. Från husockupationer och namninsamlingar till stora aktioner mot bland annat motorvägsbyggen. Även om flera har varit framgångsrika har långt ifrån alla uppnått det som
från början var målet – men Göran vill inte kalla någon aktion för misslyckande.
– Det är sällan ett misslyckande att dra igång en kamp. Även om man förlorar en sakfråga kan det innebära en långsiktig seger. Man är med och får upp frågan på tapeten och man vet aldrig var det tar vägen längre fram. Ibland tar det tid att få rätt.
Görans telefon ringer.
– Jag sitter i ett möte och är fullbokad till den 23:e så du får ringa upp efter det.
Göran fyllde 83 i år, men han har inte saktat ner på takten när det kommer till engagemanget. Han är fortfarande sammankallande i Alternativ Stad och inför FN:s klimatmöte nästa år är det mycket som behöver ordnas och planeras.
– En genomgående erfarenhet är att när vi lyckas samla en bred opinion, då kan vi lyckas. Som med politikerna nu med klimatet. Jag är helt säker på att de egentligen vet vad som måste göras. Men de kan inte göra obekväma saker. De måste göra det folk vill.
Trots att situationen idag knappast ser ljusare ut än den gjorde 1969 är Göran optimistisk – för “det måste man väl vara”. Jag frågar honom vad han har för tips till de unga som engagerar sig för klimatet idag.
– Engagera er för framtiden och lev ett långt och lyckligt liv. Det berikar en.