– Jag föddes till aktivist. Jag kommer från en familj med starka försvarare av mänskliga rättigheter, de är verkliga inspiratörer som alltid har kämpat för en bättre och mer rättvis värld. Sedan jag var väldigt liten har jag varit med på möten, demonstrationer och på platser där det pågått oroligheter.

Walelasoetxeige Paiter Suruí, som även kallas Txai Suruí, är alltid stolt över att få presentera sig själv och sin bakgrund. Hon tillhör Paiter Suruífolket i staten Rondônia i Brasilien och läser just nu juridik på universitetet.

– Jag tror på juridik som ett instrument för förändring. När jag tar examen är tanken att ta
med mig mina kunskaper till mitt samhälle. För tillfället gör jag redan detta genom juridikgruppen i Kanindé och i mitt arbete som urfolksaktivist.

Txai Suruí har utöver juridikstudierna många bollar i luften. Bland annat har hon startat Rondônia Indigenous Youth movement, en folkrörelse som idag har över tusen aktiva ungdomar från tio olika urfolksgrupper. Hon är också med i i Engajamundo, en organisation som startats av unga som engagerar sig för frågor kring klimat och miljö.

– Genom Kanindé är jag även talesperson i utskottet för barns- och ungas rättigheter. Unga
är idag huvudpersoner i kampen för framtiden. De utmaningar vi kommer att se framöver är
desamma som de som redan finns. Kampen mot ett orättvist, rasistiskt, folkmördande system och sökandet efter större livskvalitet för alla. Man måste förstå att man inte kan sälja hållbarhet, men man kan göra skillnad genom att stå upp för skogen.

Hon framhåller att livet för urfolk har varit en kamp sedan 1500-talet, något som inte har förändrats med några regeringar. Däremot, säger hon, har det blivit ännu värre med Bolsonaro vid makten.

– Hatet mot urfolk är mer öppet. Att utrota urfolk är ett regeringsprojekt. Brasilien har den
högsta avskogningsgraden i urfolksländer tack vare en retorik som presidenten tillåter. Vi har
även ett sjukvårdssystem som inte fungerar under en pandemi, utan professionalitet, som saknar mediciner och information. Idag är mitt folk det med flest dödsfall i covid-19 bland alla urfolk i Rondônia.

Och trots att situationen för hennes folk har varit tuff sedan Txai Suruí var barn, har hon aldrig funnit svar på det ständigt närvarande ”varför?”

– Det är viktigt att påpeka hur närvaron av urfolksgrupper är detsamma som att skogen får
stå kvar. Att förstå detta är att förstå att urfolk inte bara bor i skogen, de ÄR skogen. När skogen skadas, skadas också våra rättigheter. I alla tider har våra heliga platser utsatts för våld, våra jaktmarker har påverkats av skövling, vattnet som våra barn dricker är förorenat, fisken innehåller kvicksilver. Rätten till liv är väl det moraliskt rätta? Varför dödas vi då?

En sak är dock bestående, säger Txai Suruí, och det är urfolkskampen.

– Kamp är för mig hopp. Unga som står upp för dessa frågor och framväxten av människor som står på vår sida. Det finns massor av bra människor. Vi får massor av stöd, i form av gåvor och
arbete som andra har lagt ner. Kampen är fortfarande tung, men det finns väldigt mycket hopp.

Av omvärlden önskar hon sig insikt om vad som pågår i Amazonas, hjälp med att bevara det samt att urfolkskonstitutionen respekteras.

– Jag tror att Amazonas kommer att överleva. Vi kämpar varje dag för det.