Smältande glaciärer och berg i fara

På ytan ser allt bra ut. Träd täcker större och större områden. På fotografier tagna från ovan ser Himalayas dalgångar gröna ut. Men nedanför barrträden finns det ingen vegetation. Himalaya håller snabbt på att förvandlas till en grön öken. 

När regeringsföreträdare pratar om utvecklingen i Nepal presenteras de gröna dalgångarna som en stor framgång. Men sanningen är att det som ser ut som friska, vilda skogar i själva verket är något helt annat. 90 procent är barrträd. Jorden blir allt torrare och kan inte längre lagra vatten. Nedanför trädgränsen är den biologiska mångfalden i stort sett försvunnen. 

Det är Bhuwan Pathak som berättar allt det här för oss, via telefon från sitt hem Uttar Pradesh i norra Indien. Jag och den italienska filmskaparen Antionio Paco befinner oss hemma hos Uddhab Pyakurel i Nepal. Vi är del av ett team som har kommit till Nepal tidigt för att förbereda World Social Forum (WSF) som i år äger rum i Kathmandu. Paco är själv initiativtagare till flera aktiviteter under WSF på temat Mountains in peril (på svenska “Berg i fara”) där akademiker och aktivister från Europa och Asien delar sina erfarenheter av krympande istäckta områden, och de effekter det får på jordbruk, vattentillgång och klimaträttvisa. Han har alltså stor förståelse för det Patal pratar om.

Det är inte bara bergen som är i fara – utan även människorna som lever här.

– Bhuwan Pathak

Pathak berättar vidare att det varken har snöat eller regnat här på ett helt år. Den globala uppvärmningen har drastiskt påverkat regionen på flera sätt. Det är inte bara bergen som är i fara – utan även människorna som lever här. Problemet är inte bara den uteblivna nederbörden. Även glaciärerna håller på att försvinna. 2 miljarder människor är beroende av glaciärerna och smältvattnet som rinner ut i den enorma floden Indus, vidare till Ganges, Mekong och Gula Floden. Att glaciärerna krymper innebär mindre och mindre vatten till jordbruken längre ner i dalgångarna. Jordbrukarna drabbas särskilt hårt, men det är många som är helt beroende av vattnet från det som kallas toppen av världen. 

Situationen i Nepal är långt ifrån unik. Paco, med sin egen erfarenhet från Italien, berättar hur gräset i Alperna har blivit så torrt att det inte längre är möjligt för korna där att beta. Det här får drastiska konsekvenser för hela regionen – från landskapsbilden till ostkulturen. Precis som i Himalaya är krympande glaciärer alltså en central fråga för Italiens framtid. När floderna torkar ut förändras möjligheterna att bruka jorden och minskar tillgången till rent vatten. Den globala uppvärmningen påverkar redan nu hela Poslätten, och på sikt hela norra Italien. 

När Paco och jag stiger in på WSF:s huvudkontor hälsas vi välkomna av Ian Vidal och ett ungt team av internationella och nepalesiska volontärer. De hjälper alla till med organiseringen av konferensen. De kommande dagarna väntas över 30 000 deltagare komma till Kathmandu. 400 aktiviteter är planerade. Vidal är själv aktiv i Attac France. Vi börjar genast prata om de pågående bondeprotesterna i Frankrike. Risken för att högerextrema röster och klimatmotståndare tar över protesterna är en stor diskussion runt om i Europa. Tillsammans med Confederation Paysanne, den franska grenen av Via Campesina, har Attac fokuserat på att ifrågasätta frihandelsavtal och behovet av att förändra jordbrukspolitiken. Vi känner genast samhörighet. Jordens Vänner identifierar precis samma behov av att adressera och arbeta tillsammans med bonderörelser. 

Kan World Social Forum ena omställningsrörelsen?

Vill vi som rörelser åstadkomma klimaträttvisa på riktigt måste vi erkänna den centrala roll som jordbrukare har i omställningen och de specifika socioekonomiska förutsättningar som råder på landsbygden. När vi gör det finns det möjlighet att forma strategier som kan förändra hela nationer. Nepal är ett land som redan tvingas hantera den globala uppvärmningens dramatiska konsekvenser. Det är också ett land med en stor andel jordbrukare och ett av få länder som har principen om matsuveränitet inskrivet i sin konstitution. Ett krav från småbrukare världen över har alltså fått gehör här – rätten hos varje suverän stat att föda sin egen befolkning. 

Vem vet, kanske kan just därför World Social Forum i år bli den katalysator som krävs för att jordruks- och landsbygdsrörelser ska få den plats de förtjänar och måste ha i kampen för att lösa de globala problem världen står inför. Kanske kan konferensen främja det nödvändiga samarbete mellan rörelser som krävs för att vi på allvar ska kunna ta itu med den mångdimensionella kris vi står inför och stärka nuvarande och framväxande alternativ till dagens ohållbara system.