Debatt: Sverige måste byta strategi i klimatförhandlingarna

Den ensidiga inriktningen på USA och Kina har redan fördröjt klimatförhandlingarna i ett helt år. Nu måste Sverige och EU byta strategi och gå samman med de fattigaste länderna. Det skriver Lars Igeland och Elisabeth Bast, aktiva i Jordens Vänner i Sverige respektive USA från klimatmötet i Köpenhamn.
Sanningens minut närmar sig för det svenska EU-ordförandeskapets strategi i klimatfrågan. Regeringen Reinfeldt har lagt alla ägg i en korg, nämligen att få med USA och Kina i en uppgörelse. Problemet är att det kan bli en mycket försvagad sådan vilket kan skada miljöarbetet för årtionden framåt.
På ytan ser det ut som att Sverige och EU håller fanan högt för att få med de största utsläppsländerna i en klimatuppgörelse. Men för den som tittar bakom kulisserna och kan förhandlingsspelet ser man något helt annat.
Sverige har sedan FN:s klimatpanel kom med sin rapport 2007 ständigt pekat på utsläppen i USA och Kina. Det är självklart viktigt att få med dessa länder i klimatomställningen. Men det är också ett sätt för Sverige och EU att framstå i bättre dager och slippa ta eget ansvar. EU har talat om att man kan minska sina utsläpp med 30 % till 2020 men bara om USA gör något liknande. Det är en bekväm strategi då man vet att USA inte kommer att gå så långt.
Risken med regeringens strategi är också att det kan bli en uppgörelse på Obamas villkor, vilket kan innebära ett urvattnat uttalande istället för en bindande klimatuppgörelse. Det finns planer på att helt gå ifrån Kyoto-spåret som mödosamt byggts under 17 år. USA har dessutom bara erbjudit sig att minska utsläppen med 4 % jämfört med basåret 1990. Det är oacceptabelt.
Den andra delen i regeringens och EU:s strategi har varit att peka på Kina som världens största förorenare vid sidan av USA. Det är inte på något sätt rättvist att jämföra USA och Kina. USA har blivit världens rikaste stormakt genom att sprida koldioxid i atmosfären under 100 år, medan Kina fortfarande har flera hundra miljoner fattiga medborgare. Mycket av utsläppen i Kina kommer också från produktion av varor som konsumeras i rika länder.
Den ensidiga fokuseringen på USA, Kina och G20 har också inneburit att Sverige har försummat dialogen med världens fattiga länder, som tillsammans är en kraft FN-sammanhang. Sverige har en lång tradition av nära dialog med dessa länder som tyvärr regeringen Reinfeldt struntat i. Medvetet eller inte så har det inneburit ett stort problem för förhandlingsläget i Köpenhamn.
En viktig fråga i detta sammanhang är den om stöd till länder i Syd som i flera fall redan har drabbats av klimatproblem i form av torka, översvämningar, stormar mm. FN uppskattar behoven till 500 miljarder dollar årligen utöver biståndet. Men EU har sagt att det räcker med 100 miljarder varav de rika länderna bara bör bidra med 20-55 miljarder dollar och EU med en mindre del av detta! Sverige och EU har lovat ett ”startbidrag” men det mesta i det är främst redan tidigare utlovat bistånd som döps om till klimatåtgärder.
Kombinationen av allt detta; hotet att skrota Kyotospåret, att peka ut Kina, bristande kommunikation med Syd och att inte lova rimliga pengar till de fattiga länderna har sammantaget försämrat förhandlingsläget i Köpenhamn avsevärt. Sverige och EU:s agerande har fördjupat klyftan mellan Nord och Syd vilket blivit helt uppenbart de sista dagarna.
Det finns stor risk att det redan är för sent att byta inriktning. Men vi vill ändå nu föreslå en annan strategi som vi tror skulle fungera bättre och som kan förverkligas när statscheferna kommer till Köpenhamn på torsdag:

  1. EU måste lova att ensidigt minska utsläppen i EU med 40 % hemma till 2020 för att sätta press på USA och andra länder att höja sina bud.
  2. Ordna ett möte och en presskonferens tillsammans med G77 där EU och de fattiga länderna tillsammans lovar ett fortsatt fördjupat Kyotoavtal (eventuellt under nytt namn) parallellt med ett nytt avtal.
  3. Täpp till kryphålen i form av internationell sjöfart och flyg, kvarvarande utsläppsrätter från föregående Kyotoperiod, utsläpp från markanvändning och icke-additionella CDM-projekt. Dessa kryphål kan innebära att utsläppsminskningen uteblir helt.
  4. Skjut till betydande belopp till de fattigaste länderna och redogör tydligt för vilka av dessa som är nya pengar utöver biståndsmedlen.

Detta skulle vara i linje med Sveriges tradition som brobyggare mellan Nord och Syd. Det skulle också lämna Obama ganska ensam med byxorna halvt nere, något som kan sätta press på USA till ett verkligt avtal på lördag morgon.
Lars Igeland Miljöförbundet Jordens Vänner
Elisabeth Bast Friends of the Earth US

Scroll to Top