Det som tillhör oss – Jordens Vänners filmprojekt i djungeln


Gruvdrift, avskogning och mono-kulturodlingar å ena sidan. På andra sidan lukrativa kokainplantager och en väpnad kamp som glömt sitt ursprungssyfte. I mitten lever Awa-folket, och under fyra månader hösten 2012 även två praktikanter från Jordens Vänner. 
 
 

Den 11 september 2012 reste jag, Emmanuel Castro Skött, tillsammans med min arbetskamrat Patrik till Ecuador. Vi var de första som skickades iväg i Jordens Vänners regi med uppdraget att tillsammans med deras ecuadorianska samarbetsorganisation, Altropico, producera en dokumentärfilm i syfte att sprida information om området och människorna där. Altropico har sedan 1980-talet bland annat arbetat med en ursprungsbefolkningsgrupp som heter Awa. Awa vandrade över de colombianska bergen på 40-talet och bosatte sig i Ecuador. Det fanns inte plats för dem i deras ursprungliga miljö så de letade efter ny mark. Ecuador kunde, på 40-talet, erbjuda dem allt det som de behövde, ett stort bördigt territorium med gott om plats.
Innan jag åkte till Ecuador, visste jag inte mycket om Awa-folkets kultur. Jag hade sökt information på internet men jag hittade inte mycket, så mina förkunskaper var begränsade. Den första resan in till Awa-folkets by var därför extra spännande.
Vår plan inför filmen var att inleda den med ett porträtt av Awan, dvs ett porträtt av mer antropologisk karaktär, och det var just det som denna första resa in till byn Rio Bogota förhoppningsvis skulle kunna ge oss. För att ta sig till byn måste man hoppa av bussen, som går mot San Lorenzo i nordvästra Ecuador, vid vägkanten och vandra in i skogen i något som känns som en evighet. Det var dock fint att omges av gigantiska ormbunkar och träd som var större än New Yorks stolta skyskrapor. Det kändes som man färdades tillbaka till en förhistorisk era. Det vilda omgav oss, Awa territoriet omgav oss. Och Awa-folket spatserade spänstigt över sitt territorium. Det lilla det hade lyckats hålla kvar vid. Dem kallar sig själva “Los defendores de los bosques”, skogens beskyddare. Utan sin skog kan dem inte leva för det är ifrån den de hämtar allt de lever av och för. På senare tid har det dock blivit svårare för dem att beskydda sin skog. I samma takt som skogen värderas högt på den internationella marknaden. När vi kommer fram tas vi emot av en man vid namn Horacio. Han förklarar för oss att de ständigt känner sig hotade av gruvdriften, oljedriften och monokulturerna, och att det kommer främmande människor in på deras territorium för att be dem om tjänster. Bland annat vill de att Awa-folket ska sälja dem billigt timmer. Horacios svar blir att de inte är där för att göra någon några tjänster.
En månad senare gjorde vi en resa till Awa-folket som bor i Colombia. Resan var i mångt och mycket likt resan in till Rio Bogota i Ecuador. Vi var omgivna av kryp, skog och hetta, med alltför mycket packning över oss och med en mycket äldre Awa-guide framför oss, som gick över den omöjliga terrängen som om det vore en vanlig väg. Vi var på väg till La Plenada i sydvästra Colombia tillsammans med Antonio. Han har bott i detta territorium i hela sitt liv och berättar om de våldsamma hot som Awa-folket behöver utstå. Situationen, berättar han, är helt olik den i Ecuador. I Colombia befinner sig Awa i ett inbördeskrig finansierat av kokain och statspengar. Farcgerillan, och andra “revolutionära” grupper, för beväpnad krigsföring mot regeringen och paramilitärens styrkor. Inklämda i mitten av detta helvete finner vi bönder och urinvånare. Antonio berättar för oss om hur massakrer ägt rum, om hur de inte längre kan vandra fritt i sitt territorium med rädslan av att sprängas i bitar av en landmina. Något som hänt åtskilliga gånger. Han tycker inte kriget fyller någon funktion längre. Om det en gång var en politisk kamp så har det nu blivit ett krig som handlar om makten över kokainplantagerna. Helst vill Antonio bara att de kunde bli lämnade ifred. Att de kunde sluta bli involverade och anklagade för att jobba som informatörer för antingen den ene eller den andre sidan.
Den gemensamma nämnaren i dessa båda konfliktområden är att Awa utsätts för externa hot som äventyrar deras överlevnad. Därför måste de kämpa för att kunna behålla det som tillhör dem. Detta blev också namnet på den film som vår praktik resulterade i, Det som tillhör oss, Lo Que Nos Pertenece, What Belongs To Us. Jag och Patrik är nu tillbaka i Sverige, filmen är färdig och visningar skall börja bokas in. Vår stora förhoppning är att kunna sälja in filmen till SVT så svensken i TV-soffan kan bekanta sig med Awa-folket och deras kamp för skogen.
Text: Emmanuel Castro Skött
Artikeln publicerades först i Miljötidningen, nr 1, 2013.
emmmanuelEmmanuel Castro Skött har läst på Biskops-Arnös filmskola i Chile. Under de senaste fem åren har han varit verksam i Sydamerika samt i Frankrike och gjort dokumentärfilmer om bl.a. gästarbetande peruaner i Chile, diskrimineringen av muslimer i Paris under Nicolas Sarkozy samt hälsorelaterade utbildningsfilmer för urinvånarna i brasilianska Amazonas. Emmanuel Castro Skött praktiserade hos Jordens Vänner, med placering hos samarbetsorganisationen Altropico i Ecuador, tillsammans med Patrik hösten 2012.
 
FAKTARUTA: Vad gör Jordens Vänner i Ecuador/Colombia
Jordens Vänner samarbetar med organisationen Altropico för att bevara regnskogen och stödja ursprungsbefolkningen. Projektet som Jordens Vänner stöder här är det största av Jordens Vänners regnskogsprojekt och avser det 2,5 miljoner hektar stora området södra Chocó, kustregnskog i nordvästra Ecuador och sydvästra Colombia. Området bebos av afroamerikaner och urbefolkningarna awa och chachi.
Projektet strävar efter att uppnå ekologiskt hållbar utveckling i regionen genom stärkande av lokala organisationer och produktionssystem. Arbetet påbörjades för 20 år sedan och har varit mycket framgångsrikt. Ledande i detta arbete har “participatory planning”-metodiken varit, där man utgår från målgruppens egna åsikter om vad som behöver göras och hur det kan genomföras.
Vill du bli aktiv med att t.ex. sprida information, samla in pengar, ordna seminarier m.m. i Jordens Vänners regnskogsgrupp? Kontakta kansliet@jordensvanner.se

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top