Ecuador är kontrasternas land

Artikeln publicerades först i Miljötidningen nr 3 2015.
Vädret liksom landskapet skiftar stort i Ecuador – berg, regnskog och hedlandskap avlöser varandra. Även kulturen varierar mycket och människorna har många strategier för att leva i en miljö som på olika sätt påverkas av exempelvis markkonflikter.
Ecuador är ett land med mycket skiftande landskap, här syns hedlandskapet Paramo. I snart fyra månader har vi befunnit oss i Ecuador och inte en enda dag har vi lyckats klä oss rätt. Det är nämligen omöjligt. Vädret i Quito växlar otroligt fort. Här på 2 800 meters höjd nära ekvatorn upplever vi vad som känns som svensk sommar, vår och höst på en och samma dag. Det brukar börja med en vacker solig morgon, med svalt i skuggan, hetta framåt lunch och en ordentlig regnskur på eftermiddagen. Följt av en natt i underställ och fleecetröja.
Ecuador är ett land med stora kontraster. Det är inte många mil tvärs över, men i väster finns kusten och i mitten av landet reser sig Anderna med flera tusen meters höjd. Bland bergen och dalarna hittar man regnskog, molnskog, en typ av hedlandskap som kallas paramo, 26 vulkaner varav flera aktiva och i öster sträcker Amazonas ut sig. Denna variation i landskap motsvaras inte överraskande av en enorm biodiversitet. Också i kulturen hittar vi stor mångfald, i Ecuador bor flera olika folkgrupper, varav många ursprungsfolk, och i landet talas över 20 språk.
Under vår tid här har vi gjort praktik hos organisationen Altropico och fått se mycket av deras verksamhet för social och hållbar utveckling. Vårt arbete här har liksom landet i sig visat på de stora skillnaderna inom landet. Vissa veckor har vi befunnit oss i Quito, huvudstaden med två miljoner invånare, arbetande vid datorer med utbildningsmaterial och kartprogram, andra veckor i djupet av molnskogen vid gränsen mot Colombia.
En bra kontrast mot Quito är den lilla byn La Cortadera som vi besökte under en av våra fältveckor. Vårt uppdrag var att kartlägga stigar som används vid fågelinventering. Inventeringen görs varje jul och ger viktiga insikter om förändringar i fågelfaunan. Vandringen till La Cortadera började i det vackra naturreservatet El Angel. När vägen blev för dålig övergav vi bilen och fortsatte till fots genom så kallad ”sekundär” skog (ett igenväxande kulturlandskap) och vandrade fram till La Cortadera. Tidigare bodde här runt tjugo familjer, det fanns en liten butik och då och då vandrade turister förbi. Nu bor tre familjer kvar och i den lilla skolan går fem elever. Trots byns otillgänglighet, utan möjlighet att ta sig dit på annat sätt än till fots eller på hästryggen finns omvärldskontakt – på skolans dator har man internet!
Vi övernattade i La Cortadera för att nästa dag bege oss ut i molnskogen. Av en familj i byn hyrde vi hästar och red i två timmar, tills stigen blev för dålig också för hästarna och vi fortsatte till fots. I sju timmar vandrade vi i regnskogen på igenväxande stigar, klättrandes över och under fallna träd. Vi önskade att vi hade tagit med oss en machete! Längs stigarna passerade vi ett par byggnader som har fungerat som övernattningsstugor för turister men nu står och förfaller. Vi har fått höra en historia om en europeisk eldsjäl som gifte sig med en kvinna från området och skapade en lyckad turistverksamhet som gav många arbeten i trakten. Men äktenskapet sprack tyvärr och mannen for tillbaka till Europa, och med honom turismen. Det är både fantastiskt och farligt att en människa kan göra en sådan skillnad för ett samhälle, då han kan ha gjort mycket gott men samtidigt gjort många beroende av en person.
Vid ett annat besök i området gjorde vi intervjuer med befolkningen. Frågorna berörde vad de tycker om Bosque Protector Golondrinas, ett större naturskyddsområde i omgivningen, om de ser fördelar med att ha en skyddad skog i sin närhet, hur de förhåller sig till skogsskydd och om de känner att de aktivt skulle kunna delta och bidra till arbetet. Syftet med intervjuerna var att ta reda på vilka kunskaper och vilken inställning som fanns hos lokalbefolkningen för att använda till miljöutbildningen.
Ledarskapsutbildningar på landsbygden är en viktig del av Altropicos verksamhet. Slutsatsen blev att de människor som lever här uppenbart har en nära relation till sin natur och har förståelse för hur den fungerar, till exempel att torka uppstår om skogen försvinner och att träden bidrar till en ren och bra luft. Samtidigt så märker man av en oro över konflikten i markanvändning mellan skogsskydd och jordbruk, då jordbruket är den främsta sysselsättningen och grundläggande för livet i området. ”Om all skog ska bevaras, vad ska vi då leva på?” Det känns mäktigt att människor som är så pass beroende av att bruka naturen ändå inser att det är viktigt att bevara den. En intressant fråga att jobba vidare med är att hitta balansen där både natur och människa kan leva tillsammans och må bra.
Ett annat av Altropicos projekt handlar om ledarskapsutbildning för människor på landsbygden. Vi var med vid ett årsmöte för alla som har deltagit i utbildningarna. I möteslokalen samlades representanter från folkgrupperna afroecuatorianer, chachi, awa och mestiser och välkomsttalen hölls på olika språk. Skillnaderna och likheterna mellan folkgrupper blev ett bevis på den fantastiska kulturella rikedom som ryms inom landets gränser. Det skrattades gott åt hur folk i kalla höglandsområden hade trott att de sett ett spöke då vår kollega Santiago, som kommer från den varma kusten, för första gången besökt deras by och frusit så att han gått runt omsvept med täcken. Eller hur en kvinna från Tulcan i bergen gått runt röd som en tomat av värme på besök i San Lorenzo vid kusten. Landets kontraster är tydliga och varje region har sina egna problem att tampas med men en stark vilja att förbättra situationen fanns hos alla vi mötte på ledarskapsskolan.
Ett för oss oväntat område med mångfald var den otroliga bananrikedomen. Ecuador är en av världens största bananexportörer och går man till butiken och frågar efter platano (spanska för banan) får man en trött blick. Det finns ”vanlig” banan, små bananer, gröna matbananer, gula matbananer, röda matbananer och säkert många till som vi ännu inte kan skilja från de övriga.
All denna variation på alla plan har gett oss en upplevelserik vistelse med insikter och lärdomar för livet. Vi är tacksamma för att ha fått den här möjligheten att få vara delaktiga i Altropicos, Jordens vänners och Ecuadors arbete för en hållbar framtid.
 
Text & Foto: Tone Sigrell och Frida Pihl, praktikanter

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top