Essä: Samvete till salu

Artikeln publicerades först i Miljötidningen nr 2 2015.
En medveten konsument, är du det? Köper du ”consciuos”-märkta kläder och hudkrämer i naturfärgade förpackningar? Tänker du först och köper sen? Karin Kruse ställer dig och sig själv, ja oss alla till svars.
Jag måste ner från åtta till två ton. Jag vet ungefär hur jag skulle kunna göra det. Fast jag vet vad som gäller gör jag det inte.
Jag vet att mina flygresor, min fossilbil och min shopping orsakar koldioxidutsläpp. Jag vet faktiskt en hel del om det här. Om koldioxiden. Jag har läst stora delar av IPCC:s rapporter. Hur det blir här på jorden när koldioxidhalten hamnar över en viss nivå ppm. Det är mer skrämmande än den bästa deckare. Jag vet att vi måste vidta åtgärder och att vi måste anpassa oss. Jag lyssnar på nyheterna och hör om hur vi förbereder oss för kommande effekter.
Jag tror mig också veta att tillväxt leder till mycket gott som ökad levnadsstandard. Jag tittar på Hans Rosling på Youtube och jag blir så glad av hans framtidstro. Ett tag kunde jag tro att vi var på rätt väg – att vi kunde ha fortsatt ökad tillväxt och minskande koldioxidutsläpp. Det kallas ”decoupling”. Ett sådant vackert ord – frånkopplad, avkopplad. Så avkopplande att kunna fortsätta växa, konsumera hejdlöst, fara och flyga och veta att vi ändå är på rätt väg. Men det är för bra för att vara sant. Någon kom på att allt som jag köper, som produceras utomlands och som bidrar till uppvärmningen genom koldioxidutsläpp i produktionen, ska naturligtvis läggas på min koldioxidvåg.
Jag vet också att jag kan vara på dåligt humör och bli lite gladare av att gå handla mig ett nytt klädesplagg. Det är en sådan skön ”quickfix”. En shoppingrunda på stan kan verkligen liva upp. Eller att köpa ett tjockt magasin fyllt av heminredning. Att få titta in i andras hem och se deras lösningar. Jag drömmer mig bort. Jag planerar mina utlandsresor. Amerikanska västkusten och Franska Atlantkusten.
Detta är mina ”skitdrömmar”. Jag har läst min Nina Björk, Lyckliga i alla mina dagar, och jag vet vad hon har att säga. Detta är SKITDRÖMMAR. ”Varje dröm uttrycker en brist. Varje fantasi om uppbrott ett missnöje med nuet”. Nina Björk uppmanar mig att se mig omkring. Hon frågor mig vad jag ser. Jag ser mitt hem, mina möbler, mitt kök, min färskpressade grönsaksjuice. Hon frågar mig vad det jag ser har gemensamt? Hon lägger svaret i min mun. Jag har sålt min tid, min arbetskraft på en arbetsmarknad. Hon skriver att jag är en vara. Jag är född till att konsumera.
Jag har, trots Nina Björk, en känsla av frihet och lycka när jag går in i butikerna på Fredsgatan i Stockholm. Jag strosar runt. Bläddrar bland plaggen på galgarna. Jag ser en snygg jeansskjorta. Jag vet att det är helt rätt med denim i vår och jag har känt hur drömmen om ett snyggt slitet denimplagg har börjat växa i mig. Jag ser skjortan innan jag ser lappen. På lappen står det ”Consciuos”. Det betyder medveten. Det betyder att jag är medveten och engagerad när jag köper detta plagg. Vad är jag då när jag köper plagg som inte har denna lapp?
Jag går in i butiken som säljer hudkrämer på burk. Jag vet att butiken drivs av ett multinationellt företag som lyckas få mig att tro, jag kan nästan se det framför mig, hur deras härliga hudkrämer blandas för hand med nötoljor av en stor glad kvinna iklädd något färgglatt. Vid dagens slut får hon så klart ta del av vinsten. Men innerst inne vet jag att det inte alls är så. Det är bulkkemikalier toppat med lite hormonstörande konserveringsmedel.
Centrum för Konsumtionsvetenskap, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet, gör årligen en sammanställning av statistik över den svenska privatkonsumtionen. I slutet av rapporterna finns fördjupningsanalyser med syfte att ”sprida ljus över nya konsumtionstrender”.
I en av fördjupningarna i Konsumtionsrapporten för 2012, skriver Bengt Brulée under rubriken ”Kan man köpa lycka för pengar? Om konsumtion och lycka”, att det verkar som om sambandet mellan lycka och inkomst är starkare vid låga inkomster och att ökad konsumtion kan leda till ökad lycka även för högre inkomster men bara om pengarna läggs på gåvor eller välgörenhet men att shoppa till sig själv inte gav någon lyckoeffekt. Vi har också mycket lätt att döma andra som söker lyckan på fel sätt. Anna Nilsson skriver om detta under nästa tänkvärda rubrik, ”Lyckan och välbefinnandet – Ett moraliskt dilemma?”. Som exempel nämner hon hur rått vi kan skratta åt och förfasas över låginkomsttagare som tar ”sms-lån för att finansiera silikonbröst och hemmabiosystem”.
Jag tror mig veta jag är en slags medveten konsument. Jag är påläst. Jag kan välja. Jag kan placeras i en grupp utefter mitt köpbeteende. Sustainable Brand Insight gör en kartläggning av den hållbara konsumenten och vad som driver hen att konsumera hållbart i sin senaste rapport ”Sustainable Brand Index 2015”. Vi delas in i fyra kategorier. Gruppen ”ego” som inte alls bryr sig, gruppen ”lagom” som tycker att hållbarhet är en aning intressant, här hamnar hälften av oss. Sedan kommer 17 % i ”smart” och här finns vi som är intresserade av hållbarhet. Gruppen består av medvetna och förnuftiga människor, övervägande kvinnor, enligt Sustainable Brand Insight. De som tillhör grupp ”smart” tycker om att diskutera hållbarhet och har många goda tankar om hur livet ska levas. Hen uppskattar att välja saker på egen hand och att själv avgöra vad som är bra eller dåligt för kropp och själ. Jag tillhör nog gruppen ”smart” och det känns så skönt och bra.
Och så slutligen gruppen ”hängiven”. Detta är den minsta gruppen konsumenter, 7 %, som beskrivs som nitiska och pålästa och som styrs av sina värderingar och till viss del av sina tunna plånböcker. Då hoppar vi (Sustainable Brand Insight) över den första och den sista gruppen och riktar in oss på de två övriga grupperna som tillsammans utgör 76 %. Det är här marknaden för hållbara erbjudande påstås finnas. Gruppen ”smart” och ”lagom” sägs vara marknaden för ”vinnare”. Det gäller för företag att driva sitt hållbarhetsarbete framåt genom varumärkesbyggande och kommunikation.
Jag googlar ”greenwashing” och får första träffen på Wikipedia. Greenwashing innebär att en verksamhet försöker skapa en bild av sig som miljövänlig för att dra fördel av konsumenternas växande miljöintresse.
Min nioåriga son ber mig om hjälp med läxan – att läsa på matförpackningar för att utreda matens ursprung, var tillverkningen och förpackningen sker. Jag tänker i mitt stilla sinne att det är en fin övning som kommer hjälpa min son att bli en kritisk konsument och vi tar oss an uppgiften tillsammans. Först på läxlappen kommer nötkött och jag känner mig präktig när vi pratar om att det kött vi äter kommer från en ungtjur som har betat på farmor och farfars granngård. Vi kan inte kolla kassler eller skinka för det har vi inte. Vi fortsätter med vispgrädde. Känns helylle. Svenskt hela vägen. Tror jag. Sedan är det dags för vårt smörgåsmargarin. Jag läser högt på förpackningens sida ”Raps från svenska gårdar”. På förpackningens undersida finns en smörgul ruta med små gröna blad, där kan vi läsa att rapsoljan kommer från rapsfrön som grott och skördats på svenska gårdar. Nu jag får vackra syner framför mig igen. Det lilla rapsfröet som sakta gror i den feta skånska myllan för att växa upp och blomma gult. Det finns mer text som inte ligger på en smörgul ruta. Här börjar det istället dyka upp obehagligheter som palmolja. Men herregud det växer väl inga palmer på skånska åkrar? Till sist bli vi upplysta om att vid brist på svensk raps används nordisk.
Hissa greenwash-flaggan. Se upp! Jag drömmer skitdrömmar, jag tror mig bli lycklig av shopping. Samtidigt som jag vet att konsumtionen måste minska eller gå i mer hållbar riktning. Och så vill jag så gärna tillhöra gruppen ”smart”. Det finns en lösning för mig och det är att ni förfasas lika mycket åt mig som flyger till ”Långbortistan” som åt den som köper hemmabiosystem med sms-lån och att det ska bli riktigt jädra hippt att ha på sig samma kläder varje dag.
 
Text: Karin Kruse

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top