EU:s gemensamma jordbrukspolitik CAP (the European Common Agricultural Policy) fortsätter att sätta det industriella jordbruket och storföretagen före småskaliga jordbrukare, klimatet, den biologiska mångfalden och matsuveräniteten. I planeringen för 2023-2027 finns ett uttalat mål om att ta större hänsyn till miljö och klimat. Men kommer det räcka? När Europas jordbrukspolitik infördes 1962 var det för att med hjälp av bland annat bidrag till Europas jordbrukare, öka produktionen av mat till befolkningen under efterkrigstiden. I längden har det lett till överskott och överproduktion inom Europa, och en politik dominerad av mäktiga lobbyister och stora jordbruksländer.
Vem går pengarna till?
CAP avgör vilka bidrag som betalas ut till europeiska jordbrukare, och det är mycket pengar – 40% av EU:s budget går direkt till CAP. Problemet är att bidragen utbetalas efter antal hektar och produktionskapacitet, något som direkt slår mot små och medelstora jordbrukare. Ungefär 80 procent av EU-bidragen går till bara 20 procent av lantbruken. Mellan 2005 och 2013 tvingades därför så mycket som en fjärdedel av Europas gårdar, 3,5 miljoner företag, att stänga.
Varför odla bönor i Brasilien?
EU importerar 75% av djurfodret som används inom kött- och mejeriindustrin, vilket består nästan uteslutande av sojabönor producerade på skövlad regnskogsmark i Brasilien och Argentina. Varför är det så? Jo, eftersom EU inte erbjuder prisstöd för den typen av
produktion inom EU-länder. Jordbrukarna i Globala Syd blir i sin tur beroende av att odla mat till Europas djur istället för till sig själva. Dessutom kan de inte konkurrera med priserna som europeiska bönder – tack vare subventionerna – kan hålla på sina andra produkter.
Hot mot den biologiska mångfalden
Det industriella jordbrukets använder stora mängder skadliga bekämpningsmedel och består till stor del av artfattiga monokulturer. Istället för att odla olika grödor, vilket var vanligt innan de industriella jordbruken tog över, odlas bara en gröda. Det bidrar till att jorden blir utarmad på näringsämnen och liv, vilket i sin tur gör att det vi odlar blir mindre näringsrikt och att jorden blir sämre på att ta upp och lagra koldioxid från atmosfären.
Frihandel före klimatet
EU har anklagats för att syssla med greenwashing eftersom jordbrukspolitiken går emot miljö- och klimatmålen i The Green Deal – ett initiativ av europeiska kommissionen för att göra EU klimatneutralt till 2050. Miljömålen motverkas fortfarande av EU:s mål om att bedriva frihandel, där mat och naturresurser fortsätter behandlas som vilka varor som helst på en globaliserad marknad.
