Forskare undersöker vilken avverkningsmetod som ger mest liv till skogen

Kalhygge eller inte är den stora frågan i den nuvarande skogsdebatten. Forskare vid SLU ska nu undersöka vilket av de två alternativen som ger störst biologisk mångfald till skogen.
 
 
 
 

 
Joakim Hjältén, professor vid institutionen för vilt, fisk och miljö, är med i den grupp som ska undersöka hur den biologiska mångfalden bäst kan bevaras. I en intervju med tidningen Extrakt säger han att det finns en stor kunskapsbrist i hur modernt hyggesfritt skogsbruk påverkar mångfalden.
Den metod som kan tänkas användas vid svenskt hyggesfritt skogsbruk är blädning, en metod som övergavs på 50-talet då kalhyggen ansågs fungera bättre. Vid blädning finns träd i olika åldrar inom samma område. Avverkning sker vart 20-30 år och då fälls cirka 20-30 procent av de medelstora och stora träden. Detta gör att skogen hålls vid liv konstant och att det aldrig behövs återinplantera träd.
Den tidigare blädningen övergavs då bestånden ofta höggs för hårt vilket gjorde att det blev dålig tillväxt. Blädningen leder till en variation i skogen som lockar fler arter och utan kalhyggen bryts inte skogens livscykel. Troligen finns de flesta arter kvar i området där skogen avverkas även efter en blädning. Den negativa effekten kan vara att produktionen från skogen blir lägre. Joakim Hjältén tror att det går att acceptera en lägre produktion från skogen om det innebär en möjlighet till att uppnå målen om att bevara biologisk mångfald.
– Vill vi övergå till ett hyggesfritt skogsbruk är det nu vi har möjligheten, medan det ännu finns skogar kvar från tiden före kalavverkningarna. Snart har vi bara 1950- och 1960-talsskogarna kvar, som alla varit kalhuggna och där alla träden är lika gamla. Det är betydligt svårare att konvertera en sådan skog till blädningsskog, säger Joakim Hjältén till Extrakt.
 
Läs hela intervjun med Joakim Hjältén på Extrakts hemsida
 
Text och foto: Madeleine Sturelind