Gemensam sak: småbrukare i nord/syd

Småbrukaren Thorsten Laxvik blir imponerad över bredden i brasilianska MST :s arbete som besökande André och Lucineia, berättar om. De båda är två av rörelsens miljoner medlemmar som kämpar för en radikalisering av samhället vad gäller utbildning, kultur och ekologi. Ett arbete med många gemensamma beröringspunkter som ett antal jordbrukare i Ångermanland håller på att utveckla.
Publicerad i Miljötidningen 5/2010
– Titta is, ropar André Luiz förtjust när vi svänger över bron till Faxälven. Vad vackert men vad kallt!
Det är inte is han ser utan årets första snö som håller ut i vägkanten. Detta är en helt ny värld för André och Lucineia från de jordlösa böndernas rörelse i Brasilien (MST). Från landet med de stora gräsmarkerna där korna strövar fritt hela året har de kommit till Tjärnbotten där det bara finns bete för korna fyra månader om året. Allt kan tyckas olika, men kanske ändå inte.
Det är Thorsten Laxvik som tar emot dem i detta frostiga landskap och han menar att den köttproduktion han bedriver här är strikt ekologisk.
– Vi är åtta jordbruk här som vill producera Sveriges bästa kött, gott, nyttigt och klimatsmart. För femtio år sedan fanns här ett klimatneutralt jordbruk, vi försöker återgå till det. Det som finns nu är beroende av soja från Brasilien.
Det är fäbodjordbruket Thorsten vill återupprätta, ett jordbruk där man bara använder det foder som gården själv producerar. Thorsten brukar 50 hektar och på den marken kan han hålla 50 kor. Ett konventionellt jordbruk skulle kunna klara 100 kor, men då skulle det vara beroende av foder utifrån. Det finns andra bönder i trakten som bedriver ett sådant jordbruk men även om de har tre gånger så många kor tjänar de snarast mindre än Thorsten.
Hemligheten ligger i att Thorsten tagit över distributionen av sitt kött, han säljer det i lådor om 25 kilo direkt till konsumenten.
– Jag tror att vi producenter måste återta makten över vår produktion och hela distributionskedjan. De svenska bönderna har förstört för sig själva genom att lämna över och centralisera makten, vilket också inneburit att kvalitén försämrats.
Det är genom den expanderande matindustrin och det alltmer industrialiserade jordbruket som kvalitén och ekologin försvunnit. Thorsten menar att det gräs som växer här uppe i norr ger mycket större näringsvärde till köttet, balansen mellan omega 3 och omega 6 blir lika bra som i fiskkött. Sojan från Brasilien fungerar inte alls lika bra som foder, det ger ett mycket sämre kött med tråkigare smak.
André Luiz blir inte alls upprörd över de orden när han provsmakar köttet vid Thorstens köksbord. Det är inte småbrukarna i Brasilien som exporterar soja till Sverige. Det är en allmänt spridd myt att import av jordbruksvaror från Syd skulle bekämpa fattigdomen i länder som Brasilien.
– De som tjänar på exporten är storjordbrukarna inom agrobusiness. För oss betyder expansionen av soja bara ökad konkurrens om jorden, högre priser på marken och allt större svårigheter att genomföra jordreformen.
I Brasilien har kampen om jorden spetsats till de senaste åren genom att enorma monokulturer av sockerrör, eukalyptus och soja har expanderat kraftigt. Familjejordbruken som producerar 70 procent av maten på de brasilianska borden får bara en tiondel av det stöd som exportjordbruken får av staten.
– Sojan är inte ett problem i sig, understryker André. Den kan vara användbart som människomat och ibland även för boskap. Problemet det sätt på vilket de internationella företagen kan ta kontroll över marknaden och produktionen. Den ger dem möjlighet att kontrollera alla led från utsäde till transport, förädling och distribution. De kan tjäna pengar på hela kedjan på samma sätt som nu sker med etanolet från sockerrör.
André Luiz är agronom och bor i en av MST:s bosättningar där 550 familjer erövrat rätten att bruka marken som ett led i den brasilianska jordreformen. Den reform som nu nästan stannats upp av sojans och andra monokulturers expansion. Deras målsättning är att all produktion skall vara ekologisk. I hans bosättning försöker de nu starta små kooperativ för att förädla produktionen av bönor, mjölk, frukt och grönsaker.
MST startade på 1980-talet som en rörelse för att ge jordlösa bönder och lantarbetare en jord att leva på. Men under åren har man kommit fram till att bara jord inte räcker. De stora jordbruksföretagen har så stor makt att de tvingar småbrukarna till en industrialiserad produktion som inte är anpassad till deras möjligheter. Därför utvecklar man nu ett ekologiskt jordbruk, men för att få en vettig överlevnad måste man skapa lokala livsmedelsindustrier för att förädla det man producerar.
– Som det nu är hamnar bara 10 procent av vinsten i våra fickor, resten tar andra hand om, säger André.
– Det är precis som hos oss, exakt samma siffror, säger Thorsten nästan häpet. Exakt samma villkor. Det är därför vi nu har startat vårt kooperativ Norrbete där vi också planerar ett lokalt slakteri. Det behövs en nära kontakt mellan producenten och konsumenten för att vi skall överleva.
Thorsten blir imponerad över bredden i MST:s arbete. Rörelsen som har flera miljoner medlemmar i Brasilien arbetar med alla aspekter av samhället tas in, utbildning, kultur och ekologi är några av dem. Det liknar mycket det arbete han och ett antal jordbrukare i det inre av Ångermanland håller på att utveckla. Ekologiskt jordbruk och gröna entreprenörer och olika utbildningar är några av delarna i en strategi för att få denna bygd att överleva.
Thorsten tar med de två aktivisterna från MST för att träffa korna. Han ger en av kossorna en kärleksfull kram.
– Jag ser hur andra bönder häromkring sliter ihjäl sig för att överleva och de har inte ens tid för att få en relation med sina djur, säger han. De är närmast rädda för dem.
André Luiz blir också glad över att träffa på de svenska fjällkorna. Lika glad blir han över att förstå hur bra de svenska bönderna kan klara sig utan brasiliansk soja.
– Den hotar inte bara jordreformen, den avancerar också in i viktiga ekosystem som Amazonas och savannlandskapet Cerradon. Dessutom kräver den en massiv användning av kemiska bekämpningsmedel. Brasilien har nu blivit världsmästare, inte i fotboll utan i kemikalieanvändning i jordbruket.
Text och bild: Lennart Kjörling

2 reaktioner på ”Gemensam sak: småbrukare i nord/syd”

  1. Senast jag såg Thorbjörn tror jag var i Murmansk. Jaha,då var vi mot atombomben, nu är vi för korna.
    Jag är fortfarande vegetarian, säkrast så. Fast brasse-mangon är ett problem!
    ingvar

  2. riktigt fin artikel den här gången. Bara hunnit läsa den första och halva andra men jag tycker det är viktigt att visa på alternativ även om vegan såklart är det bästa. Då tänker man ju även på sin hälsa.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top