När jag blev vegan för nästan tio år sedan var den enda vegankokboken jag hade tillgång till ett litet kopierat häfte, som såldes för tjugo spänn på olika djurrättsdemonstrationer. Många av recepten var olika varianter på linsgryta.
 
 
Recension: Vegolandet veganias kokbok av Nina Andersson och Linda Andersson, 2004

 
Sen dess har det hänt en hel det har kommit ut flera flashiga böcker med snygga bilder och mer gourmétinriktade rätter, som Pia Halls “Vego Paradiso” och “Tärneborgs lyckliga kokbok”. Dessa har varit helt perfekta för att visa att vegankost kan vara så mycket mer än bovetesylta.
Men någonting har saknats, en riktig vardagskokbok. Detta tomrum har nu fyllts upp med Veganias kokbok. Nina och Linda Andersson har på 170 sidor samlat 500 recept, på allt från semlor, sushi och jordnötsgryta till grillspett.
En annan sak jag gillar med boken är att den uppmuntrar till ett kulinariskt experimenterande. Den ger ett svängrum för oss alla som inte klarar av att följa snäva instruktioner till punkt och pricka, genom att hela tiden ge förslag till alternativa ingredienser och kryddningar. Ett av mina favorittips är ingefära i ärtsoppan. Dessutom är författarna så generösa att de har lagt ut hela boken på Internet http://vegania.net/.
Hur är det med veganism och miljö då? Vegansim är inte per definition miljövänligt och resurssnålt. En vegan skulle åtminstone i teorin kunna basera hela sitt kostintag på palmolja och genmodifierad soja. Samtidigt som det finns många naturfolk och småbönder som har en ytterst resurssnål mathållning utan att vara veganer. Men faktum är att en genomsnittlig vegan äter betydligt resurssnålare än en genomsnittlig lakto-ovo-vegeterian eller blandkostare (Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har gjort en rapport om detta).
Revolutionen är ingen tebjudning och kanske ingen kokbok heller. Men jag vill gärna kunna äta gott och det med vetskapen att mina medmänniskor kan göra detsamma. Då är Veganias kokbok en hjälp på vägen.
Kajsa Lindqvist

Twitter.com/Miljotidningen