Hon kämpar för ett annat Amerika

Under hösten har en ny proteströrelse fått luft under vingarna. Med inspiration från protesterna på Tahrirtorget och ”de ursinniga” i Spanien nådde kraven på rättvisa slutligen världens maktcentrum i USA. Miljötidningen har träffat en av dem som bestämde sig för att ockupera Wall Street.
 
Linnea M Palmer Paton har deltagit i Occupy Wall Street-rörelsen sedan dag ett.
Publicerad i Miljötidningen 5/2011

 
Den 17 september intog aktivister Zucotti Park vid finanskvarteren Wall Street, New York. Svenskättlingen Linnea M Palmer Paton, var med från dag ett, och i månadsskiftet oktober-november besökte hon Malmö och Stockholm för att berätta om rörelsens krav på rättvisa.
– Jag gick ner till Zucotti Park den 17 september och nu är jag där så mycket jag kan. Jag sover där på helgerna och någon mer gång i veckan, berättar hon. Ockupationen lever nu av egen kraft, berättar hon med en stor dos stolthet och entusiasm i rösten.
Svenska rötter
Linnea Palmer Paton, har varit engagerad i klimatfrågan i en studentförening vid New Yorks universitet där hon studerar till stadsarkitekt. Hon försöker fortfarande hinna med lektionerna, men när protesterna började sa hon upp sig från sin praktikplats på en stadsplaneringsbyrå.
– Det där hade jag inte tid med och jag fick ändå inget betalt. Jag gör hellre viktiga saker. Dessutom fick jag nu chansen att komma hit till Sverige, något jag alltid velat. Min farmor kom från Sverige. Det var hon som bestämde att jag skulle heta Linnea, säger hon.
De egyptiska protesterna på Tahrirtorget var en inspiration för ockupanterna i USA men Linnea Palmer Paton berättar att de lika mycket är en reaktion på att ingenting blivit bättre sedan finanskollapsen 2008. Amerikanska staten gick in med stora stödpaket åt bankerna, som tackade och tog för sig än mer.
– De tjänade pengar, och fortsätter tjäna pengar på att människor tvingas från sina hem. De har skadat vårt land och de har skadat världsekonomin. 2008 sa man att bankerna inte fick gå bankrutt, för det skulle drabba oss alla. Men vad gjorde de. De fortsatte betala ut sina chefsbonusar. Det har gjort att många inte längre känner sig företrädda av det politiska systemet.
Rörelsens har tagit parollen ”vi är de 99 procenten”. Upprinnelsen var en artikel av ekonomiprofessorn Joseph Stiglitz skrev i Vanity Fair i maj 2011. Stiglitz menade i artikeln att 1 procent av USA:s befolkning äger 40 procent av tillgångarna.
Krigsveteraner symboliskt viktiga
Linnea Palmer Paton visar bilder från protesterna på sin laptop. En bärande del är att människor gör sina egna plakat, med budskap om sin situation eller slagord mot bankerna.
”Om de är för stora för att låta gå omkull, är de för stora för att tillåtas”, har en kvinna skrivit.
Krigsveteraners deltagande har varit viktigt för att proteströrelsen ska nå fram till den amerikanska allmänheten.
”Det här är andra gången jag slåss för mitt land, men det är första gången jag vet vem min fiende är”, har en veteran skrivit.
Men det var efter att fackföreningarna, en efter en, uttalade sitt stöd för ockupanterna som snöbollen verkligen kom i rullning. Efter flera fall av polisbrutalitet, framförallt mot Occupy-aktioner på amerikanska Västkusten, ökade också sympatierna för demonstranterna. I Oakland träffades en demonstrerande krigsveteran av en tårgasgranat i huvudet och skadades allvarligt, berättar Linnea Palmer Paton.
Anarkisterna lade grunden
Själva ockupationen i Zucotti Park har administrerats med konsensusmetoder, det vill säga metoder för att komma fram till gemensamma beslut utan omröstning. Varje kväll klockan 19 anordnades ett stormöte som kunde pågå i timmar. Förbudet mot högtalaranläggning kringgicks genom att folkmassan genom talkörer förstärker vad den som talar vill få sagt.
– Många av de som startade rörelsen var anarkistiska aktivister som hade med sig en hel uppsättning metoder för hur man fattar beslut gemensamt. Det har varit väldigt bra för rörelsen. De är inte i majoritet längre, men konsensusmodellen de införde finns kvar, säger Linnea.
I USA har kommentatorer och kritiker kritiserat rörelsen för att inte föra fram några gemensamma krav, men Linnea menar att den visst för fram krav, de är bara inte paketerade i ett traditionellt politiskt budskap. (Se krav i särskild ruta).
– Jag kan bara tala för mig själv, inte hela rörelsen, men jag är inspirerad av medborgarrättsrörelsen, den startade som en protest mot det som var fel. Den kampen är inte över, vi har fortfarande orättvisor och rasism i vårt land. Men mycket har blivit bättre tack vare den. Och Martin Luher King sa inte ”Jag har en plan”, han sa ”jag har en dröm”. Nu finns de som vill utmåla oss som en vänsterrörelse, som en motsats till Tea-party-rörelsen. Men om vi går med på det har vi redan förlorat. Flera av Tea-party-rörelsens krav gentemot regeringen när det gäller bankerna är dessutom fullt berättigade. Det finns ingen anledning att låta oss splittras. Vi är de 99 procenten.
Emil Schön
Sedan intervjun gjordes har aktivisterna vid Wall Street avhysts. Runt om i USA fortsätter protesterna. I e-post till Miljötiidningen berättar Linnea Paton hur man nu diskuterar hur motståndet bäst ska organiseras kommande år.
Linnea M Palmer Paton
Ålder: 23
Bor: Med sambo i New York
Sysselsättning: Studerar till stadsarkitekt vid New York University.
Aktivistbakgrund: Klimatengagerad i förening vid universitetet.
 

Miljötidningen på Twitter @Miljotidningen

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top