Klimathotet mot våra kroppar

Det kommer att ta längre tid för mig att handla nu. Jag kommer att titta i innehållsförteckningarna efter nya beståndsdelar, ingredienser som jag förut bara kisat lite åt. Anledningen är att den Hemliga Kocken har visat sitt rätta jag genom journalisten Mats-Eric Nilssons grundliga undersökningar.
 
 
Recension: Den hemlige kocken, Mats-Eric Nilsson, Ordfront, 2008

 
Den hemlige kocken inleds med en kort introduktion av de vanligaste tillsatserna i vår mat, samt intressanta historiska tillbakablickar på hur man förr blandade alun i brödet och arrowrot i grädden för att få dem drygare.
Sedan plockas våra matvaror och isär en efter en. Det är spenat i pistageglassen och vanilj framställer man lätt av rötad ved. Med hjälp av chorleywood bread process jäser degar på tre minuter och i lightprodukternas förlovade land gör mindre fett och mer stabiliseringsmedel varan billigare att tillverka, men märkligt nog dyrare att köpa.
Jag vet inte hur många gånger under läsningen jag tackar min lyckliga stjärna att jag åtminstone är vegetarian, och därmed slipper kontakt med till döds stressade kycklingar och ihopmosad skinka pumpad med vatten och rökarom.
Men mest får boken mig att undra: Varför äter vi det vi äter? Har vi blivit så vana att det är att någon annans sak att bestämma vad vår mat ska innehålla att vi slutat tänka själva? Förr var tillsatser ett tecken på dålig kvalité men idag verkar mångas smaklökar sakta hålla på att glömma hur ”oförädlad” mat smakar och ser ut. Vi går ständigt runt i någon slags kemisk berusning bestående av sötningsmedel, emugleringsmedel och färgämnen. Hos barn har ADHD redan påvisats som följd av vissa av tillsatserna. Resultatet av matfusket är alltså inte något vi stillsamt kan sitta och vänta på, nej detta klimathot för våra kroppar är redan här.
Karin Didring

Twitter.com/miljotidningen

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top