Hallå där, Gertrud Larsson!


Imorgon har pjäsen ”Världens lyckligaste kycklingar” premiär. Miljötidningen ringde upp Gertrud Larsson som har skrivit och regisserat pjäsen.
 
 
Gertrud Larsson
Ålder: 40 år
Bor: Stockholm
 
 
 

 
Hej Gertrud! Vill du berätta lite om Världens lyckligaste kycklingar?
− Pjäsen är ett relationsdrama som handlar om två kycklingbönder. En av dem får i uppdrag av branschorganisationen Svensk Fågel att börja blogga, vilket får oanade konsekvenser. Jag har inspirerats av verkligheten, det finns bloggande kycklingbönder på Svensk Fågels hemsida.
Hur kläcktes idén till pjäsen?
− Jag fick möjlighet att besöka ett kycklingslakteri för ett par år sedan. Jag såg den industrialiserade och rationaliserade kycklingindustrin på nära håll. De slaktade 100 000 kycklingar om dagen, där.
Vad tycker du om kycklingindustrin?
− I Sverige slaktas 80 miljoner kycklingar om året och konsumtionen bara ökar. Om du går till en lunchrestaurang, till exempel, så finns det nästan alltid kyckling där. Och på indiska restauranger finns det ibland i stort sett ingenting annat att välja på. Jag tycker det är hemskt att kycklingen framställs som så miljövänlig, klimatsmart och hälsosam när den är framavlad för att växa så snabbt så att deras ben knappt kan bära dem. Det är ungefär som att en vuxen människa skulle ha barnsben! Och om de inte blir slaktade dör de av hjärtsvikt. De är som Belgian Blue fast i fågelform.
Jag antar att du inte äter kyckling?
− Nej, jag slutade för länge sedan. Jag hade en burfågel och tyckte det kändes fel att äta kyckling då.
Vad vill du säga till den svenska köttindustrin?
− Att de ska stå för vad de gör. De vill få konsumenterna att tro att produktionen sker i ett slags småskaliga 4H-gårdar, men så är det ju verkligen inte. Många är helt omedvetna om hur maten framställs.
Varför ska man se din pjäs?
− Jag vill uppmärksamma kycklingens situation, få upp ögonen för kycklingen. Det är en väldigt viktig fråga som berör oss alla.
Vilken känsla får publiken med sig hem?
− Jag tror inte de är så sugna på kyckling i alla fall! Man börjar tänka över sin konsumtion, hoppas jag. Börjar fundera på vad man stoppar i sig.
Vad vill du få sagt?
− Att alla är i fast i samma system. De som föder upp kyckling är inte onda, det är inte den känslan jag vill ge. Det är konsumenterna som vill ha billigare och billigare mat.
Text: Mikaela Nordin

1 reaktion på ”Hallå där, Gertrud Larsson!”

  1. Elisabeth Nilsson

    Hej Gertrud,
    Med anledning av din pjäs om kyckling och dina svar i intervjun skulle jag vilja kommentera några saker.
    Att vår svenska kyckling är klimatsmart råder det inget tvivel om. Detta i JÄMFÖRELSE med övrigt kött /gris.Kyckling är dessutom mer hälsosam än nöt- & griskött, därom råder heller inget tvivel.
    Att vi kycklingbönder inte skulle stå för vad vi gör, vet jag inte varför du uttalar dig om. Hela branchen jobbar varja dag med öppenhet om hur vi föder upp våra svenska kycklingar,studiebesök mm. Däremot vill bl.a alla sk”djurvänner” att alla djur ska leva i en slags förskönad sörgårdsidyll.Du uttalar dig också om aveln och att kycklingen inte kan gå. detta har du säkert läst om i ett antal publicerade ”utredningar” från djurens rätt mm och som idag är 5-15 år gamla! Många av dessa beskriver förhållanden i andra länder! ”Benproblem” på svenska kycklingar förekommer mycket lite idag.
    Om svenska bönder slutar att föda upp djur till konsumtion får det till följd att allt kött kommer att importeras ( hur har dessa djur levt?) och INTE att de flesta skulle sluta äta kött!
    Jag välkomnar dig att besöka ett kycklingstall och med egna ögon bilda dig en uppfattning om hur svenska kycklingar har det.
    Kontakta gärna Svenk fågel.
    Hälsningar från en
    Kycklingbonde

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top