Miljörörelsen granskar slutförvarsansökan

Östhammarsbon Mats Törnqvist är Jordens Vänners representant i Milkas styrelse (Miljörörelsens Kärnavfallssekretariat). Han ingår i den grupp som ska läsa och skriva ett svar på SKB:s slutförvarsansökan för Milkas räkning. 
Publicerad i Miljötidningen 4/2011
Han bor på Gräsö som ligger i vattnet strax utanför Forsmarks kärnkraftverk där det tänkta slutförvaret ska ligga. Miljötidningen har intervjuat honom.
Varför engagerar du dig i avfallsfrågan?
– Jag har jobbat med avfallsfrågan ända sedan 1985. Det var då man började med avfallslager för låg- och medelradioaktivt avfall i Forsmark. Jag har skrivit remisser och så på SKB:s Fud-rapporter (forskning, utveckling och demonstration, rapporter där SKB redovisar för ansvariga myndigheter hur arbetet fortskrider), framförallt för Folkkampanjen.
Kommer du från Gräsö?
– En del av min släkt är härifrån, men jag är född i Solna och har bott i Norrtälje, sen hamnade jag här igen. Jag och min brorsa startade Gräsö hembygdsförening.
Har du kunnat bilda dig en uppfattning om ansökan än?
– Jag har börjat titta på den delen som ska prövas mot miljöbalken. Alla delar är inte våldsamt lättlästa, men de övergripande delarna är lättillgängliga. Har man inte sysslat med det tidigare förstår jag att man tycker det verkar vara väldigt mycket jobb. Har man följt frågan med SKB:s Fud-rapporter så har man mycket gratis. Man vet var de kritiska delarna finns och kan läsa noga där.
Vilka är de kritiska delarna?
– Till exempel vart de kommit när det gäller bentonitleran, vad de har kommit fram till kring de faktiska berggrundsundersökningarna, och hur de tänker sig betongtätningen, som de bara kan garantera hållbarhet för i 100 år. Men jag är ingen fackman inom geologi utan vi är flera som kommer att hjälpas åt. Kunniga personer som Nils-Axel Mörner och Charly Hultén hoppas jag ska kunna hjälpa till och jobba med det här.
Vad kan man göra om man inte känner att man vill ta sig an ansökan?
– Mycket handlar om sunt förnuft. Det här handlar lika mycket om politik som om juridik och naturvetenskap. Man ska ställa sig frågan varför man blir misstänksam och inte tror på allt det här. Man kan fundera på hur mycket avfall det blir, hur länge ska vi ha kärnkraften? Det här är ett massivt projekt. Bara bygget ska pågå till nästa sekelskifte. Det är fem-sex mil tunnlar som ska grävas ur där nere. I ansökan talar man om kvalité, men hur garanterar man den kvalitén i det långa perspektivet. Vad som krävs är opinionsbildning. I kärnkraftskommuner råder lite av gammal bruksmentalitet och från industrins sida försöker man isolera frågan till den här platsen lokalt. Men det är ett nationellt projekt. Därför är det viktigt att föra ut processen utanför kommunen, så att de som bor här och är motståndare känner att det finns ett stöd utanför och vågar säga vad de tycker.
Emil Schön

Miljötidningen på Twitter @Miljotidningen

Dela gärna vår kamp!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top