Genom naturskyddsprogrammet Socio Bosque kan markägare i Equador få bidrag för att avsätta skog som naturskyddsområde. På så sätt bevaras viktiga naturområden samtidigt som pengar går in i lokalsamhällets utveckling.
Text och foto: Johanna Brandels
Det är sen eftermiddag i byn San Miguel vid floden Rio Cayapas. Den tryckande värmen och höga luftfuktigheten som gör att alla kläder ständigt klibbar fast på kroppen börjar avta. Det bankar och slår från en grupp byggnadsarbetare. Flera av dem har kommit från storstaden Guayaquil för att bygga det nya hotellet, barn är på väg hem från skolan och prat och skratt hörs från människor i rörelse. Det doftar inte bara från skogen och alla växter som omger hotellet; det hänger också någonting mer i luften, en stark framtidsoptimism.
– Jag har sett mycket förändring här, man har lärt sig att försvara sig inför framtiden och hur vi kan stärka lokalsamhället för att komma framåt, säger Maria Merlin Nazareno Corozo på hotellterrassen som vetter ut mot floden och erbjuder en hisnande utsikt över vattnet och den täta, lummiga skogen.
I Equador jobbar Altropico, en av Jordens Vänners partnerorganisationer, med att stärka lokal utveckling och med skydd av de viktiga naturområden och den ovanligt rika biologiska mångfald som finns där. De arbetar med afro-, bonde- och ursprungsfolkgrupper både i nordvästra Ecuador och sydvästra Colombia och är en av de ecuadorianska organisationer som arbetar med det statliga naturskyddsprogrammet Socio Bosque i samarbete med flera internationella utvecklingsorganisationer.
Socio Bosque innebär att man som privatperson eller grupp kan avsätta en del av sin mark eller territorium som naturskyddsområde. Programmet syftar till att bevara viktiga naturområden samtidigt som det bidrar till utvecklingen av de samhällen som deltar. Det kan till exempel ske genom ett årligt ekonomiskt bidrag, baserat på det skyddade områdets storlek, som kan användas till olika typer av hållbara investeringar.
Altropico stöttar de grupper som vill ingå i Socio Bosque och fortsätter därefter att ge dem de verktyg de behöver för att själva kunna bestämma över sin fortsatta utveckling. De som deltar gör en utvecklingsplan utifrån fyra områden: naturskydd, social och kulturell utveckling, utveckling av ekonomi och produktion och förstärkt organisationsutveckling. Altropico fungerar som en slags mellanhand mellan dessa grupper och staten eftersom dessa gruppers förtroende för staten ofta är väldigt lågt. Inom många av dessa grupper är dessutom utbildningsnivån låg och steget till att börja arbeta med den byråkrati som kommer med ett statligt program är stort. När en ny grupp ska delta i programmet hjälper Altropico bland annat till med att bevisa ägandeskapet till marken, tillsammans med lokalborna mäter de upp området som ska ingå i programmet med hjälp av gps, de leder olika deltagandeprocesser och fortbildningar i hur man planerar för investeringar och förvaltning av naturresurser, hur man gör budgetar och skriver rapporter.
För att ta sig uppför floden Rio Cayapas är det allra bäst att ha en kanot utrustad med motor. Det går lättare när vattnet står högt. Annars kan det hända att man får hoppa ur kanoten och vada fram i vattnet vissa bitar för att inte skrapa kanoten på den steniga bottnen. Floden är bred men ibland smalnar den av och växtligheten som omringar den fullständigt väller ut och över vattnet och skapar små gröna tunnlar att åka igenom. Det gäller att vara uppmärksam och ducka för grenarna när det behövs. Lokalborna skämtar om att det är som floden i filmen Anaconda med Jennifer Lopez.
Floden Rio Cayapas ligger i provinsen Esmeraldas i nordvästra Ecuador. Esmeraldas kallas ofta för den gröna provinsen på grund av den tropiska skog som växer där. Dessvärre går skövlingen av den kännetecknande skogen fort. Oljepalm, monokulturer, betesmarker för boskapsskötsel och timmerföretag är några av anledningarna till skövlingen. Under perioderna 1990–2000 och 2000–2008 fälldes i genomsnitt 17 282 respektive 12 485 hektar tropisk skog per år bara i Esmeraldas. Ungefär 75 000 hektar av dessa har blivit monokulturer av oljepalm som även för med sig problem med att mark och vatten förorenas av alla gifter som används för att odla dem.
Områdena kring Rio Cayapas hotas än så länge inte av de stora monokulturerna av oljepalm eftersom de fortfarande är svåråtkomliga då det saknas vägar. Utmed floden ligger det en blandning av afroecuadorianska byar och byar som tillhör olika ursprungsfolk som Chachi och Epera. Dessa grupper lever till stor del av sin mark bland annat genom jordbruk, jakt och fiske och utöver det har marken även ett kulturellt värde.
Naturresurserna utmed Rio Cayapas är högt eftertraktade och även fast kontrakten för naturskyddsområdena skrivs på 25 år och regelbundna kontroller genomförs så måste lokalbefolkningen vara på sin vakt.
Manuel Añapa Tapuyo från Chachi byn Condor säger att Chachifolket länge har arbetat för att skydda naturen och att delta i programmet sågs som en möjlighet att få ytterligare stöd för att stå emot påtryckningar utifrån.
– Anledningen till varför det är viktigt med naturskyddet här är för att om vi förstör naturen nu kommer allt här att försvinna och allt kommer att förändras. Därför vill vi bevara det vi har så länge som möjligt, berättar Manuel.
Han berättar också att kring Rio Cayapas är de största hoten mot skogen och den biologiska mångfalden bland annat andra människor som tränger sig in och slår sig ner för att leva, odla och använda sig av naturresurserna på deras territorium, olaglig gruvdrift av framför allt guld som gör att vattnet förorenas och skövling för att använda skogen till timmer. Det händer att det kommer företag som erbjuder sig att köpa ut ett område från programmet för att kunna skövla skogen, erbjudanden som lockar mycket i en värld där de materiella behoven blir allt större även för dem som bor djupt inne i djungeln. Manuel berättar att det finns vissa lokala ledare som vill se en annan utveckling där området öppnas upp mer för världen utanför genom exempelvis vägbyggen och det finns andra som kämpar för att naturen och kulturen ska skyddas. Genom att ingå i programmet Socio Bosque erbjuds lokalbefolkningen en högre levnadsstandard utan att behöva exploatera de känsliga naturområden de har runt omkring sig och önskar bevara för framtida generationer.
Maria Merlin Nazareno Corozo bor i San Miguel som är en afroecuadoriansk by som ligger fyra timmars färd uppför Rio Cayapas. Merlin radar snabbt och enkelt upp alla siffror. De har varit med i programmet sedan 2010 och har avsatt 1777 hektar, vilket ger dem ett årligt statligt bidrag på cirka 235 000 kronor. Hon berättar att pengarna bland annat har använts till att betala en skogsvaktare, för att städa deras ”manga” (tydliga markeringar ute i djungeln för att visa var gränsen går för det skyddade området), till att förbättra skolan för byns barn och ungdomar och till byns administration. De har också gjort flera investeringar i turism. De har byggt ett hotell på byns högsta kulle med utsikt över djungeln och floden och de har en transportverksamhet där de hämtar turister med kanot från den närmaste staden Borbon. Besökare erbjuds exempelvis vandringar i naturreservatet där man kan se olika djur och höga vattenfall. All verksamhet drivs utifrån kollektiva principer, ”turismo comunitario”, som innebär att alla familjer får ta del av arbetet och inkomsterna utifrån ett rullande schema.
– Att vara en del av programmet har hjälpt oss att komma framåt mot en bättre framtid och vi har lärt oss om naturskydd och ledarskap, säger Merlin.
Socio Bosque har funnits sedan 2008 och vi kan bara hoppas att det kommer att fortgå trots att landet just nu befinner sig i en djup ekonomisk kris.
Regnskogen i Ecuador är inte bara jordens lungor, utan det är också en av de platserna med störst biologisk mångfald i hela världen. En viktig anledning till varför naturen här är extra viktig att bevara.