"Mot ett avtal sämre än Kyoto”

Kyotoprotokollet var ett första steg mot att reglera världens utsläpp av växthusgaser. Vad som händer när avtalet löper ut 2012 ska beslutas om vid FN:s Köpenhamnstoppmöte i december. Trots skriande behov av krafttag ser världen ut att gå mot ett avtal som är än mer urvattnat än Kyotoprotokollet var. Det fruktar Internationella Jordens Vänners klimatkunniga Stephanie Long.
Publicerad i Miljötidningen 4/2009
Sorlet i konferensbyggnaden i Bangkok tränger igenom telefonluren och emellanåt är det svårt att höra vad Stephanie Long säger. För Friends of The Earth Internationals räkning följer hon klimatförhandlingarna på mötet, ett av många inför det stora i Köpenhamn i december. Det har varit några dramatiska förhandlingsveckor och enligt Stephanie Long har har spänningarna mellan Nord och Syd aldrig varit större.
–  Det vi ser nu är att i-länderna försöker smita undan sina åtaganden. Nu föreslår EU ett nytt avtal utan bindande utsläppsmål som bygger på frivilliga åtaganden från enskilda länder. Länderna i Syd som agerar samfällt genom G77 (I dagsläget över 130 länder) accepterar det inte. Vid minst ett tillfälle här i Bangkok har de rest sig upp och lämnat förhandlingarna.
Kraven flyttas över till Syd
Att EU, med Sverige som ordförandeland, nu driver på för ett nytt avtal utan bindande utsläppsmål är en eftergift för USA. USA har deklarerat att man vägrar gå med på bindande utsläppsmål och inom EU är man så måna att få med USA på ett avtal att man driver en linje som är mer urvattnad än Kyotoprotokollet någonsin varit. Samtidigt försöker man föra över utsläppsminskningarna på länder i Syd, dels genom att kräva att de åtar sig utsläppsminskningar, dels genom att maximera möjligheterna för rikare länder att köpa sig fria genom handel med utsläppsrätter och koldioxidkrediter, förklarar Stephanie Long.
– Industriländerna ignorerar sitt historiska ansvar för utsläppen. De kan inte kräva utsläppsminskningar i Syd när orättvisorna i världen ser ut som de gör. De bortser helt från hur de faktiska utsläppsnivåerna ser ut. Det går inte att jämföra Nords och Syds energikonsumtion med tanke på den basenergi som behövs i många länder i Syd bara för att klara människors överlevnad.
Enligt Stephanie Long är EU:s kursändring dramatisk. EU:s förhandlare menar att de inte har mandat att förhandla om bindande utsläppsminskningar inom ramen för FN-förhandlingarna. Det som de i stället föreslagit är att förhandlingarna ska fortsätta inom G20 där de största utsläpparna finns.
– Det är helt illegitimt att flytta förhandlingarna från FN till ett forum där bara några länder är inbjudna. Det är ren taktik från industriländerna för att isolera Kina. I FN-processen har Kina stöd av de andra länderna i Syd. I G20, skulle de stå betydligt svagare eftersom det forumet utesluter majoriteten av världens länder, inte minst de som drabbas värst av klimatförändringarna.
G77 kommer att vägra
Om EU insisterar på den linjen i Köpenhamnsförhandlingarna förutspår Stephanie Long att G77-länderna kommer att avbryta förhandlingarna. Då blir det meningslöst att fortsätta. Skulle det väl bli ett avtal blir det ett extremt blekt och urvattnat sådant.
– I så fall finns ingen framtid för de små önationerna. Då är de inte längre med oss om några decennier. Miljoner människor i Södra Asien och i Afrika kommer att få sina liv fullständigt förstörda.
Samtidigt har många länder och organisationer investerat mycket kraft och prestige för att det ska bli ett avtal oavsett innehåll.
– Det känns som hela EU är fokuserat på att få till ett avtal vilket som helst. Det politiska innehållet kommer i andra hand. Regeringarna vill kunna åka hem till sina länder och säga att de ordnat ett avtal och att de tagit ledarskapet i den här viktiga globala kampen mot klimatförändringarna. Det framstår allt mer som det är viktigare för dem hur de ska utnyttja avtalet i hemmaopinionen än vad avtalet faktiskt innehåller.
“Vi måste fokusera på organisering”
Den kritiken kan också riktas mot flera stora ickestatliga organisationer som lagt väldigt mycket kraft på att få till ett avtal. I Bangkok har bland annat Bolivias förhandlingsdelegation ifrågasatt varför stora NGO:s i Nord är så konservativa, och att de i stället borde stödja de radikala kraven som förs fram av länder i Syd. Det var också budskapet från tusentals demonstranter på Bangkoks gator som krävde ett verkningsfullt och rättvist klimatavtal.
– Jag tror vi kommer få se en självkritisk diskussion inom stora ickestatliga organisationer om hur man kampanjat för ett avtal. Allt fler röster höjs nu för att vi inte har råd att låsa fast oss vid ett dåligt klimatavtal.
Hur ska Friends of the Earth International gå vidare efter Köpenhamn, med eller utan avtal?
Vi och andra sociala rörelser måste sätta oss ner och på allvar utvärdera hur vi arbetat med klimatfrågan. Det blir ett tillfälle till självrannsakan. Vi har alltid velat vara en bred rörelse som både bevakat toppmöten och byggt en gräsrotsrörelse. Jag är övertygad om att vårt fokus måste flyttas mer mot organiseringen av en global gräsrotsrörelse. Det är nu helt uppenbart att förhandlingsprocessen bara är effektiv om regeringarna känner att de verkligen inte har något annat val. Och den situationen kan bara ett socialt tryck underifrån skapa.
Emil Schön
På FoEI:s blog kan man ta del av hur förhandlingarna utvecklar sig fram mot och under Köpenhamnstoppmötet.
www.foei.org/en/blog

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top