MT 1/2012 – Pengar – en historia om skuld

Pengar är skuld. Så länge alla tror att den som är skyldig pengar har möjlighet att lösa in skulden så behåller pengarna sitt värde. Men den dagen någon synar systemet och inser att täckningen inte finns riskerar hela systemet att haverera. Det gäller såväl för stater som för enskilda banker.
Aktivister i Malmö försöker tvätta bort smutsen och öka transparensen i Swedbank. Februari 2012. Foto: besokenbank.wordpress.com
Publicerad i Miljötidningen 1/2012 Tema: Pengar
 
I vår gemensamma berättelse om pengarnas ursprung sägs att de uppstod för att förenkla byteshandel. I stället för att byta en get mot socker och smör mot redskap, uppfanns pengarna och fredligt utbyte mellan människor underlättades. Problemet är bara att den berättelsen inte är sann. Sagan om byteshandeln är bara den ekonomiska vetenskapens antagande.
Att betala soldaterna
När antropologer närmat sig frågan har de sett helt andra mönster. Amerikanen David Graeber har sammanställt historiska källor i boken ”Debt – the first 5 000 years”. Bilden av pengarnas fredliga ursprung solkas där ordentligt. I stället för att vara ett ersättningsmedel vid byteshandel tycks pengar ha uppstått för att reglera skuld. En drivkraft för pengarnas tillkomst var den krigföring som härskare ville bedriva. Legosoldater kunde betalas med de statligt utskrivna skuldsedlarna – pengarna. Staten garanterar att din hundralapp är värd hundra kronor – en skuldsedel.
Att skapa pengar
När en privat bank i sin tur, på samma sätt som staten, skapar nya pengar genom att ge ut ett lån garanterar den att den har täckning i form av motsvarande tillgångar. Men i själva verket är bankernas täckning för lånen ofta tunn. En bank måste ha ungefär nio procents eget kapital som täckning för utestående lån. Det betyder att för varje tusenlapp en bank lånar ut måste den ha 90 kronor i bankvalvet. Om alla skulle vilja ta ut sina pengar ur banken skulle den kollapsa. Till och med om var tionde krona tas ur banken kollapsar den
Om tilliten brister
Med tanke på att alla dessa pengar/skulder som far runt i samhället inte har täckning i verkliga tillgångar är det inte konstigt att ordet förtroende är ett av de vanligast förekommande när ekonomijournalistiken rapporterar från den ekonomiska krisen. Om tilliten brister och många börjar syna tillgångarna bakom skulderna samtidigt så kollapsar hela systemet. Så länge vi alla tror fungerar det ett tag till.
När tilliten brister spricker bubblan. Då kan pyramidspelet bara återställas om verkliga tillgångar skjuts till. När den ekonomiska krisen slog till 2008 gick Sverige därför in och garanterade en stor del av de svenska bankernas inlåning. Det gjordes på två sätt. Det ena sättet var att höja den statliga insättningsgarantin, det vill säga den summa som staten ersätter en småsparare om en bank går omkull, från 250 000 till 500 000. Det gjordes för att  dämpa människors impuls att ta ut sina pengar ur krisande Swedbank. Swedbank befann sig i akuta problem på grund av vidlyftiga utlåningar i Baltikum. Idag är bankgarantin höjd till motsvarande 100 000 euro.
Dyra bankgarantier
Det andra sättet var att ställa ut garantier för bankernas inlåning. Om det skulle brista åtog sig staten att stå för notan, förvisso mot ett övertagande av banken. Enligt ”Svenska bankföreningarna” var garantierna som mest värda 1 500 miljarder, knappt hälften av SverigesBNPpå 3 300 miljarder. I juni 2011 återstod 136 miljarder i garantier. Hade de svenska bankerna gått omkull när garantierna toppade hade det kunnat dra med sig stora delar av den svenska välfärden.
Swedbank var mest illa ute. Banken hade lånat ut frikostigt i Baltikum med en lång rad osäkra lån. När krisen slog till i framför allt Lettland ålades landet ett hårt åtstramningspaket på 40 procent av de offentliga utgifterna. Landet hade kunnat komma lindrigare undan om det i stället, liksom Sverige vid 90-talskrisen,  hade devalverat sin valuta latsen. Via EU tryckte Anders Borg och Fredrik Reinfeldt på för att Lettland skulle skära i utgifterna, väl medvetna om att de redan svajiga svenska banktillgångarna i Lettland blivit än mindre värda vid en devalvering. Då hade svenska skattebetalare, genom de svenska bankgarantierna, fått stå för notan snarare än letterna (se t.ex. DN 2009-10-06).
De fyra stora affärsbankerna
I Sverige är De fyra stora affärsbankerna helt dominerande på marknaden för inlåning. Nordea, Swedbank,SEBoch Handelsbanken står för omkring 70 procent av marknaden. De finansiella företagen hade 2010 en omslutning på 14 900 miljarder, omkring 4,5 gånger så mycket som hela BNP. Här döljer sig sannolikt en hel del luftpengar.
De fyra stora bankerna har en samlad utlåning på 6 500 miljarder. En stor del av säkerheterna är bundna i bostäder. Bara sedan början av 2000-talet har svenskarnas bolån fördubblats till 2 600 miljarder. Den svenska bomarknaden är övervärderad, frågan är bara med hur mycket? Förra gången, i början av 90-talet, sjönk bostadspriserna med ungefär 30 procent och Sverige upplevde sin djupaste ekonomiska kris under efterkrigstiden. Prisfallet riskerar att ge bankerna  massiva kapitalförluster och den svenska staten kommer åter att bli tvungen att sätta välfärden i pant för att undvika en bankkollaps.
Emil Schön

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Även SEB fick sig en tvagning.  Foto: besokenbank.wordpress.com

twitter.com/miljotidningen

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top