Myten om den gröna ekonomin

Efter misslyckandet i Köpenhamn 2009 har storföretagen ryckt åt sig initiativet i klimatdebatten. Mer naturresurser ska privatiseras och miljöåtgärder ska ske via marknaden eller på frivillig väg. Jordens Vänners Lennart Kjörling besökte World Social Forum i Porto Alegre för att höra vilken alternativ väg de samlade folkrörelserna pekar ut.
Bild: Yogendra Joshi/flickr.com/creativecommons
Publicerad i Miljötidningen 2/2012

 
– Vi har en stor utmaning inför Rio. På alla områden, om du är klimataktivist, om du arbetar med vattenfrågan, ser du att det nyliberala etablissemanget fått en impuls av finanskrisen, Vi aktivister däremot har misslyckats med att förklara hur dessa kriser hänger ihop.
Anil Naidoo arbetar för organisationen Council of Canadians. Han är på World Social Forum i Porto Alegre där alla talar om vad som kommer att hända på Rio +20, FN:s miljökonferens i juni. Han ser att de stora företagen nu är mycket aktiva för att ta initiativet inför den viktiga konferensen, definiera sin egen agenda för lösningen på klimatkrisen.
– De är mycket engagerade, men deras engagemang verkar komma ur en desperation. Finansspekulation är osäkert nu. Istället vill de närma sig tillgångar som elektricitet, vatten och andra naturresurser. Allt skall läggas under marknaden och få ett pris.
 
Anil Naidoo – Council of Canadians

De stora företagen har till och med lyckats få FN att ändra inriktning efter misslyckandena i Köpenhamn och Rio. Inriktningen är frivilliga åtgärder, inga krav, inga hårda mål. Istället vill de skapa nya innovativa finansmekanismer, skapa en handel som ger utrymme för nya kapitalsatsningar. Ett exempel är handeln med utsläppsrättigheter, ett annat är bränslen från jordbruksprodukter som etanol eller agrodiesel.
Rio 1992 bar på löften
Konferensen i Rio 1992 var på många sätt banbrytande. Då myntades begrepp som hållbar utveckling, det togs dokument som Agenda 21, Konventionen om biologisk mångfald och Klimatkonventionen, som kom att bli grunden för Kyotoprotokollet.
Fortfarande fanns då en tilltro på tillväxten som en lösning, även om den skulle ske inom kontrollerade ramar där staten hade en reglerande roll. Det har tyvärr inte visat sig tillräckligt, det fanns inte tillräckliga styråtgärder. Det märkliga med dessa nya planer som skisseras av FN är att man nu ännu mindre tror på kontrollåtgärder, istället tror man att marknaden skall lösa problemen.
En metod som framförs är en privatisering av det man kallar naturkapital. Det innefattar inte bara rena naturresurser som vatten trä och mat. Det innehåller också de ekotjänster som naturen utför som vattenrening, nedbrytning av avfall och rening av luften. Tanken är att om man för in dessa i en marknad kommer detta att lösa problemen på ett självreglerande sätt. Detta är samma marknadsfundamentalism som skapat finanskrisen och något som flertalet folkrörelser i Porto Alegre motsätter sig.
En av dessa nya mekanismer är handeln med utsläppsrättigheter som finns inom EU. Företag kan köpa rätten att släppa ut växthusgaser. Jordens Vänner och andra har ofta påtalat problemen med denna handel, det värsta är att det i praktiken inte har inneburit några minskningar i utsläppen. Däremot har den möjliggjort en handel med utsläppskrediter som möjliggjort vinster för banker och investerare. Det är här vi ser den verkliga motivationen för dessa nya mekanismer. Efter finanskrisen finns det intresse för nya marknader, för att investera det kapital som finns tillgängligt.
Klimatprojekt tränger undan småbrukare
CDM – Clean Development Mechanism är ett annat av de instrument som tillkommit som en del av Kyotoprotokollet. Projekt i utvecklingsländer kan få utsläppskrediter för åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser. I Honduras har företaget Dinant planterat oljepalm i Bajo Aguán vid Atlantkusten och därmed godkänts som ett CDM projekt. Problemet är inte bara att det är tveksamt vilken klimatnytta oljepalmen gör. Dinant anklagas också för omfattande och grova kränkningar mot de småjordbrukare som befolkar Bajo Aguán. Enligt en rapport från en människorättsorganisation förföljer och hotar företagets privata säkerhetsvakter bönderna. Polis och militär vräker också med våld småjordbrukarna som bosatt sig i området och sedan 2009 rapporteras minst 45 småjordbrukare mördade.
I Tanzania finns ett projekt för att producera etanol som ursprungligen initierats av det svenska företaget Sekab och som söker pengar för detta från Sida. I en bok från Nordiska Afrikainstitutet avslöjas att projektet inte bara innebär ett hot mot de lokala vattenresurserna utan att det också hotar också lokalbefolkningens livsmedelsförsörjning.
– Dessa så kallade gröna initiativ skapar i praktiken ännu fler skador i naturen. De använder vår omsorg om naturen för sina syften. Det är skamligt, säger Anil Naidoo.
Miljöorganisationer anpassar sig efter sponsorerna
Finanskrisen har skapat problem för de organisationer som arbetar för miljön, speciellt dem som huvudsakligen består av anställda. De behöver pengar utifrån och då är det lätt att man modifierar sin inställning så att den passar bättre ihop med de företag som kan sponsra verksamheten. Anil Naidoo har sett denna förändring hos flera miljöorganisationer.
I Porto Alegre ställdes denna konflikt på sin spets. Flera enskilda organisationer, så kallade NGO:er, har fallit för denna gröna kapitalism som förförande kallas för ”grön ekonomi”. För folkliga rörelser som Jordens Vänner och småbrukarorganisationer som De jordlösas rörelse i Brasilien – MST är detta en falsk lösning. De bygger därför inför Rio-mötet upp något de kallar Folkens toppmöte, ett alternativt möte under Rio-konferensen.
Louis Zarref från MST berättar att man här i Porto Alegre definitivt bestämt sig för att sätta ned foten och säga nej till dessa falska lösningar som kallas grön ekonomi.
– Detta är en systemkris och inte bara en begränsad klimatkris, säger han
 
 
Louis Zarref – MST
Nu arbetar de samlade folkrörelserna fram en deklaration med tio punkter för verkliga hållbara lösningar som skall antas i Rio. Bara deklarationer räcker naturligtvis inte. Det kommer också att genomföras en rad aktioner, starten kommer att vara på Världsmiljödagen den 5 juni och de kommer sedan att fortsätta fram till Rio-mötet. Louis Zarref utesluter inte ockupationer av olika anläggningar som symboliserar denna gröna kapitalism.
Lennart Kjörling

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top