Omställningen kring runda bordet

omställning jordens vännerHur mår Omställningsrörelsen? Vilka är de, och hur går det för dem?
Miljötidningen samlade Johan Ahlgren från nätverket Omställning Göteborg, Therese Näsman från regionala Hållbar utveckling Väst, Maurits Johansson från företagsprojektet Stadsjord och Jenny da Trindade från Härlanda Trädgård till ett rundabordssamtal om möjligheter och hinder.
Det blev ett spännande och spretigt samtal som gick på längden och tvären med vår nutid, allt ifrån oviljan att se sig själv som en del av en grupp till frågan om att ändra form efter mottagare, och en ganska skarp uppmaning att fokusera på lokala och ge upp det globala.

Hur väcktes ditt intresse för omställningsfrågor?
Therese: Jag är ju ekonom i grunden men flyttade till Indien och levde där i 1,5 år och såg då på nära håll konsekvenserna av vårt leverne, det liv som vi lever. Tillbaka i Sverige läste jag en master i miljö och uthållighetsvetenskap, där vi bland annat tittade på hur begreppet hållbar utveckling i förhållande till olika områden såsom energisystem, utveckling och politik. Sammanfattningsvis gjorde analyserna att vi kom fram till att endast teknokratlösningar inte är tillräckliga för omställningen. Som jag ser det måste man arbeta på flera olika nivåer för att få igång omställningen, inte bara på barrikaderna. Man måste se hur hela systemet samspelar, lösningar på ett problem här får konsekvenser i en annan del av systemet, man måste lösa flera problem samtidigt, det går inte att bara ta en fråga i taget.
Johan: Jag var en spelkille, fokuserade helt på spel och livnärde mig på det, var helt inne i den bubblan. Men så började jag tänka, varför har vi så mycket problem i samhället? Jo, därför att systemet är helt korrupt, rättsystemet inte minst, det var så jag började se att vi matats med en viss syn och att spelen och TV-serierna håller oss distraherade.
Therese: Absolut, vi matas ju med mainstreamliberalism, där varken konsekvenser eller alternativ lyfts fram.
Johan: För mig blev det viktigt att söka information, att vara öppen. Nu söker jag efter olika källor och skilda perspektiv, antingen blir min egen tes tydligare eller så blir jag övertygad om att det är på något annat sätt. Rent praktiskt var en av mina ingångar till omställning, dumpstring. Vi samlade mat till en gåvobutik, dit folk kunde komma och få vad de behövde. Egentligen tror jag vi skulle kunna lösa de fundamentala problemen vi har ganska enkelt, om de inte skapades medvetet. Det tror jag är viktigt att vara medveten om, många tror att de bara uppstår.
Therese: Vad menar du med medvetet?
Johan: Ekonomin och dess sätt att betrakta oss.
Therese: De ekonomiska teorierna byggdes inte på den verklighet vi lever i, det är människor som valt att utnyttja systemet. Jag tror inte att de som på 1700-talet utvecklade teorierna medvetet kunde förstå hur det skulle komma att bli.
Jenny: Omställning bygger på vad man själv har med sig från sin barndom och så var det för mig.
Maurits: Jag är uppfostrad in i medelklassvänstern, 68-rörelsen, den generationen. Min mamma var dessutom montessoripedagog och undervisade oss med naturen. Min farfar var virkesmätare och jag var med honom i skogen och räknade träd, gallrade och tittade på bladstrukturer. Jag var 12 när Greenpeace-aktivisterna blev mina hjältar, dit skulle jag också. Och dit kom jag, som aktivist och som anställd. Det som är bra med non-profit organisationer är att alla delar värderingar, men när alla plötsligt också har likadan frisyr, då har vi en normstruktur. Problemet är att när du sällar dig till en grupp kommer en annan grupp tycka att du är ett problem. Jag har aldrig sällat mig till grupper, har närmast en panisk rädsla för grupper, och jag gillar inte att bli inkluderad i Omställningsrörelsen.
 
Hur arbetar ni i ditt nätverk eller på din arbetsplats med omställning?
 
Jenny: Alla har vi något som format en själv, en förhoppning eller en dröm. Drivkraften är antingen rädsla eller lust. Vi måste välja lusten och bli medvetna om hur saker och ting förhåller sig, pengar, jordens resurser och hur vi förhåller oss till varandra. Det är att vara människa, att utnyttja sin hjärnkapacitet, inte bara vara. Härlanda Trädgård måste också förhålla sig till sin historia, i mars 1997 lämnade den sista internen rastgården. Rastgården blev en trädgård efter renoveringen men en plats behöver inte bara förvaltas utan fyllas med människor och bli en plats där man vill vara, där man vill möta andra människor. För att kunna matcha varandra behöver väldigt många olika människor mötas, det är att ha ett hållbarhetsperspektiv. Vi behöver undvika att ställa grupper av människor mot varandra och ständigt krocka med varandra.
Johan: Det fundamentala är det öppna samtalet, individer och grupper emellan, speciellt i dessa tider när folk sitter på spårvagnarna och tittar på sina telefoner istället för att prata med varandra. I Omställning Göteborg har vi stora träffar två gånger om året, och träffas kontinuerligt dessemellan, att ses ofta är väldigt viktigt. Praktiskt kan vi lära oss allt av naturen, vad är en smartphone mot ett frö? Ingenting. De fröerna vi sått på Tillsammans-odlingen blir grönsaker till husbehov och överskottet säljs till ekologiska affärer.
Therese: Vi är ett regionalt energi- och hållbarhetskontor som driver ett kommunnätverk med 33 deltagande kommuner där vi fångar upp deras behov och försöker bidra med kunskap, erfarenheter och projektmöjligheter. Vi samordnar också 49 kommuners energi- och klimatrådgivare. Både yrkesgrupperna, sitter ofta ganska ensamma i sina kommuner med sina frågor vilket gör att dessa nätverk kan hjälpa dem i att använda resurser gemensamt, dela erfarenheter och hantera svåra frågor. Vad innebär till exempel peak oil för en kommun?  Hur kan vi säkra matförsörjningen utan importvaror då Sverige endast är självförsörjande till 45 %? Eller att vi kan komma att behöva ransonera diesel inom en 7-årsperiod?
omställning stadsgrisarMaurits: Stadsjord började med grisar och nu har vi ett par trädgårdar på olika ställen i Göteborg, delvis för att visa hur man kan odla i stan och delvis för att skapa möten. Kvillebäcken är ett bra exempel på ett gentrifieringsprojekt, där finns ett utrymme som nu fylls med växter och människor som vill prova på att odla. Då uppstår möten mellan tjackpundaren och lokalpolitiker. Även när vi säljer överskottet från odlingarna till lokala restauranger skapas relationer, vi vill visa att det är bra närproducerad mat trots att den odlats på en giftig rivningstomt. Vi backar inte heller för att diskutera köttproduktion, vi har restauranger som tar emot vårt griskött. Stadsjord står med olika fötter i olika grupperingar, och vi kan möta jordbruksministern på en rivningstomt i Kville och ge honom en okej upplevelse.
Men vad säger du till de som tycker det låter som att Stadsjord är en vindflöjel?
Maurits: Jag säger applicerbar. Hur påverkar du makten om de inte lyssnar? Jag har varit med om det på Greenpeace, men de har lärt sig läxan, de vet hur de ska anpassa bemötandet. Att inte vara så lätt att placera är bra, om det uppfattas som vindflöjel så må det vara hänt, men jag föredrar att säga strategiskt anpassningsbar.
 
Hur går omställningen, framåt eller bakåt?
Jenny: Jag tycker det är en generationsfråga, det man får med sig som barn, det har man med sig när man som vuxen kan välja. Det är mina erfarenheter.
Johan: Det går åt olika håll, men det spelar inte så stor roll, det viktiga är att medvetenheten ökar. Vi blir itutade att vi inget kan veta, men är det verkligen så? Vi har mer potential än någonsin att nå ut, ett nätverk som lyckas kan ha en otroligt stor påverkan ute i världen. Vi lär oss så mycket av varandra, om vi uppdaterar och uppgraderar varandra blir vi exponentiellt ännu mer fantastiska. Vi håller precis på att sticka iväg.
Therese: Det är 30-40 år sedan boken Silent spring kom ut, ungefär lika länge sedan FNs konferens om the ”human environment” 1972, när man läser om dem inser man att inte mycket hänt i vissa områden. Möjligen är vi närmare väggen. I jobbet upplever jag dock att fler och fler har större förståelse för frågorna, men är det bara i min krets, eller är det en massa?
Maurits: På ett personligt plan är jag övertygad om att vi är på väg helt åt helvete. Det enda vettiga jag kan lära min dotter är vad maten kommer ifrån och hur djur fungerar. Kanske finns det inte djur när hon är vuxen? Eller så blir hon en pionjär som räddar jorden? Vi befinner oss i en krasch just nu, en långsam krasch. Dålig kommunikation är en del av den.
Nu är ni alla, utom Johan, väldigt negativa, vad finns det för lösningar?
Maurits: Vi behöver montera ner nationalstaten, vi måste ha en relation till maktens centrum, om vi inte ser makten – hur ska vi då kunna ha en relation? Hur delar du med dig till någon som bor 300 km bort? När alla känner varandra då kan de ta ansvar och bry sig om sin närmiljö och sina närmaste, och så lever ca 90 % av jordens befolkning redan.
Jenny: När alla känner alla, känner du ansvar för din granne.
Therese: Man behöver involvera medborgarna i samhället och ta tag i frågorna, för det krävs stort politiskt mod. Vi har till exempel följt en dialogprocess, i Götene, där de frågade sina medborgare, varför tycker ni om att bo i Götene? Vad kan vi göra bättre? Svaren de fick in var ofta relaterade till just natur och miljö såsom fina joggingspår och närhet till naturen. Värden vi normalt inte prissätter. Jag tror också att det i en dialog kommer poppa upp lösningar, människor vill vara delaktiga, det finns en otrolig kraft här.
Maurits: Vi har fått lära oss att vi inte ska vara delaktiga. Vi har fått lära oss att lyda.
Therese: Precis, så vi sitter och tar emot.
Johan: Jag tror en av lösningarna heter direktdemokrati, man vill känna att man kan påverka på individnivå. Sen tror jag också på att vara mer spontan, på att minimera sitt lönearbete och att verka för en gåvoekonomi, när du ger får du så mycket tillbaka. Vi har fått en uppmålad bild av att pengar och byteshandel är det enda, men så är det inte.
 
dator_flat (2)Fyller den Omställningsrörelse som finns nu någon funktion?
Johan: Jag tror det upplevs som mer effektivt att inte definiera sig som Omställningsrörelsen trots att många är aktiva i olika (omställnings)grupper.
Jenny: Jag tror att Omställningsrörelsen påverkar, men det är svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget.
Maurits: Jag är innerligt trött på begreppet global rättvisa, på globala begrepp överhuvudtaget. Är det viktigt vad en liten grupp människor i liten del av norra Europa tycker? Detta är jättestora perspektiv som vi hört upprepas väldigt länge, det blir smetigt och folk byter kanal, ingen lyssnar på politisk retorik.
Johan: Jag tycker man ska jobba med individuella omställningar, genom att till exempel stänga av TV:n. Och släpp fokuseringen på politiken, sluta rösta, skapa egna parallella lösningar istället. Viktigast är att komma samman och diskutera i nätverk, tillsammans är vi starkare och kan skapa en helhetsbild av var vi är nu. Jobba lokalt mot gemensamma mål.
Maurits: Vårt traditionella sätt att se på föreningar, rotade i svensk föreningstradition, är inte längre relevant. Idag kan vi existera, och ha idéutbyte, på många olika plattformar samtidigt. World of Warcraft är ett exempel på en slags virtuell gemenskap. Vi behöver ifrågasätta den parlamentariska demokratin och hur den politiska makten koncentreras till allt färre personer. Socialdemokraten Bengt Göransson sa en gång att han tyckte det var konstigt att det för många svenskar var så viktigt att gå och rösta. En lydig medborgare är inte en bra medborgare, utan en bra medborgare är en som ifrågasätter.
Johan: Jag ser framemot ifrågasättandet på alla nivåer framöver.
 
Text: Eva Lindholm
Illustration: Karin Didring
 

Dela gärna vår kamp!

2 reaktioner på ”Omställningen kring runda bordet”

    1. Hej,
      Tråkigt att du inte uppfattar artikeln som intressant, men vi har alla olika åsikter, åsikterna i artikeln är de intervjuades egna. Miljötidningen strävar efter att belysa flera olika delar av den breda miljörörelsen, och i denna artikel får ett antal företrädare för omställning komma till tals.
      Med vänliga hälsningar Eva Lindholm, Kommunikation & Insamling

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *