Recension av Något är möjligt – ekologi som livsnjutning

nogotNågot är möjligt -ekologi som livsnjutning, är en bok som ifrågasätter den moderna livsstilen och vill visa att ett annat levnadssätt är möjligt. Kerstin Hamberger, tar upp ett ämne som vi alla bör fundera över, nämligen hur vi lever våra liv och vad vi får ut av det.
 
 
 
 
 
 
 

 
Författaren utgår från sig själv, som är uppvuxen i en storstad och inte känner till något annat liv än det. Många med henne har aldrig fått någon självklar anknytning till naturen och miljön. De vet inte varifrån maten kommer eller hur den produceras. I boken undrar Kerstin Hamberger hur vår livsstil påverkats av urbaniseringen och den tekniska explosionen.
”Vad fick oss att skapa en utveckling så fullkomligt galen som den vi har?”
Vi får följa författaren i hennes försök att byta livsstil. Hon flyttar från sin lägenhet och den trygga stadsmiljön till en gård på landet. Hon vill leva med så hög självförsörjningsgrad som möjligt, dels för att minimera sin påverkan på miljön och dels för att höja sin livskvalitet.
Kerstin Hamberger beskriver den process hon går igenom för att ändra sin livsstil, där hon i början ofta halkar tillbaka i gamla vanor och rutiner. Det är svårt för henne att helt stänga av det liv hon har haft inne i staden med sin lägenhet och sitt lönearbete. När hon känner sig nedstämd slår hon på tv:n, för att dämpa känslan. Det låter som ett missbruk. Och det kanske är just vad våra levnadssätt är. Ett missbruk av prylar, onödigheter och av jordens resurser.
Kerstin Hamberger visar upp sina svagheter. Hon visar hur tryggheten från det gamla livet blir ett hinder för att lyckas med det nya.
Boken sätter igång något hos mig. Något som redan finns där, men som tappas bort emellanåt. En påminnelse om hur samhällsstrukturerna och våra levnadssätt ser ut.
Stundtals blir dock berättandet om hennes liv på den egna gården för detaljrikt och därför mindre intressant. Jag saknar djupare funderingar om hur samhället, strukturerna och hur våra liv kunnat bli så som de är. Kerstin Hamberger rör vid dessa frågor, men lämnar dem ganska snabbt. Det kanske är hennes taktik för att öppna ögonen och vidga perspektivet på läsaren. Men ämnet tål att diskuteras mer ingående, för frågorna rör oss alla. Det är vi som kan och bör göra något åt våra livssituationer.
” Man tycks tänka sig att vi ska leva på som vi brukar med vissa tekniska förbättringar.… Den totala omställningen kallas ofta flummig och orealistisk när det egentligen är den som är nödvändig.”
Britta Kramsjö
Publicerad i Miljötidningen nr 3, 2013

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top