Sveaskog får anti-priset Svenska Greenwashpriset 2020
Det statliga skogsbolaget Sveaskog får den negativa miljöutmärkelsen Svenska Greenwashpriset 2020. Det stod klart när Jordens Vänner under söndagen, för tionde året i rad delade ut utmärkelsen.
Svenska Greenwashpriset delas ut till samhällsaktörer som genom vilseledande miljöbudskap har försökt att ge sig själva en överdrivet grön image. 2020 års vinnare av Svenska Greenwashpriset är Sveaskog. Bland de nominerade fanns också gruvindustrins branschorganisation, Svemin, samt klimatkompensationsbranschen.
- Att så många företag och branschorganisationer känner att de måste jobba med klimat- och miljöfrågorna är såklart något som vi som miljöorganisation tycker är bra. Men förvånansvärt många verkar mer intresserade av att visa upp sina goda ambitioner för framtiden än sina betydligt blekare miljöinsatser och utsläppsminskningar här och nu. Det är faktiskt väldigt lätt att undvika greenwashing. Man levererar först och snackar sen, säger Jordens Vänners ordförande Mikael Sundström.
Med över 2000 röster, tog Sveaskog hem anti-priset med klar majoritet.
- Sveaskog anstränger sig för att framstå sig som skogsvårdare istället för skogsskövlare. Men att så många röstade på bolaget visar att de inte kan gömma sig bakom gröna hemsidor och ord. Allt för många har sett Sveaskogs skogsbruk i praktiken, där vinstintressen gång på gång går före naturvård, omsorg om biologisk mångfald och klimathänsyn, säger Mikael Sundström.
Svenska Greenwashpriset delas i år ut för tionde gången i rad. Priset har under åren väckt starka känslor och skapat opinion kring greenwashing som fenomen. Priset har tidigare gått till bland annat Centerpartiets partistyrelse och branschorganisationen Svenskt flyg. Förra året stod oljebolaget Preem som vinnare.
- Klimatet och miljön räddas inte med snygga hemsidor, köpta redaktionella annonser eller påkostade reklamfilmer. Företag och samhällsaktörer som vill ha beröm för hur duktiga de är på miljöområdet behöver också börja leverera, allt annat är greenwash, säger Mikael Sundström.
För ytterligare frågor, kontakta Charlotte Lundqvist, projektsamordnare Kampanj och påverkan på Jordens Vänner på 072- 723 80 42 eller charlotte.lundqvist@jordensvanner.se
Jordens Vänner vill tacka alla som nominerat fall av greenwashing under året. Vår styrelse granskat alla de förslag som kommit in och valt ut tre solklara fall av greenwashing (läs mer om vad greenwashing är).
Läs mer om de som nominerades 2020:
- Sveaskog – för att de framställer sin verksamhet som hållbart skogsbruk när den bidrar till stora skador på mark och den biologiska mångfalden
Statliga Sveaskog, Sveriges största skogsägare, framhäver budskap om att de bevarar och sköter skog på ett bra sätt. På deras hemsida läser vi budskap såsom ”investera i framtiden” och ”Sveaskogs skogsbruk är hållbart”. I själva verket bidrar deras verksamhet till kalhyggesskövling, markskador och att hela ekologin för djur och natur förstörs. Skogar med höga naturvärden försvinner i en allt snabbare takt när de avverkas och ersätts med artfattiga trädplanteringar. Den biologiska mångfalden i skogen är hotad och många arter är rödlistade. Oro för hur verksamheten bedrivs har också lyfts av före detta högt uppsatta medarbetare, som bland annat pekar på att deras ekoparker skötts dåligt med allt för stora virkesuttag. Sveaskog ansökte också om skyddsjakt för att skjuta älgar från helikopter i första hand och i andra hand från snöskoter eller drönare. Sveaskog kan dock själva ses som en del av problemet eftersom deras plantage till stora delar består av monokulturer och inte lämnar sly för älgen att äta. I februari sa Länsstyrelsen nej till skyddsjakten från helikopter och vi säger också nej till Sveaskogs grönmålning.
- Branschorganisationen Svemin – för sina hållbarhetsbudskap i kampanjen #mineralbidraget – trots att de är en av Sveriges
miljöfarligaste verksamheter
Svemin lanserade i sin kampanj #mineralbidraget ”gruvbranschens bidrag till det långsiktigt hållbara samhället” och menar att ”klimateffektiv och ansvarsfull produktion är ett måste för att klara Agenda 2030 och bidra till en hållbar samhällsutveckling” samt ”I den här klimatdrivna omställningen är metaller och mineral oersättliga byggstenar”. Sveriges gruvbransch sägs ”samtidigt bidra till bättre levnadsvillkor för människor globalt”. Problematiken med gruvindustrin har lyfts av miljöorganisationer, samer, turistföretagare, forskare och av den myndighet som ytterst granskar den politiska makten och förvaltningen. Riksrevisionen pekade i en granskning på flera allvarliga brister i dagens lagstiftning som medför stora ekonomiska konsekvenser för staten. Den ekonomiska säkerhet som erbjuds är ofta otillräcklig och de ekonomiska konsekvenserna för staten betydande. Tvärtemot Svemins budskap om hållbarhet bidrar gruvbranschen, en av landets mest miljöfarliga verksamheter, redan idag till åtta procent av Sveriges koldioxidutsläpp och 77 procent av Sveriges avfall. Utvinningen bidrar också till lokala konflikter, användning av enorma markområden, hög avfallsmängd, negativ påverkan på grundvatten, biologisk mångfald och miljö med hög energianvändning vid utvinning. Dessa praktiker bidrar långt ifrån till ett ”långsiktigt hållbart samhälle” som Svemin menar - därför är de nominerade till årets pris.
- Klimatkompensationsbranschen - avlatsbrev för företag som inte vill jobba aktivt för att minska sina utsläpp
Det finns idag en rad kommersiella aktörer som erbjuder sina kunder att klimatkompensera som ett alternativ till faktiska utsläppsminskningar. På den svenska marknaden hittar vi ett tiotal. De tar betalt för att anlägga exempelvis trädplantage och uppföra vindkraftverk i länder där det ofta är billigare att genomföra sådana åtgärder än i Sverige. Det sker under förevändningen att dessa åtgärder annars inte skulle ske, och att de därför kan räknas som “minusutsläpp” vilka kan klimatkompensera utsläpp av växthusgaser i andra delar av världen. Arla, hamburgerkedjan Max, resebolag såsom Tui, Bra Flyg och Ving samt svenska staten, är exempel på aktörer som köper in optionen att klimatkompensera istället för att fullt ut ta ansvar för sina egna utsläpp.
Vi har också sett särintresseorganisationer som Svenskt Näringsliv lyfta fram Moderaterna och Sverigedemokraterna som de partier med bäst klimatpolitik, baserat på att dessa vill skära ner på klimatåtgärder i Sverige och istället satsa på “billig” klimatkompensation i andra länder. Men branschen har extremt svårt att bevisa att deras investeringar verkligen ger minusutsläpp i den omfattning de hävdar. Oberoende forskare har kommit fram till att enbart två procent av satsningarna som de granskade, FN-certifierade insatser, hade stor sannolikhet att bidra till verkliga utsläppsminskningar. Den främsta anledningen är att få projekt betecknas som ”additionella”, dvs att de inte är beroende av pengarna från klimatkompensationen, utan hade startats oavsett. En granskningsserie som tidningen Dagens Nyheter gjorde visar också att flera av företagen som erbjuder att klimatkompensera har sina säten i skatteparadis, vilket gör det väldigt svårt att granska verksamheten . Vi ser svenska företag gömma sina utsläpp med hjälp av en bransch som saknar myndighetstillsyn, oberoende granskning och som visar brist på uppföljbar redovisning, riskanalys och transparens.
I länder där klimatkompensationen sker vittnas det om att verksamheten går ut över lokalbefolkningar. Drabbade i afrikanska länder där svenska företag klimatkompenserar har kallat det ”klimatkolonialism” eftersom bönder fördrivits och levebröd hotas genom exempelvis trädplantage. Trots väldigt stora tveksamheter beskrivs klimatkompensation som ett sätt att ”neutralisera” utsläpp av växthusgaser. Men klimatkompensation gör inte utsläpp i atmosfären ogjorda. För att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader måste vi minska utsläppen radikalt. Klimatkompensation där konsumenter luras att kunna fortsätta flyga och äta hamburgare är miljöförvillande budskap och väl värt ett greenwashpris!