"Teknomassan är som en cancersvulst"


 
I sin bok Myten om maskinen argumenterar Alf Hornborg för  att maskinens verkliga roll i världsekonomin har varit och är att omfördela människors arbete och resurser. En ökad effektivisering på ett håll på planeten tvingar människor på andra håll att arbeta hårdare och sälja sina resurser allt billigare. Alf Hornborg är antropolog och professor i humanekologi vid Lunds universitet,
Publicerad i Miljötidningen 3/2011

 
Foto: Lunds universitet
Är världshandeln ett nollsummespel?
I absoluta termer menar jag inte att det är ett exakt nollsummespel. Varje tillväxt på en plats motsvaras inte av en förlust på en annan plats. Då tänker jag på resurserna tid, rum och energi. Däremot har teknikutveckling och världshandel betydligt mer drag av nollsummespel än vi till vardags föreställer oss.
Hur hänger det ihop?
– Huvudpoängen med fossildriven teknik som vi haft i 200 år har varit att omfördela resurser. Men vi har missuppfattat tekniken. Vi föreställer oss att den främst handlar om uppfinningsrikedom, snarare än om de rikare ländernas investeringsförmåga eller förskjutning av miljöbelastning till fattigare områden.
Det är en vidareutveckling av marxismen?
– Marxismen har intresserat sig för det ojämna utbytet av arbetstid. Det här perspektivet lägger till frågan om ekologiskt fotavtryck eller rättvist miljöutrymme.
Du pratar om centrum-periferi och du illustrerar det med en satellitbild över jorden nattetid. Där det lyser är det centrum?
– Det är det mest konkreta jag kan komma på. Det är en bild av centrum/periferi-relationen. Där det lyser i Syd finns lokala tillväxtcentra. Runt dem finns stora mörka fält som kännetecknas av resursutarmning och underbetalning. Centrum/periferi är relationer som förändras över tid.  Sovjetunionen är ett exempel på ett teknikimperium som utgjorde ett centrum, men förvandlades till periferi. Kapitalackumulationen  i Sydasien ungefär vid samma tidpunkt som Sovjetunionens upplösning kan röra sig om en sådan global förskjutning av kapital.
Och maskinerna orsakar detta?
– Maskinerna förstärker de här tendenserna. Tekniken gör att centrum lättare kan ägna sig åt ojämlika utbyten. Ångmaskinen upplevdes som bra för Europa, men den var nära förbunden med ökningen av slaveri och jordförstörelse i amerikanska södern. Ju större exportkapacitet England fick, desto större blev slavhandeln och jordförstöringen i kolonierna.
– Det kan man se även idag på materialflödesanalyser över Sydamerika, till exempel länder som Ecuador. Sedan mitten av 80-talet har den fysiska handelsbalansen förvärrats. Allt mer olja, timmer,  och andra primärprodukter lämnar landet för samma summa pengar.
Enligt dig är pengar en stor del av problemet?
– Ja, tekniken hade inte varit möjlig om vi inte haft en kulturell föreställning att allt kan bytas mot allt annat, och att allt kan värderas utifrån en och samma måttstock. Det är en relativt ny företeelse både historiskt och kulturellt.
Är vi för effektiva? Det menar Tim Jackson i Välfärd utan tillväxt.
– Jag sällar mig till samma riktning, men jag kan inte se att det är en fullständig analys. Få ifrågasätter pengarna, men det menar jag att man måste göra. Annars följer resten av problemen automatiskt. Ju mer naturresurser vi förbrukar och förstör ena dagen, ju mer resurser kan vi förstöra nästa dag.
EU är en av de största nettoimportörerna.
– Ja. Ibland beskrivs detta nästan som om EU:s import från Kina var en fråga om uppoffring. Det är egendomligt att det som där produceras för vår räkning med billig arbetskraft och slitage på miljön betraktas som kinesernas problem, snarare än vårt.  Tanken att vi hjälper dem när vi handlar från dem är närmast som Orwellskt nyspråk. Jag brukar använda uttrycket ”den vite konsumentens börda”.
Ett exempel: Varför är industrijordbruket ineffektivt?
– Man kan göra en enkel energianalys, vilket många har gjort. I förindustriellt jordbruk var man tvungen att få ut mer energi än man la ner i jordbruket, för att kunna hålla människor och dragdjur vid liv. Så länge vi pumpar in mer energi i form av olja hamnar vi på minus. På sikt går vi mot att energitillgång och markareal åter blir samma sak, som i det förindustriella samhället.  Då konkurrerar produktion av transportenergi åter igen med livsmedelsförsörjning. Den här frågan kommer att bli oerhört mycket mer brännbar. Vi kan inte elda fossila bränslen i all oändlighet. Klimatet tillåter inte det och resurserna är dessutom begränsade.
Men historiskt fick man även problem att föda dragdjur?
– Ja och det var just det som drev på övergången till fossila bränslen. Engelsmännen kunde ersätta hästar med kol och då minskade trycket på de begränsade resurserna när man inte behövde odla havre åt hästarna överallt. Med den nya fossildrivna tekniken kunde man också kolonisera världen.
Och så fick andra jobba hårdare i stället?
– Det fick de verkligen göra. Man satte igång en landgrabbing utan like i bland annat Nordamerika.
Måste vi lära oss att leva utan tekniken?
Jag tror inte att vi kommer att kunna ha ett högenergi- och högteknologisamhälle som nu. Teknomassan är en konkurrent till biomassan, som  en cancersvulst som lever på biomassan och konkurrerar med den.
Måste det ske en krasch eller kan världen ställas om kontrollerat?
– Jag kan föreställa mig att en krasch är oundviklig. Omställningen skulle kanske kunna göras demokratiskt, men det är inte troligt. Imperier som går under förekommer i historien med jämna mellanrum. Det brukar resultera i att lokalbefolkningen får producera sina livsmedel på egen hand.
Det behöver alltså inte bli död och katastrof?
– Man kan faktiskt se sammanbrottet som en möjlighet att förverkliga mycket av det som den visionära miljörörelsen talar om: skapandet av ett småskaligt och resurssnålt samhälle. Det är ofta den typen av samhällen som uppstår när imperier faller samman. Det uppstår mindre självförsörjande enheter. Kanske också mera demokratiska.
– Det kommer inte bli så att USA går under och Kina tar över. Världen hänger ihop för mycket. Den här gången ligger hela den globala civilisationen i vågskålen.
Skulle en sådan krasch rentav vara bra för periferin. De här stora mörka områdena?
– Till stora delar ja. Idag är det stora arealer i Sydamerika som bara ägnas åt export av kaffe,  bananer, sojabönor till EU:s boskap och sockerrör till svenska bilar. Hade det inte sett ut så här så hade det inte i Brasilien uppstått en mångmiljonrörelse för jordlösa (MST).
Vad bör man göra?
– Det viktigaste måste vara att tänka på befolkningens hälsa långsiktigt. Nu agerar våra beslutsfattare väldigt kortsiktigt. Vi hade en bättre beredskap för 30 år sedan än nu. Nu utgår vi från att allt hela tiden ska bli bättre. Det vi borde göra är att återerövra kunskapen att producera vår egen mat. Att man nonchalerar detta är att bygga in en enorm sårbarhet i samhället.
Kvinnor utför största delen av arbetet globalt. Utgör kvinnor i periferin en yttersta ring som exploateras mest i systemet?
– Kvinnan står för mer arbete och är mer exploaterad globalt. Hur mycket tid lägger kvinnan, respektive mannen? Då kan man komma fram till att kvinnan subventionerar mannens arbete, som i sin tur ställs i den globala handelns tjänst. Även barn används så. Det är en förutsättning för att Nord ska kunna exploatera billig arbetskraft i exportindustrin.
En lösning du diskuterar är att dela in varor i lokala varor och globala varor och ha olika valutasystem för dessa. Vilka varor skulle höra till respektive kategori?
– Jag har tänkt jag skulle sätta mig med Gula sidorna någon gång och göra två listor. Det jag har emot många lokala bytessystem som förekommer är att de inte gör någon skillnad mellan lokala och globala varor. För att systemet ska fungera måste en sådan åtskillnad göras. Jag tänker mig att lokala varor främst kommer att vara mat, vedbränsle, byggmaterial och andra sådana resurser.
Skulle inte en sådan lokal ekonomi läcka till den reguljära penningekonomin? En form av svart marknad.
– Jag tror inte det, även om jag ofta får den invändningen.  Skulle Sverige mena allvar med att minska utsläppen av koldioxid skulle man kunna trycka upp en alternativ valuta som skulle fördelas till hushållen i proportion till deras storlek. Det skulle kunna ses som en form av medborgarlön. En skattebefriad inkomst som skulle kunna användas till vissa lokalvaror.  Den skulle avlasta den ordinarie inkomsten samtidigt som den minskade transporterna. Den skulle alltså göra det lönsamt att bli hållbar.
Emil Schön

Miljötidningen på Twitter: @miljotidningen

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top