Tillbaka till Tjernobyl

När Tjernobyl sprang i luften den 26 april 1986 var Luis Lineo tio år gammal. Han bodde i Kiev med sin mamma och lillasyster. Kiev ligger 13 mil söder om Tjernobylverket. Det tog fem dagar innan de fick veta att det varit en olycka.
 
Bild: Män för jämställdhet
Publicerad i Miljötidningen 2/2011

– Jag minns det som en ledig dag, att alla var ute. Först sken solen och det var vackert väder, men sen mörknade det och det började regna. Jag har frågat min mamma, hon säger att det var på kvällen den 1 maj som vi fick veta om olyckan, säger han.
Tursamma vindar
Vindarna blåste mot norr den första tiden så Kiev var mer skonat än de vitryska samhällena. Den första tiden fanns en oro på luften, även om det mesta var som vanligt på ytan. Luis mamma studerade till läkare och han själv gick i skolan. De bodde alla tre i ett rum på 20 kvadratmeter i en studentkorridor. Toalett och kök delade de med andra i korridoren.
– Jag minns att vi var tvungna att hålla fönstren stängda och vi skulle våttorka hela tiden. Hade man varit ute och det var lera på stövlarna fick man inte gå in.
Fick ni jodtabletter?
– Jag vet inte. Jag minns att det diskuterades. Min mamma jobbade ju på sjukhuset, så jag minns att det pratades mycket om det, men jag vet inte om vi fick några, säger han.
Evakuering
Desto tydligare minns han hur alla skolbarn efter några veckor sattes på bussar och evakuerades söderut till Krimhalvön vid Svarta havet.
– Jag minns det som väldigt spännande. Jag var på kollo varje sommar en månad, men det här var tillsammans med alla klasskamrater och fröknar och en längre tid. Jag var tillbaka för fem år sedan och gjorde en radiodokumentär. Då träffade jag en av mina fröknar och hon hade en helt annan bild: hur bussarna stod uppradade på skolgården och hur vi åkte iväg medan de vuxna grät, berättar Luis.
Två år senare åkte Luis med mamma och syster till Sverige. Året var 1988 och Sovjetunionen höll på att falla samman. Luis mamma är chilensk medborgare och flykting från militärdiktaturen i hemlandet. Pinochet var fortfarande vid makten och familjen togs emot i Sverige. De flyttade till Nässjö där Luis bodde i tio år innan han flyttade till Stockholm.
– Bara ett litet tag senare införde Sverige visumtvång för chilenska medborgare, så det var på håret att vi kom hit.
Har du varit orolig för din hälsa senare i livet?
– Det har kommit och gått. I ungdomen är man ju odödlig, men efter studenten började jag fundera över framtiden: Om jag själv var sjuk? Eller om mina barn skulle bli sjuka? Jag tog upp det med min husläkare när jag var i 20-årsåldern och fick en remiss till en specialist. Men de gav lugnande besked. Sen när jag skulle få barn kollade jag upp det igen, men fick samma besked.
Idag är Luis dotter två år och han har kommit förbi den värsta rädslan från Tjernobyl, den att skaffa barn.
– Nu känns det som jag lagt det lite bakom mig, men det är klart man tänker på det när en olycka händer igen som den i Japan. Men det går inte att jämföra. De drabbades av tre olyckor i en, först med jordbävningen och sen tsunamin. För oss kom det smygande in. Vi fick ändra på en del saker och det var en oro i luften, men det var också lite som ett äventyr. I Fukushima är det ju bara elände.
Hur tänker du kring olyckan i Japan?
– Det är klart det kommer tillbaka. Jag har alltid haft en skeptisk inställning till kärnkraften. Det är så mycket hemlighetsmakeri och prestige kring kärnkraft. Ibland har jag tänkt att Sverige är Sverige och här har man senaste tekniken och här skulle man inte mörka någonting. Men sen… det är som att man tror det är en Sovjetgrej det här med hemlighetsmakeriet, men det känns som om det är kärnkraften i sig. Det märker man nu med Fukushima också. Det är så mycket som står på spel. Händer det någon incident får man aldrig veta det förrän långt efteråt. Det var inte bara i Sovjet det var så, när det kommer till kärnkraften blir det Sovjet – eller snarare den stereotypa bilden vi har av hur Sovjet var.
För fem år sedan reste Luis tillbaka till Kiev i sällskap med radiojournalisten Anton Karis.
– Det var spännande. Vi hade planerat att åka till Tjernobyl också, men när vi väl var i Kiev tyckte Annton Karis att vi skulle berätta min historia i stället, så vi struntade i det. Vi sökte upp gamla lärare och barndomskamrater. Av mina två bästa barndomsvänner hade en blivit mördad, men den andra träffade jag, berättar Luis Lineo.
Lyssna på reportaget om Luis resa till Kiev: Åter till Kiev http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=840649
Namn: Luis Lineo
Ålder: 35 år
Bor: Solna
Familj: Sambo och dotter
Arbetar: Med Fanzingo: Ett projekt för unga i Alby och Botkyrka om hur man kan använda medier för att berätta sin historia. Han frilansar även som sexualupplysare.
Emil Schön

Twitter.com/Miljotidningen

1 reaktion på ”Tillbaka till Tjernobyl”

  1. Andreas Larsson

    Vi människor drabbades av Tjernobyl men när det gäller andra arter så finns det ett helt annat perspektiv:
    “It doesn’t say that radiation is good, it says that what we do as people, the things that we do – chopping down trees and plowing fields, hunting, fishing. They seem to do more damage to wildlife population than radiation does.”
    – Professor Jim Smith, School of Earth & Environmental Sciences, Portsmouth
    http://www.liveleak.com/view?i=6e8_1336073646

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top