Tillsammans med Försvarsmakten och Länsstyrelserna gick Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i maj 2018 ut med en bred kampanj under namnet ”Krisberedskapsveckan”.
Men Sveriges beredskap är svag, det är den pågående pandemin med COVID-19 ett tydligt exempel på. Bristen på sjukvårdsartiklar blir synlig runtom i världen och det visar att vi inte undantagslöst kan förlita oss på att solidaritet från andra håll ska hjälpa oss ur kriser. Om Sveriges gränser stängs även för varor beräknas maten ta slut inom tre dagar. I första hand beror det på bränslebrist, men även om det fanns transportmedel så skulle maten vara slut inom en vecka. Sedan 1990-talet har Sverige inte längre några beredskapslager, varken av mat eller bränsle. Antalet bönder har minskat drastiskt och landets självförsörjningsgrad på mat är nu mindre än 50%.
Vi kräver därför att:
1. Ge alla småbrukarorganisationer och andra bondeorganisationer en aktiv och permanent plats i ledningen för den nationella civila beredskapen.
2. Höj självförsörjningsgraden så att Sverige likt Finland kan ge hela befolkningen mat i händelse av kris.
3. Återskapa beredskapslager för livsmedel och bränsle.
Bakgrund
Samtliga riksdagspartier stod bakom de beslut och uppgörelser som har försatt oss i det här sårbara läget. Både när det gäller civil beredskap och avskaffandet av en egen svensk jordbrukspolitik. Det skedde som led i en allmän politisk omsvängning. Privatiseringar och marknaden som lösningar på alltfler problem, därtill med EU och frihandelsavtal som pådrivande i utvecklingen. Partierna skyllde också på att det var ett ”nytt säkerhetspolitiskt läge” och att vi kan köpa mat från andra EU-länder i händelse av en kris. Tidigare erfarenhet från 1970-talet visar dock att många europeiska länder drabbas samtidigt när det blir brist på mat eller bränsle. Utrikespolitiska deklarationer om EU:s solidaritet för att trygga den civila beredskapen bygger därför på en illusion. Varken EU eller marknaden kan ersätta offentligt ansvar i händelse av en kris.
Samtliga riksdagspartier stod bakom de beslut och uppgörelser som har försatt oss i det här sårbara läget. Både när det gäller civil beredskap och avskaffandet av en egen svensk jordbrukspolitik. Det skedde som led i en allmän politisk omsvängning. Privatiseringar och marknaden som lösningar på alltfler problem, därtill med EU och frihandelsavtal som pådrivande i utvecklingen. Partierna skyllde också på att det var ett ”nytt säkerhetspolitiskt läge” och att vi kan köpa mat från andra EU-länder i händelse av en kris. Tidigare erfarenhet från 1970-talet visar dock att många europeiska länder drabbas samtidigt när det blir brist på mat eller bränsle. Utrikespolitiska deklarationer om EU:s solidaritet för att trygga den civila beredskapen bygger därför på en illusion. Varken EU eller marknaden kan ersätta offentligt ansvar i händelse av en kris.
Det är bra att politikerna nu har vaknat och talar om beredskap i händelse av kris eller krig. Men att uppmana varje individ att ta ansvar för sin egen beredskap, det liknar mest en dimridå. Att återuppbygga den beredskap och matförsörjning vi en gång hade är en nödvändighet – och allas vårt gemensamma intresse.
Bönder och även småbrukare, är centrala för den civila beredskapen. Inte bara för att de producerar maten, utan också för det tekniska kunnandet och den decentraliserade maskinparken som behövs vid en allvarlig kris.
Skriv under namninsamlingen här!
Initiativtagare
Guy Allan Svensson, ordförande, Familjejordbrukarna
Jonas Wangsten, ordförande, Förbundet Sveriges Småbrukare
Torgny Östling, ordförande, NOrdBruk
Birgitta Hedström, ordförande, Odlarföreningen Små frön
Markus Malm, ordförande, Framtidsjorden
Mikael Sundström, ordförande, Jordens Vänner
Maja Magnusson, verksamhetsansvarig, FIAN
Guy Allan Svensson, ordförande, Familjejordbrukarna
Jonas Wangsten, ordförande, Förbundet Sveriges Småbrukare
Torgny Östling, ordförande, NOrdBruk
Birgitta Hedström, ordförande, Odlarföreningen Små frön
Markus Malm, ordförande, Framtidsjorden
Mikael Sundström, ordförande, Jordens Vänner
Maja Magnusson, verksamhetsansvarig, FIAN
Namninsamlingen riktar sig till regeringen.