Veckans Krönika: August Håkansson

Veckans krönika är skriven av 20-åriga journaliststudenten August Håkansson. “Latheten finns förhoppningsvis inte bara hos mig utan i människans natur” skriver han.
 
 
 
 
 
 
 




– FAN! Vi måste
ju sortera skärpet!
Jag hör fortfarande mammas röst och arga tonläge. Jag och min familj var på semester på Gotland, hade precis slutstädat huset vi hade hyrt i två veckor. Plötsligt kom mamma på att vi under denna tid hade blandat alla våra sopor. Förbjudet. Det är en dödssynd på Gotland. Där är det otillåtet att slänga maten tillsammans med de vanliga soporna.
Mamma blev livrädd. Hon tog på sig plasthandskar och började rensa ur alla matrester ur de vanliga soporna, för att sedan slänga dem i sin rätta behållare. Det var ingen trevlig syssla, men det var nödvändigt. Det var nödvändigt för att hålla sig till kommunens bestämmelser, men framförallt: det var nödvändigt för miljön. Men hade inte kommunen tagit beslut om att allt matavfall skulle komposteras hade vi inte sorterat ur det. Det hade i sin tur lett till förbränning av maten, och då hade vi brutit det naturliga kretsloppet och slösat med jordens resurser.
Gotlands kommunala bestämmelser ger resultat. Enligt statistik från 2011 är gotlänningarna bäst i hela Sverige på att materialåtervinna. Jag kom och tänka på det här i lördags när jag lagade mat. Jag var trött, hungrig och ville koka ihop något snabbt. Vanligtvis är jag duktig på att återvinna, men den här gången orkade jag inte. Att skölja ur den tömda pappersförpackningen med krossad tomat och konservburken med bönor kändes som ett livsprojekt. Så jag slängde allt i soppåsen. Och ingen kommunal bestämmelse hindrade mig.
Latheten finns förhoppningsvis inte bara hos mig utan i människans natur. Så länge det är komplicerat och så länge vi inte direkt ser fördelarna av att verka för en bättre miljö kommer ingenting att hända. Lösningen på det här skulle kunna vara att införa Gotlands kommuns bestämmelser i hela Sverige. Men problemet kvarstår: människors lättja skulle finnas kvar. Blir det mer komplicerat att sortera skulle fler dumpa skräpet i skogen eller olagligt bränna upp det.
På samma sätt är det globalt. Det går inte att tro att gemensamma krafter ska lösa världens miljöproblem så länge det är frivilligt och ansträngande för världens länder. Det har misslyckade försök till nya klimatavtal redan visat på. Men att börja på gräsrotsnivå, med exempelvis kommunala bestämmelser, och samtidigt kombinera detta med ett smidigare återvinningssystem är en bra idé. Att vara miljövän måste bli naturligt och enkelt – så naturligt att vi slipper sortera ut matrester ur soppåsarna efter semestern.
Text: August Håkansson, journaliststudent på Tollare folkhögskola i Nacka.

Vill du också göra din röst hörd? Klicka här!

1 reaktion på ”Veckans Krönika: August Håkansson”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top