Veckans krönika: Barn i stan

Veckans krönika skriver Linnea Wettermark som jobbar med stadsodling och Barn i stan.
 
 
Text: Linnea Wettermark
 
 
 

Jag är inne på mitt femte år med att arbeta heltid för att sprida stadsodling i olika former. Jag är i grunden miljövetare och socialantropolog med utbildning inom småskalig ekologisk odling och trädgårdsanläggning. Jag är certifierad permakultur designer och arbetat med permakultur i Frankrike i 1,5 år.
Det började med projektet, Barn i stan, som ville finna metoder för möten mellan barn och äldre. Projektet fanns på Seved, ett område i Malmö, med en hel del sociala problem som oseriösa fastighetsägare som utnyttjar stora barnfamiljer med bakgrund från andra länder. De trängs i små lägenheter till oskäliga hyror. Sommaren 2009 brann bilarna på torget och knarkhandeln skedde öppet på vissa gator. Inom projektet intervjuades de äldre sevedsborna om hur det var på Seved när de var unga på 1930 och 1940 talet och det visade sig att då var Seved till viss del ett koloniområde och att de odlade sin egen mat. Barnen blev nyfikna och ville testa att odla. På den vägen blev jag anställd för att se om odling kan vara en metod för unga och gamla att mötas i en stadsdel. Barn i stan drevs av den somaliska föreningen Hidde Hyo Dahqan under 2008-2011 med medel från Allmänna arvsfonden.
Vi fick lov av MKB, det kommunala fastighetsbolaget, att riva upp en liten bit gräsmatta och byta ut jorden till KRAV jord. Vi flätade ett pilestaket runt odlingen och det planterades solrosor, tomater, chili, potatis, jordärtskockor, smultron, jordgubbar och massa örter i pallkragar. Barnen välde in efter skolan och under hela sommarlovet. Vi hittade fröpåsar i brevlådan och boende kom cyklande med plantor från vänners koloniområden. Den lilla odlingen fylldes snabbt med växter, människor och möten. Mammor kom med fröer och en koriander odling startades av en somalisk kvinna. Vi fortsatte runt hörnet och odlade i pallkragar och kärl på asfalten.
För barnen var det en oas där de kunde delta och få påverka. I en examensuppsatts för SLU, intervjuades barnen om deras delaktighet i odlingarna, och deras största känsla var stolthet! De hade varit med och förändrat utemiljö och gjort den vacker. De hade fått möjlighet att påverka! Vattning var mitt minsta problem den sommaren, barnen stod på kö för att få vattna och samtidigt passa på att ha lite vattenkrig.
Som miljövetare var min första ingångspunkt i arbetet att lära ut hur man odlar ekologisk mat lokalt och minska beroendet av att köpa transporterad mat och att öka efterfrågan för säsongsodlad mat. Det blev en oväntad överraskning att stadsodling är ett fantastiskt verktyg för möten och integration. Alla äter, oavsett varifrån i världen vi kommer! Alla tycker om solmogna tomater, och att äta jordgubbar från plantan, oavsett om man är 6 år eller 96 år gammal, från Sverige eller Iran. I odlingarna samlades människor från världens olika hörn för att samtala och byta olika recept, på knagglig svenska. I de flesta matkulturer har man en bas av tomater, lök, vitlök och t ex bönor. Grönskar och mat enar oss alla. En somalisk kvinna hajade till över vår lilla majsodling och blev förbluffad att den går att odla här i kalla Sverige. Hon blev så tårögd och glad av att återse en växt som betyder mycket för henne. En Irakisk man kom ofta och frågade om han fick äta en tomat, för de smakade precis som de gjorde för honom, hemma i Bagdad. De coola tonårskillarna kom och frågade om de fick ta en jordgubbe, fastän odlingarna är helt öppna och de kan ta för sig när som helst.
De öppna odlingarna fick stå kvar hela sommaren utan någon vandalism, bortsett från 3 majskolvar och en smultronplanta. Men det kunde vi alla leva med 🙂
I dag är projektet Barn i stan slut men tack vare det har Odlingsnätverket Seved bildats med 450 människor som stadsodlare på Seved. Företaget Odla i stan kunde bildas 2011 och har sen dess flera anställda och arbetar över hela Malmö med att bygga upp stadsodling i alla möjliga former.