Veckans krönika: Carl Erik Magnusson

We are stardust!

Text: Carl Erik Magnusson, Ordf. Miljövänner för kärnkraft.Docent i atomfysik och universitetslektor i fysik och miljövetenskap vid Lunds Universitet

 
 
 
 

Jorden är en ändlig resurs och klok energiförsörjning är att göra rimliga val. Vår existens kräver ett ständigt flöde av energi, däribland el, utan att livsmedelsförsörjning eller miljö degraderas. Livet är ett energikrävande projekt!
Jämförelser mellan olika kraftslag, t.ex. livscykelanalyser eller EU:s ExternE [1] visar att kärnkraft är bland de minst hälsofarliga och miljöskadliga kraftslagen, olyckor inberäknat. En nollvision må vara avlägsen för svensk vägtrafik, men inte för flyget eller – vår kärnkraft.
”Loss of Life Expectancy” [2,3] är ett sätt att värdera risk: Man uppskattar den sannolika tid en viss aktivitet tar av livet. Farligast är sociala variabler: att vara fattig, ensam, ha avbrutit skolan, missbruk. Att bo nära ett kärnkraftverk innebär enligt Pittsburg-universitetet mindre risk än två koppar amerikanskt kaffe per dag. Å andra sidan finns sådant som ökar livets längd och kvalitet, däribland säker eltillgång.
Joniserande strålning är en naturlig del av miljön, kanske en förutsättning för evolutionen. Alla energiflöden härrör ursprungligen från kärnprocesser, såväl solenergi som geotermi. Solen drivs av fusion och värmen från jordens inre beror på spontant sönderfall. De ämnen som vi själva består av syntetiserades en gång genom kärnprocesser i stjärnor eller supernovor. Vi är verkligen stjärnornas barn.
Av total individuell stråldos räknat globalt kan mindre än 0,5 % knytas till kärnkraftcykeln, inklusive olyckor (80 % från ”naturliga” källor däribland den egna kroppen och 20 % från medicinskt bruk). Förhöjd aktivitet finns nära olycksplatser men också naturligt på platser där människor levt i generationer utan ökad cancerförekomst.
Filosofer talar om risk med ”rädsla för rädsla”. Många har blivit skrämda av det mest miljövänliga och minst farliga sättet att producera el (kärnkraft), den industriella process som underställs mest rigorös riskanalys. Den är kostnadseffektiv [4], svarar mot hälften av svensk elproduktion och för baskraften. Svensk elmix är världsbäst enligt klimatmötet i Doha 2012.

Dela gärna vår kamp!

3 reaktioner på ”Veckans krönika: Carl Erik Magnusson”

  1. Hur kan man kalla uranbaserad kärnkraft för ren? Brytningen av Uran leder till enorma miljöproblem och det finns en anledning till att väldigt få länder med fullt fungerande demokrati är stora uranproducenter. Kortsiktigt och sett bara till reaktordriften må kärnkraften vara ett rent sätt att producera el, men sett till hela kedjan, i synnerhet med tanke på de enorma kostnader som är förknippade med återställning av nerlagda gruvor och rivning av uttjänta kärnkraftverk så är det väl bara fossilbränslebaserad elproduktion som kan jämföras i miljöpåverkan.

  2. Carl Erik Magnusson

    Det finns många sätt att besvara frågan hur uranbaserad kärnkraft kan kallas jämförelsevis ren. Ett svar är att uranet i askan efter amerikansk kolkraft representerar mer energi än kolets förbränningsvärde; om man utvann metaller ur denna miljöfarliga aska, däribland uran, så behövdes ingen brytning alls; det hade räckt med den vidriga kolbrytningen. För övrigt drivs amerikanska reaktorer till viss del ännu av klyvbart material från de sovjetiska kärnvapen som hamnade i Ukraina efter den unionens sammanbrott: Svärd till plogbillar!
    Det är nog sant att fossileldade kraftverk är största miljöboven, men är det då logiskt att som i Tyskland starta tio nya stora kolkraftverk efter kärnkraftsmoratoriet?
    All gruvdrift har miljöpåverkan. Det gäller också den sällsynta metallen neodym, som bryts nästan enbart i Kina och som finns i stora mängder i vindkraftverkens magneter och som förekommer ihop med uran.
    All energiproduktion har miljöeffekter, även den gamla vattenkraft som vi i Sverige kallar förnybar: Läs gärna Mikael Niemis Fallvatten! Och vad är det the Stockholm Environmental Institute skriver om användningen av bioenergi i Sydostasien: ”So once societies can figure out how to reduce biomass burning, that brown sooty haze — and the illnesses it causes — might disappear.”
    Livet är ett energikrävande projekt, men vi har rätt att leva. En sak kan vi nog ändå enas om: Att leva resurssnålt. Eller med romersk livsvisdom: “Uti, non abuti!”

  3. När får vi se något sådant i DN, SvD, GP, SDS?
    Vår regering (“första statsmakten”) vilar på förtroende hos riksdagen (“andra statsmakten”), som vi väljer vart tredje år, och som återspeglar folkets åsikter.
    Men “tredje statsmakten”, massmedia, står utanför folkets kontroll. Enligt en JMG-rapport sympatiserar 82 % av journalisterna med det rödgröna blocket, hela 54 % är MP-sympatisörer. Siffrorna gäller SR, men situationen är knappast väsentligt annorlunda på andra media.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *