MILJÖTIDNINGEN: Veckans Krönika: Hans Åfeldt

I senaste numret av Miljötidningen berättar vi om Hans Åfeldt som bodde intill den vackra Vargskogen. Vargskogen som sedan blev ett kalhygge. I veckans krönika berättar han om sin kamp för införandet av Skogsombudsmannen SO.
 
 
 
 
 

I den pågående kalhuggningen av även tätortsnära och socialt viktiga skogsområden ställs ”glada amatörer” mot slipade proffs från storbolagen. Utgången är förstås given på förhand – hänsynslös kalhuggning helt enligt lagarna och FSC-certifieringen. Kan Skogombudsmannen SO vara ett verktyg som skydd för ”snabba skogsägarklipp” och som ett stöd för enskilda medborgare som under stark tidspress och utan juridiska förkunskaper tvingas till strid för sin socialt viktiga skog?
Vi var ett gäng grannar och närboende som under hösten 2011 och tidig vinter 2012 försökte rädda vår skog Vargskogen i Storfors. En tät och vacker vardagsskog, som gjord för spännande naturupplevelser med älg, rådjur, mård, lo och varg, rikliga bär- och svampplock, för en motionspromenad eller bara för en stilla stund för återhämtning. Det blev en dyrköpt erfarenhet kring hur alla vackra ord och uttalanden om vikten av att skydda våra tätortsnära skogar brutalt förvandlades till stubbar och ris runt våra hus och i Storfors tätorts omedelbara närhet.
Efter en massa turer med Skogsstyrelsen, Förvaltningsrätten, Länsstyrelsen, medborgarförslag i Storfors kommun, Naturvårdsverket såg vi oss i ett sista förtvivlat ryck föranledda att skriva till ministrar och statsministern med frågan:
– Är det möjligt att detta socialt och för friluftslivets behov viktiga skogsområde på 15,7 ha, med Bergvik Skog AB som FSC-certifierad markägare och med Stora Enso Skog AB Storfors distrikt som FSC-certifierad skogsoperatör, rimligtvis kan kalhuggas och hyggesplöjas utan några som helst hänsyn till miljömässiga, sociala eller fritidsmässiga skäl trots den hänsyn som måste tas inom ramen för skogsvårdslagen, miljöbalken och företagens certifieringar?
Vi försökte faktiskt uppmärksamma både Landsbygdsministern, Miljöministern, Justitieministern och Statsministern om det utsatta läge vi amatörer var i vår kamp mot rutinerade proffs inom olika myndigheter och skogsbolag. – Det saknas helt enkelt en opartisk instans, inrättad av Riksdagen, med rätt enligt miljöbalken att skapa tid för andrum, dialog och utredning genom interimistiska beslut om avverkningsstopp. – Kort sagt saknas det en Skogombudsman SO dit man som enskild medborgare eller intressegrupp direkt kan vända sig i dessa skogsskyddsfrågor och där SO tar över arbetet och kontakterna med andra myndigheter och skogmarksägare för en rättssäker samverkansprocess.
Tre månader efter att skogen hade fällts fick vi i maj (och under sommaren) 2012 faktiskt två svar från Eskil Erlandsson, vår Landsbygdsminister – ”Min (och Regeringens) bedömning är att starka regleringar och höga administrativa krav inte alltid är den bästa vägen framåt … och min tro är att med god dialog och samråd i olika situationer kan vi komma långt även på frivillig väg”.
I en DN-artikel Första maj 2012 (”Lagen är en rökridå”) förklarade Eskil Erlandsson att ”Av äganderätten följer förfoganderätten” när Maciej Zaremba presenterade några bilder av den särdeles brutala kalhuggningen intill husen i Storfors. I samma intervju blir slutkommentaren att vi som husägare ” ju har tomten kvar”.
Detta var ju en klen ministertröst då vår för oss och för tätortsområdet viktiga Vargskog fallit!
Sedan februari 2012 har vi ägnat oss åt att försöka ta reda på vad som kan ha gått snett i den FSC-certifiering som bolagen berömmer sig så mycket av. Det är en spännande historia med många vindlingar och inslag. Slutet börjar nu definitivt närma sig och det ser väldigt bra ut! Den tätortsnära och för friluftslivet så viktiga Vargskogen har kalavverkats helt i enlighet med FSC-certifieringens kriterier!
Är det inte dags för en av Riksdagen instiftad oberoende och juridiskt kraftfull Skogsombudsman SO som kan lyfta den glada amatören Davids kampbörda för ett kalhyggesfritt skogsbrukande i tätortsnära eller i andra lägen gentemot juridikens, myndigheternas och skogsbolagens Goliatar?
För dig som behöver veta mer om verkligheten kring vår och kanske din egen kommande kamp för din skog – gå in på www.skogsombudsmannen.se och få några goda råd. Där hittar du också mina kontaktuppgifter.
Text: Hans Åfeldt Ordf. Intresseföreningen Storfors Badsta Friluftsområde.
Vill du också göra din röst hörd? Klicka här!

3 reaktioner på ”MILJÖTIDNINGEN: Veckans Krönika: Hans Åfeldt”

  1. Erik Andersson

    I dagens läge är det SVL och Skogsstyrelsen som reglerar om en skog kan avverkas. Bolagen i motsats till den private skogsägaren behöver bara lämna in översiktliga avverkningsanmälningar till skogsstyrelsen och inte för varje enskilt ärende.
    Kan tycka att det verkar korkat av bolaget att inte lyssna på den lokala oponionen när det gäller tätortsnära skogar. Lägg gärna ut bilder på kalhygget så man kan göra en egen bedömning.
    Jag för min egen del tror inte på iden med en Skogsombudsman. Vi har redan Skogsstyrelse och i sista hand Länstyrelse som ska avgöra vilka skogar som ska avverkas.
    Mvh/ Erik A skogsägare

  2. Pingback: Utskottet för hållbart skogsbruk « Jordens Vänner

Lämna ett svar till gurkoman Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top