Veckans krönika: Madeleine Sturelind

För den medvetne konsumenten finns det mycket att tänka på då det väljs vilken vara som ska läggas ner i kundvagnen. Hur produkten påverkar miljön är en sak, men något som ofta glöms bort är det symboliska värdet som har gått förlorat vid tillverkningen.
 
 
 
 
 
 
 

 
Det ekonomiska värdet du betalar för en produkt är det värde som täcker transport, paketering, material och arbetskraftskostnad för att få produkten att stå tillgänglig i hyllan. Utöver detta betalar du även en vinst till de företag som har varit inblandade i produktionen. Det du inte betalar är det symboliska värdet produkten hade haft om du även betalade den kostnad som ett förlorat kulturarv innebär.
För produkter där skog har skövlats som en del av tillverkningen kan skogen ha varit en del av kulturarvet för många människor. De invånare som har bott nära skogen kan se den som en plats där historia från flera generationer möter deras nutida behov av skydd, mat och ved.
En skog som är helig för många kan för utomstående se ut som än en skog lik alla andra skogar i området. För företag som vill använda sig av skogen i sin produktion kan det vara svårt att se det värde som skogen har för dess invånare. Det är lättare att se det ekonomiska värdet då detta räknas i siffror.
I Thailand har man använt sig av munkar för att minska skogsskövlingen. En Buddistisk munk gör en ritual för att ge ett enskilt träd ett högre värde för de människor som bor vid det. Detta höjer värdet för de som ser denna kultur som en del av sin person, men inte för de utomstående som kommer dit och önskar att använda trädet till sin produktion. Ritualen gör det kanske tydligare för företagen varför ett område har en högre status bland befolkningen än ett annat, men det hindrar dem inte från att använda skogen för ekonomiska värden.
Stora företag har mer ekonomisk makt än det folk som brukar området. I dagens samhälle betyder pengar mer än kulturarv vilket även skadar miljön. Ett storföretag kan använda skogen och sedan flytta till nästa plats då skogen är jämnad med marken. De människor som har bott nära skogen vet att den fortfarande måste finnas där även för de kommande generationerna.
Stora företag kan sätta låga priser på sina varor då de inte ser det kulturarv som går förlorat vid produktionen. För de som lever nära skogsskövlingen blir inte de billiga priserna något att hylla då de inte får ut något av vinsten om varorna endast har ekonomiska värden. Ett symboliskt värde skulle ersätta den förlust de har lidit. Om det ens är möjligt att ersätta ett förlorat kulturarv.
Det kan vara svårt att ersätta ett kulturarv med pengar. En förlorad bit av historien är för alltid förlorad och kanske vore det enklare att hela enkelt hindra storföretag från att köpa upp betydelsefulla områden. Problemet med detta är att världen behöver konsumtion för att fungera och med symboliska värden hade priserna ökat för mycket för att genomsnittskonsumenten skulle ha råd att göra sin del. Storföretag håller priserna nere vilket gör det möjlig för de flesta att vara en del av dagens konsumtion. De symboliska värdena måste vägas mot de ekonomiska. Priset får inte bli för högt, men inte heller så lågt att det symboliska värdet försvinner.
Vem som ska få bestämma hur mycket ett kulturarv är värt är nästa fråga. Är det vad de stora företagen är villiga att betala, hur mycket landets makthavare är villiga att sälja marken för, de som lever av skogen eller turisterna som reser dit för att uppskatta den?
Ska du tänka på det kulturarv som gått förlorat vid tillverkningen nästa gång du köper något och hur mycket är du villig att betala?
Text: Madeleine Sturelind, miljövetare från Karlstad.

Vill du också göra din röst hörd? Klicka här!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top