Veckans Krönika: Monica Hansson


Monica Hansson är frilandsjournalist och bloggar på minprojektion om sina resor. Idag skriver hon Veckans Krönika om sitt besök i Mauretanien och om sina erfarenheter därifrån.
 
 
 
Text: Monica Hansson. Frilansjournalist, Mauretanien/Sverige
 
 
 

”Har ni en soptunna till de här?” frågade vi och höll fram två juiceburkar. ”Jadå,” svarade butiksbiträdet. Han tog våra burkar och kastade ut dem på gatan. ”Det här är Mauretanien!” sa han och flinade. Skakade enkelt bort våra upprörda protester.
Att resa innebär att se andra verkligheter. Ibland skitiga gator, en ihärdig stank av avföring, förruttnelse och djur som genomsyrar städer och sopberg som skulle få sopentreprenörer att se pengatecken är något man vänjer sig vid. Men människors respektlösa beteende mot sin egen omgivning gör mig lika upprörd varje gång.
Men gatorna fulla av sopor gör det också lättare att se framgångarna. Många länder i Afrika har förbjudit plastpåsar, kontinenten har till och med blivit ledande i världen i att överge plastpåsar. Det syns på gatorna och det märks bland människorna. Fler talar om rena gator och en vilja att förändra. En längtan efter en ren värld genomsyrar allt fler människor jag möter på resande fot, men det saknas en stark politisk vilja.
I Sverige är vi bland de bästa i världen på att sopsortera, återvinna och våra gator är så rena att vi skulle kunna slicka på dem utan att få kolera och dö. Det hållbara livet är inte långt borta för oss, men vi måste få med oss resten av världen. Vårt beteende, våra företag och våra politiker måste sprida sin energi över hela jordklotet. Inget skulle göra mig lyckligare än att se svenska företag arbeta med återvinning och hållbarhet i Mauretanien. Jag är trött på att gå på gatorna och andas in förruttnelsen varje dag. Jag vill ha en värld som håller för framtiden, och jag vill se den vart jag än åker. Mauretanien, Algeriet eller Sverige. Jag vill se världen utvecklas och jag vill andas frisk luft.
Hemma i den småländska skogen igen. Tar ett djupt andetag och rensar lungorna på odör. Sopsorterar och använder sex liter vatten för att spola i toaletten. Det är mer vatten än vad jag använde en hel dag i Nouakchott. Nog har vi kommit långt i Sverige, och det går att komma mycket längre. Men juiceburkarna ligger kvar på gatan, fem tusen kilometer härifrån. Varken jag eller min vän plockade upp dem, för vart skulle vi slängt dem?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top