Veckans Krönika: Ylva Lundkvist

Kapitalismen skickar oss tillbaka till jägarstenåldern
Text: Ylva Lundkvist
Foto: Elin Lundkvist
För en tid sedan lyssnade på en föreläsning med den internationellt erkända miljöprofessorn Johan Rockström. Han presenterade den senaste forskningen kring kopplingen mellan människan och miljön. Det kändes som ett hårt knytnävsslag i magen att lyssna på hans ord. Trots att alla fakta är kända sen tidigare gör det alltid lika ont att få det svart på vitt.
 
 
 

Mänskligheten fortsätter i hög fart mot en 6 grader varmare värld, trots vackra politiska mål. Det innebär inte, som vissa tycks tro, en värld med mer sol, bad och tropiska frukter i Sverige. En värld som är 6 grader varmare innebär en värld utan mänskligt liv på jorden.
Termer som 2, 4 eller 6 grader varmare är på många sätt missvisande. Det handlar inte om en jämnt fördelad värme utan helt enkelt om ett extremare klimat med torka, översvämningar och olika sorters katastrofer. Rockström visade världskartor från olika år som indikerar när och var det uppmätts extremtemperaturer, som alltså ligger långt från det normala intervallet. Antalet uppmätta extremväder har accelererat radikalt sedan användandet av fossil energi blivit allt mer utbrett. Norden tycks vara ett globalt köldhål där extremvädren snarare går åt det kalla hållet än åt det varma.
Alla som någon gång försökt odla en grönsak vet hur känsliga dessa kulturväxter är. Plantan behöver precis rätt mängd ljus, värme och vatten för att klara sig. Somliga tycks tro att en varmare värld skulle ge bättre förutsättningar för odling, i alla fall på nordliga breddgrader. Men det är en myt som Rockström tog udden av. Med extrema väder kommer vi uppleva långa perioder av torka som plötsligt kan brytas av med hårda skyfall. Alltså en miljö där det inte längre går att bedriva jordbruk. Efter förra årets regniga sommar var det många svenska bönder som fick erfara att de inte kunde skörda, av den enkla anledningen att de skulle ha fastnat med sina traktorer i lervällingen. Så fick maten ligga kvar på åkern och ruttna.
Rockström argumenterar effektivt för ståndpunkten att vi nu gått in en ny geologisk epok, kallad antropocen, där nu människans påverkan på jorden är så stor att den är avgörande för sådant som klimat och arters överlevnad. Vi har med andra ord tillsammans makten att upprätthålla ett klimat som gagnar oss, men har organiserat vårt samhälle på så vis att vi istället rycker mattan under fötterna på oss själva.
I sitt bidrag till regeringens Framtidskommissions arbete beskriver Rockström det som att vi i framtiden kan bli tvungna att ransonera resurser för att alla ska få sina behov tillgodosedda inom jordens ramar. Samtidigt vill han i ett försök till optimism ge sken av att världens företagsledare redan börjat inse att de måste ställa om till ett så kallat ”grönt företagande” om de ska överleva. Om det vore så väl.
Den enkla slutsatsen är alltså att dagens kapitalistiska samhällsorganisation är på god väg att skicka mänskligheten tillbaka till jägarstenåldern, om inte till en framtid helt utan mänskligt liv på jorden. Så vad vi egentligen har att välja mellan är att acceptera rådande ordning och gå in i ett krig om ”den starkastes överlevnad”, som med största sannolikhet kommer att förloras av oss alla. Eller så börjar vi i västvärlden redan idag med en frivillig nedskiftning till ett liv i betydligt större materiell enkelhet utan fossil energi. Potentiellt med större livskvalitet i form av mer tid för nära och kära och med en jord som det faktiskt går att leva på. Vad väljer du?
Texten har tidigare publicerats i Fria Tidningen.
Vill du också skriva en krönika för Jordens Vänner? Klicka här!

3 reaktioner på ”Veckans Krönika: Ylva Lundkvist”

  1. Klarin Gullström

    När jag var 18 skrev jag en punklåt som hette Bilar Dödar som gick i ett enda ackord. Den står sig. Som de enkla, sanna, självklara orden ovan. Allt måste ändras. Vi måste offra lite. Vi kan inte bara prata om rättigheter utan måste börja se våra skyldigheter. Vi som lever i västvärlden har vissa möjligheter vill jag mena.

  2. Bra artikelt, samma fattar den aktuella situationen på ett nyktert och lättöverskåigt sätt! Borde publiceras i GP och andra dagstidningar, där finns alldeles för få artiklar som upplyser och påminner människor om dessa extremt väsentliga frågor, vilket i sig är en del i problemet. Skicka den till dagstidningar! (Och kvällstidningar om några år, dom är i nuläget förblindade av Kicki Danielssons alkoholskandaler och prinsens flickväns förflutna…..)

  3. Tyvärr är det inte så enkelt att miljöproblemen enbart beror på kapitalismen. Miljöproblemen började för c:a 10 000 år sedan när människan valde (tvingades?) att bli jordbrukare. Sen har de successivt vuxit för att dra iväg rejält efter Andra världskriget.
    Miljöproblemen beror även på antalet människor som idag är alldeles för många ur ett ekologiskt perspektiv. Det handlar enligt mig inte bara om en antropocentrisk syn att alla människor ska kunna tillgodose sina behov utan även om en ekocentrisk syn där det ska finnas en någorlunda balans mellan olika arters populationer. Det senare kan vi omöjligt uppnå med dagens befolkningsmängd.
    Lösningen då? Det enskilt viktigaste är att kämpa för kvinnors rättigheter och utbildning samt rätten till familjeplanering. Varje land bör sträva efter att få en minskande befolkning.
    Alternativet är att man fortsätter att driva på denna utveckling:
    http://www.biologicaldiversity.org/campaigns/overpopulation/images/ExtinctionAndPopulation_102609.jpg
    Idag konsumerar den genomsnittliga kinesen mer än vad som beräknas vara hållbart. 2050 beräknas den hållbara konsumtionsnivån ligga på samma nivå som Somalias och några decennier efter det på samma nivå som Nordkoreas. Och då är detta enbart ur ett antropocentriskt perspektiv. Väger man in Rockströms planetära gränser så är nivåerna betydligt lägre.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top