*Denna rapport kommer att publiceras i delar under de kommande veckorna, eftersom vi anser att varje del är värd att titta närmare på, analysera och diskutera. När alla delar har publicerats kommer vi att samla dem till en fullständig rapport.*
#2 Global handel ökar marknadstillgången för de största
Livsmedel och de resurser som behövs för att producera dem är i allt högre grad del av en global marknad. Små aktörer utsätts för konkurrens av agroindustrin i en global kapplöpning mot botten. Villkoren gynnar de största företagen och har gjort livsmedel till en global handelsvara.
Fri handel – för vem?
Under 2016 utgjorde EU:s import av livsmedelsprodukter 39 % av det globala importvärdet och 41 % av det samlade exportvärdet. EU är därmed den största spelaren på den globala livsmedelsmarknaden.17 Även om jordbruksprodukter fortfarande i högre grad än andra varor är skyddade av avgifter och kvoter har sektorn liberaliserats. Värdet av den globala livsmedelsexporten femdubblades också mellan 1990 och 2014, främst på grund av handels- och investeringsavtal med WTO och bilateralt. Det ger framförallt marknadstillgångar och investeringsskydd till stora transnationella företag som är stora nog att exportera och driva rättssaker.
Livsmedelsjättarna är beroende av att öppna upp nya marknader genom att ta bort handelshinder. Nestlé genererade på så sätt 70 % av sin globala försäljning utanför Europa och Nordamerika under 2015.18 Det globala handelssystemet och tendensen att allt mer liberalisera handeln med jordbruksprodukter har underminerat nationell lagstiftning, men har inte ersatts med någon internationell kontrollinstans som kan garantera rättigheter och en hållbar produktion. Fokus på exportorienterade grödor har gjort att EU:s livsmedelsproducenter har kunnat fortsätta växa trots överproduktion19 och handelspolitiken har på så sätt varit med och banat väg för ett exportinriktat europeiskt fabriksjordbruk med en växande produktion av billigt kött. Den ökade köttproduktionen har gjort EU beroende av importerat foder och har orsakat stora områden med monokulturer i Sydamerika, varifrån sojan till foder importeras.20
Den så kallade frihandeln har gynnats gentemot det globala syd, vilket har tvingat dem att öppna sina hemmamarknader och har omvandlat deras produktion till att fokusera på exportorienterade så kallade cash crops. EU:s jordbrukspolitik, som skyddar EU:s inre marknad genom att höja avgifterna på import av de viktigaste grödorna som medlemsländerna producerar och på förädlad mat med undantag av foder, är samtidigt ett exempel på precis den typ av stöd som länder i det globala syd har tvingats avskaffa. EU:s handelspolitik i kombination med jordbrukspolitiken underminerar därmed lokala hemmamarknader och gör länder i det globala syd importberoende.21
Tekniska handelshinder, det vill säga de handelshinder som inte är avgifter eller kvoter, har också fått ett ökat fokus i handelspolitiken. Det här leder till att tekniska handelshinder tas bort på bekostnad av bland annat miljö- och livsmedelsstandarder.22
Uppköp och investering i jordbruksmark
Sedan livsmedelskrisen 2007–2008 har mängden jordbruksmark som köps upp av utländska ägare växt. Det här kallas landgrabbing eller markrofferi och innebär att utländska investerare kontrollerar lokal jordbruksmark på bekostnad av lokala ägare. Det är svårt att få en fullständig överblick över omfattningen av landgrabbing på grund av den brist på insyn som kännetecknar många av köparna samt brist på information. Omfattningen av europeiska investerares uppköp kan också vara större än vi trott, eftersom länder som Caymanöarna och Singapore toppar listan över länder där investeringarna kommer ifrån. Detta tyder på att investeringarna sker genom skatteflykt, vilket döljer de verkliga aktörerna. Investerare från EU-länder investerar i många länder utanför EU, i augusti 2016 visade exempelvis databasen The Land Matrix att europeiska investerare hade genomfört 355 uppköp vilka totalt utgjorde 9 757 655 hektar. De flesta av köparna var relaterade till jordbruk och företag från framförallt Storbritannien, Italien, Nederländerna, Belgien, Finland, Danmark, Frankrike, Tyskland, Portugal, Spanien och Sverige i länder som Indonesien, Uruguay, Mocambique, Brasilien och Argentina. Det förekommer också landgrabbing inom EU-länder och det handlar då om att mark köps upp i framförallt Rumänien där det beräknas att 20 till 30 % av jordbruksmarken ägs av investerare från andra EU-länder. Därutöver hittar uppköparna framförallt mark i Litauen och Bulgarien. Investerarna spekulerar i mark i jakten på vinst utan någon hänsyn till klimat- och miljökonsekvenser, samt på bekostnad av annan social hänsyn och lokal livsmedelssäkerhet.23
Spekulation och finansialisering
Under de senaste årtiondena har regleringen av finansiell spekulation i jordbruksprodukter luckrats upp. Det innebär att livsmedelsproduktionen i allt högre grad kontrolleras av investeringsbanker som Goldman Sachs, Morgan Stanley och Citibank. Detta sker bland annat genom handel med så kallade futures som är försäljning och köp av varor till ett specifikt pris och som levereras i framtiden – alltså en spekulation i framtida livsmedelsproduktion. Marknaden för nya investeringsprodukter från jordbruket har på så sätt vuxit snabbt de senaste åren. Från 2006 till 2011 har finansiella spekulanters aktiviteter i jordbruksvaror nästan fördubblats, från 65 miljarder dollar till 126 miljarder.24 Det har gått så långt att idag är 80 % av den finansiella handeln relaterad till livsmedel som är ren spekulation. Enligt FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD) medför finansiella investeringar i jordbruksvaror att priserna stiger och blir mer oberäkneliga, vilket får konsekvenser för livsmedelssäkerheten och bönders inkomster. Det var också en av orsakerna till livsmedelskrisen 2007 – 2008.25,26
Ofta har de transnationella företagen som handlar med jordbruksprodukter också sin egen investeringsverksamhet och är på så sätt både säljare av investeringsprodukter och uppköpare av jordbrukstillgångar. De har stort inflytande eftersom deras beslut om att antingen sälja eller hålla kvar en vara kan påverka priser och de finansiella marknaderna. Det har skett en finansialisering av sektorn i och med att finansekonomin och investerare som spekulerar utan att köpa verkliga varor har vuxit sig större än handeln med fysiska varor. Den här delen av handeln är fortfarande till stor del oreglerad.27
*I den här artikelserien kommer vi att titta närmare på sex bakomliggande aspekter som driver utvecklingen. Håll ögonen öppna inför nästa del av rapporten!*
*Gå gärna med i diskussionen på kommunikationsplattformen Slack genom att bli en del av Jordens Vänners Slackkanal via den här länken. Till vänster i din Slack-meny ser ducen kanal märkt #foodsovereignty, klicka där och börja diskutera!*
Referenser
17. FAO (2018) The State of agricultural commodity markets. Agricultural trade, climate change and food security
18. Rosa Luxemburg Foundation, Friends of the Earth Europe och Heinrich Böll Foundation (2017). Agrifood Atlas: Facts and figures about the corporations that control what we eat
19. Friends of the Earth Europe (2013) A New Food and Agriculture Policy for the European Union. Position Paper on the 2013 Reform of the Common Agricultural Policy
20. NOAH och Frie Bønder – Levende Land (2017) En grøn og retfærdig madpolitik
21. Rosa Luxemburg Foundation, Friends of the Earth Europe och Heinrich Böll Foundation (2017). Agrifood Atlas: Facts and figures about the corporations that control what we eat
22. Corporate Europe Observatory, German NGO Forum on Environmental and development, Global Justice Now, Lobby Control, Power Shit (2017) ‘Regulatory cooperation’: big business’ wishes come true in TIP and CETA
23. NOAH Friends of the Earth Denmark (2016) Land til salg – hvordan EU’s politikker modvirker bæredygtig landanvendelse
24. Rosa Luxemburg Foundation, Friends of the Earth Europe och Heinrich Böll Foundation (2017). Agrifood Atlas: Facts and igures about the corporations that control what we eat
25. Magdo f, F & Tokar, B. (2010) Agriculture and food in crisis. NYU Press
26. Change Finance (2018) Food and Agriculture, htps://www.changeinance.org/societalissue/food-and-agriculture/ [hämtat december 2018]
27. Rosa Luxemburg Foundation, Friends of the Earth Europe och Heinrich Böll Foundation (2017). Agrifood Atlas: Facts and figures about the corporations that control what we eat