Vem bestämmer vad vi äter? Krav och Praktik

Graphic: NOAH

Matsuveränitet för ett grönt och rättvist jordbruk i EU och globalt

Jordbruket är idag en av huvudorsakerna till den ekologiska krisen, men samtidigt rymmer det en stor potential för att uppnå en hållbar och rättvis framtid. För att det ska ske måste det rådande agroindustriella livsmedelssystemet ersättas med principer om matsuveränitet, där mat är en grundläggande rättighet som ska gälla alla på jorden och ett grundläggande behov som alla ska få uppfyllt. Matsuveränitet betyder att alla människor – oavsett plats och generation – har rätt till hälsosam mat som passar deras kultur och är producerad med rättvisa och hållbara metoder. Det innebär att människor själva har rätt att definiera och ha kontroll över sina egna livsmedels- och jordbrukssystem, och därmed kan inte några gruppers matsuveränitet ske på bekostnad av andra gruppers. Kontrollen ska ges tillbaka till bönderna istället för att vara i händerna på några få transnationella företag.57

Matsuveränitet innebär att lokalsamhällen kan uppnå en rättvis och hållbar produktion och konsumtion som inte underminerar andra regioners möjlighet att göra detsamma. Matsuveränitet bygger på ekologisk hänsyn och social rättvisa och består av tre huvuddelar: hållbara metoder, lokala system och demokratisk kontroll.

Ett regenerativt jordbruk som producerar hälsosam och tillräckligt med mat

De fysiska förutsättningarna för matproduktion ska inte undergrävas utan istället återuppbyggas genom omställning till en hållbar jordbruksproduktion. Därför ska produktionen av mat ske genom att odla varierade grödor som inte utarmar jorden, till skillnad från när marken plöjs och odlingen sker i monokulturer. Odlingen ska vara utan gifter, konstgödsel, antibiotika och utsläpp av tungmetaller. Istället ska regenerativ odlingsmetoder användas som bygger upp mängden organiskt material i jorden. Också kolinlagring och biodiversitet ska öka genom att mängden fleråriga naturliga betesmarker blir fler och genom att träd bevaras och planteras i jordbrukslandskapet. Dessutom ska större områden överlämnas till naturens egna processer. Det är nödvändigt med jordbrukspolitiska åtgärder för att stödja och få igenom de nödvändiga förändringarna i vilka odlings- och produktionsmetoder används.

Lokala och hållbara livsmedelsstrategier

Lokala och hållbara livsmedelsstrategier ska ge en hälsosam och hållbar kost och ett rättvist pris till bonden. Vår kost ska utgå från hållbara och geografiskt anpassade kostråd som leder till minsta möjliga ekologiska fotavtryck. Den lokala aspekten är avgörande för att skapa kontakt och tillit mellan konsumenter och producenter, samt för att minimera beroendet av matvarukedjor. Lokala och hållbara livsmedelsstrategier innebär också att landsbygden stärks och att stora jordbruk delas upp till flera mindre, vilket motverkar avfolkning.

Handel ska vara ett medel för att uppnå miljömässigt och socialt välstånd och det kräver att vi gör upp med det nuvarande handelssystemet. Rättvis handel grundar sig i att skapa lokala kopplingar mellan produktion och konsumtion, och det blir ett sätt att se till att priserna avspeglar matvarornas verkliga kostnader och effekterna på miljö och sociala aspekter, som inte räknas med i det industriella livsmedelssystemet.

Demokratisk kontroll

Matsuveränitet innebär att ägandet över och tillgången till resurser ligger under demokratisk kontroll. Därför innebär kampen för en rättvis matproduktion också en kamp mot landgrabbing och dess konsekvenser för jordbrukssektorn i Östeuropa och det globala syd.

Det behövs kunskap och utbildning för att kunna skapa en hållbar utveckling av jordbruket. Därför ska jordbrukspolitiska frågor utredas utifrån oberoende forskning så att beslutsfattare får sanningsenlig information och kan skapa ramarna för en hållbar produktion och lokala livsmedelsstrategier. Beslut med så avgörande betydelse för allt liv på Jorden bör inte fattas av vinstdrivande företag, istället ska politikerna utforma regleringar på EU-nivå och nationellt som leder till hållbar utveckling av lokalsamhällen och att matproduktionen inte ställs över hänsyn till miljö och klimat. Dessutom behövs ett demokratiskt ansvar för att prioritera utbildning i hållbar jordbruksproduktion samt att ge ekonomiskt stöd till hållbar produktion, vilket också gör generationsskiften möjliga inom jordbruk.

Krav

  • Ingen utveckling av odlingsmark i skog eller andra naturområden.
  • Utveckling av lokala livsmedelsstrategier som grundas på hållbar produktion och konsumtion enligt närhetsprincipen, vilket innebär stöd till ändrade konsumtions- och kostmönster som kan minska det ekologiska fotavtrycket per invånare.
  • Antagande av en strategi för att minska den animaliska produktionen på EU-nivå.
  • En jordreform där stora enheter avstyckas till flera mindre, vilket leder till demokratiskt ägande och tillgång till resurser.
  • Jordbruksstöd som är till för många istället för få och som används till hållbar produktion och landsbygdsutveckling. Detta innebär krav på hur bönder ska arbeta för en ökad biodiversitet och kolinlagring på sina marker. Stöden behöver omfördelas till små och medelstora jordbruk för att många små jordbruk ska klara sig, och därför bör de första hektaren innebära ett större stöd.
  • Avgifter och kvoter ska användas till att främja produktion och konsumtion av miljö- och klimatvänliga varor och ge länder i det global syd möjlighet att utveckla sina hemmamarknader.
  • Reglering av företags inflytande på den politiska utvecklingen genom lobbyregister och karensperioder.

Matsuveränitet i praktiken

Det finns alternativ till det industriella och vinstorienterade livsmedelssystemet som leder till en hållbar produktion där framtida generationers möjlighet att producera hälsosam och tillräckligt med mat inte undermineras. En central del är att producenterna har kontroll över och tillgång till resurserna, och det kräver att konsumenterna väljer dessa alternativ framför att bidra till att det nuvarande systemet upprätthålls. Institutioner och regleringar som möjliggör hållbara och lokala initiativ spelar en avgörande roll i att stödja den här utvecklingen. Här följer tre exempel.

Hansalim, Sydkorea

Hansalim är ett sydkoreanskt kooperativ som består av både konsumenter och producenter och där produktionen uteslutande är ekologisk och fokuserad på självförsörjning med egen fröproduktion. År 2015 hade Hansalim 540 000 medlemmar mätt i antal hushåll, vilket motsvarar 2,55 % av befolkningen, som alla försörjs av 2 100 småproducenter. Genom direkt handel skapas en ömsesidig tillit mellan producenter och konsumenter, och distributionen sker både i butiker och genom leveranser till konsumenterna. Konsumenterna uppmuntras också att delta i produktionen genom jordbruksaktiviteter och kontrollbesök hos producenterna. Hansalim har en styrelse som består av representanter för medlemmarna och som är det högsta beslutsfattande organet. Det är därmed medlemmarna själva (producenter och konsumenter) som gemensamt fattar besluten om produktionens standard. För att skapa en hållbar produktion bestäms produktionsmängder och priser på förhand så att prisuppgång undviks. År 2015 öppnade Hansalim Agri-Food Analysis Center som garanterar kvalitetskontrollen av produktionen. Trots att delar av Hansalims risproduktion inte uppnår den officiella certifieringen för ekologisk produktion har konsumenterna tilltro till den ekologiska produktionen och köper därför riset ändå. Hansalim engagerar sig också i samhällsfrågor genom att exempelvis starta ett nätverk mot GMO och genomföra kampanjer.58

Södertälje, Sverige

I Södertälje har jordbrukare, förädlingsföretag, distributörer, universitet, forskningsinstitut för biodynamiskt jordbruk och kommunen gått samman för en lokal livsmedelsstrategi. Målet med strategin är att stoppa utsläppen av näringsämnen till Östersjön och projektet involverar fler än 70 aktörer. Strategin bygger på ekologiskt kretsloppsjordbruk, Östersjövänlig livsmedelskonsumtion och ett hållbart lokalt livsmedelsnätverk. Kommunen förpliktigar sig till att offentliga institutioner via det lokala livsmedelsnätverket ska köpa in ekologisk mat från lokala producenter inom en radie av 250 km, vilket också inkluderar foder och annan tillförsel. Ekologiska kretsloppsjordbruk prioriteras högst. I Södertälje serveras 24 000 Östersjövänliga måltider dagligen i kommunens 21 skolor, samt i restauranger och kaféer. Det innebär hälsosam och god ekologisk mat i säsong, med bara omkring 20 % kött och fisk till förmån för mer grönsaker, och fullkorn istället för raffinerade gryn.59

Lammas, Wales

Lammasprojektet är en del av ekobyn Tir y Gafel som ligger i västra Wales. År 2009 fick initiativtagarna tillstånd av den walesiska lokalregeringen att köpa marken och påbörja byggandet. Målet är att skapa ett självförsörjande lokalsamhälle som genom permakultur kan ge hälsosamma råvaror, öka biodiversiteten, återuppbygga den dåliga jordkvaliteten och skapa low-impact development, det vill säga en utveckling med låg påverkan på miljö. Low-impact development erkänns i den walesiska planläggningsstrategin som en avgörande del i övergången till ett lågutsläppssamhälle. År 2010 antog det walesiska lokalstyret en ny lagstiftning på området som stöttar nya och redan existerande lågutsläppsprojekt. Wales One Planet Development gör det möjligt att bygga nya bostadshus som, såvitt det finns ett avtal, förpliktigar ägarna till en hållbar livsstil. Lammas består av nio bostadshus med cirka 2 hektar mark, en gemensam skogsmark och ett gemensamt Community Hub som är placerad centralt i ekobyn och är en plats för lärande och rekreation. Under byggandet ska invånarna varje år rapportera projektets framsteg mätt genom en rad indikatorer, bland annat deras ekologiska fotavtryck.60

*Gå gärna med i diskussionen på kommunikationsplattformen Slack genom att bli en del av Jordens Vänners Slackkanal via den här länken. Till vänster i din Slack-meny ser ducen kanal märkt #foodsovereignty, klicka där och börja diskutera!*

Referenser

57. Forum for Madsuverænitet (2017) Madsuverænintet – Hvem skal bestemme over vores mad?
58. Hansalim: Spread Organic with Producer and Consumer together
59. BERAS Implementation (2013) Sustainable Food Societies. Information Centres and Farms
60. Lammas: A Pioneering Ecovillage in West Wales. htp://lammas.org.uk/en/welcome-to-lammas/ [hämtat december 2019]

Dela gärna vår kamp!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top