Vem vinner Svenska Greenwashpriset 2020?

Vem tycker du ska vinna Svenska Greenwashpriset 2020?

Jordens Vänner vill tacka alla som nominerat fall av greenwashing under året. Vår styrelse har nu granskat alla de förslag som kommit in och valt ut tre solklara fall av greenwashing (läs mer om vad greenwashing är). Vem vinner miljörörelsens anti-pris, Svenska greenwashpriset 2020? Du bestämmer!

  1. Sveaskog – för att de framställer sin verksamhet som hållbart skogsbruk när den bidrar till stora skador på mark och den biologiska mångfalden

Statliga Sveaskog, Sveriges största skogsägare, framhäver budskap om att de bevarar och sköter skog på ett bra sätt. På deras hemsida läser vi budskap såsom ”investera i framtiden” och ”Sveaskogs skogsbruk är hållbart”. I själva verket bidrar deras verksamhet till kalhyggesskövling, markskador och att hela ekologin för djur och natur förstörs. Skogar med höga naturvärden försvinner i en allt snabbare takt när de avverkas och ersätts med artfattiga trädplanteringar. Den biologiska mångfalden i skogen är hotad och många arter är rödlistade. Oro för hur verksamheten bedrivs har också lyfts av före detta högt uppsatta medarbetare, som bland annat pekar på att deras ekoparker skötts dåligt med allt för stora virkesuttag. Sveaskog ansökte också om skyddsjakt för att skjuta älgar från helikopter i första hand och i andra hand från snöskoter eller drönare. Sveaskog kan dock själva ses som en del av problemet eftersom deras plantage till stora delar består av monokulturer och inte lämnar sly för älgen att äta. I februari sa Länsstyrelsen nej till skyddsjakten från helikopter och vi säger också nej till Sveaskogs grönmålning.

  1. Branschorganisationen Svemin – för sina hållbarhetsbudskap i kampanjen #mineralbidraget – trots att de är en av Sveriges
    miljöfarligaste verksamheter

Svemin lanserade i sin kampanj #mineralbidraget ”gruvbranschens bidrag till det långsiktigt hållbara samhället” och menar att ”klimateffektiv och ansvarsfull produktion är ett måste för att klara Agenda 2030 och bidra till en hållbar samhällsutveckling” samt ”I den här klimatdrivna omställningen är metaller och mineral oersättliga byggstenar”. Sveriges gruvbransch sägs ”samtidigt bidra till bättre levnadsvillkor för människor globalt”. Problematiken med gruvindustrin har lyfts av miljöorganisationer, samer, turistföretagare, forskare och av den myndighet som ytterst granskar den politiska makten och förvaltningen. Riksrevisionen pekade i en granskning på flera allvarliga brister i dagens lagstiftning som medför stora ekonomiska konsekvenser för staten. Den ekonomiska säkerhet som erbjuds är ofta otillräcklig och de ekonomiska konsekvenserna för staten betydande. Tvärtemot Svemins budskap om hållbarhet bidrar gruvbranschen, en av landets mest miljöfarliga verksamheter, redan idag till åtta procent av Sveriges koldioxidutsläpp och 77 procent av Sveriges avfall. Utvinningen bidrar också till lokala konflikter, användning av enorma markområden, hög avfallsmängd, negativ påverkan på grundvatten, biologisk mångfald och miljö med hög energianvändning vid utvinning. Dessa praktiker bidrar långt ifrån till ett ”långsiktigt hållbart samhälle” som Svemin menar - därför är de nominerade till årets pris.

  1. Klimatkompensationsbranschen - avlatsbrev för företag som inte vill jobba aktivt för att minska sina utsläpp

Det finns idag en rad kommersiella aktörer som erbjuder klimatkompensation som ett alternativ till faktiska utsläppsminskningar. På den svenska marknaden hittar vi ett tiotal. De tar betalt för att anlägga exempelvis trädplantage och uppföra vindkraftverk i länder där det ofta är billigare att genomföra sådana åtgärder än i Sverige. Det sker under förevändningen att dessa åtgärder annars inte skulle ske, och att de därför kan räknas som “minusutsläpp” vilka kan kompensera utsläpp av växthusgaser i andra delar av världen. Arla, hamburgerkedjan Max, resebolag såsom Tui, Bra Flyg och Ving samt svenska staten, är exempel på aktörer som köper klimatkompensation istället för att fullt ut ta ansvar för sina egna utsläpp.

Vi har också sett särintresseorganisationer som Svenskt Näringsliv lyfta fram Moderaterna och Sverigedemokraterna som de partier med bäst klimatpolitik, baserat på att dessa vill skära ner på klimatåtgärder i Sverige och istället satsa på “billig ”klimatkompensation i andra länder. Men branschen har extremt svårt att bevisa att deras investeringar verkligen ger minusutsläpp i den omfattning de hävdar. Oberoende forskare har kommit fram till att enbart två procent av satsningarna som de granskade, FN-certifierade insatser, hade stor sannolikhet att bidra till verkliga utsläppsminskningar. Den främsta anledningen är att få projekt betecknas som ”additionella”, dvs att de inte är beroende av pengarna från klimatkompensationen, utan hade startats oavsett. En granskningsserie som tidningen Dagens Nyheter gjorde visar också att flera av klimatkompensationsföretagen har sina säten i skatteparadis, vilket gör det väldigt svårt att granska verksamheten . Vi ser svenska företag gömma sina utsläpp med hjälp av en bransch som saknar myndighetstillsyn, oberoende granskning och som visar brist på uppföljbar redovisning, riskanalys och transparens.

I länder där klimatkompensationen sker vittnas det om att verksamheten går ut över lokalbefolkningar. Drabbade i afrikanska länder där svenska företag klimatkompenserar har kallat det ”klimatkolonialism” eftersom bönder fördrivits och levebröd hotas genom exempelvis trädplantage. Trots väldigt stora tveksamheter beskrivs klimatkompensation som ett sätt att ”neutralisera” utsläpp av växthusgaser. Men klimatkompensation gör inte utsläpp i atmosfären ogjorda. För att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader måste vi minska utsläppen radikalt. Klimatkompensation där konsumenter luras att kunna fortsätta flyga och äta hamburgare är miljöförvillande budskap och väl värt ett greenwashpris!

Dela gärna vår kamp!
Scroll to Top