Kampen inleds

En sommardag i juli 2021 fick arbetarna på GKN:s bilfabrik i Campi Bisenzio utanför Florens i Italien, via mail och utan förvarning, beskedet att de alla över en natt – en personal på 422 fastanställda och minst 80 behovsanställda – blivit avskedade.

– Vi blev helt tagna på sängen. Vi förväntade oss att de skulle försöka skära ned på personal, inte att vi allihop skulle få sparken, som före detta GKN-mekanikern Roberto Spera tidigare sagt till Arbetaren.

Massuppsägningarna var en följd av att den tidigare mycket lönsamma GKN-fabriken 2018 köptes upp av brittiska riskkapitalfonden Melrose som haft som strategi att köpa upp och sälja ut företag.

Efter det chockerande beskedet bestämde arbetarna sig för att ockupera fabriken och ta tillbaka makten över sin egen arbetsplats.

– De skapar då ett arbetarkooperativ. Det är väldigt vanligt i Italien, säger Ulf Jarnefjord, medlem i Jordens Vänner och engagerad i den internationella fackrörelsen och som just varit och besökt fabriken.

När arbetarna nu hade en plan för att lägga fabriken under demokratisk kontroll – det som kallats ekonomisk demokrati – kunde de med stöd från forskare och akademiker få hjälp att börja fundera kring och ta fram en skiss för vad de skulle kunna producera istället.

– Man ser in i framtiden och istället för att göra delar till lyxbilar till gagn för de rika ville de göra hållbara produkter, både ur ett miljö- och socialt perspektiv. Bort med bilarna och in med lastcyklarna. Det finns en stor marknad och de har redan börjat tillverka dem, både med och utan batterier, säger Ulf.

Han fortsätter:

– Men de har också planer på att tillverka solpaneler. Både att producera nya solceller men också att reparera gamla så att man inte kastar dem.

Att bygga broar av solidaritet

Till skillnad mot de flesta fack i Sverige har en hörnsten i arbetarnas strategi varit att bygga broar och solidaritet med lokalbefolkningen och andra grupper i civilsamhället och de har redan innan ockupationen haft en stark förankring i lokalsamhället.

Lokalbefolkningen, miljörörelsen, kvinnorörelsen och HBTQ-rörelsen stöttar dem.

– De har otroligt mycket aktiviteter och får stöd och hjälp av människor som bor i området. Solidariteten var så enormt stark. Lokalbefolkningen, miljörörelsen, kvinnorörelsen och HBTQ-rörelsen stöttar dem. De gör så mycket grejer för att skapa opinion. De har till exempel musik och poesikvällar till stöd för kollektivet och demonstrationer. Det är tiotusentals människor som går i demonstrationerna! De är bara 150 arbetare kvar men tillsammans med de olika rörelserna blir de tiotusentals. För första gången på länge kände jag verkligen att en annan värld är möjlig, säger Ulf.

För ett år sedan var det stora översvämningar nära fabriken och ett fåtal människor miste även livet.

– Då blev fabriken ett socialt center för hela kommunen att engagera sig i räddningsarbetet. De tog emot folk som inte hade något hem, gav dem mat, filtar och värme. Från ett bibliotek som blev översvämmat räddade de böckerna till fabriken och hjälpte till med uppröjningsarbetet. Det är därför människor i området stöttar deras kamp. De tänker inte bara på sig själva utan stöttar kommunen och invånarna. Det tycker jag är fint, säger han.

GKN-arbetarna har även använt sig av det stora engagemanget och stödet för att få finansiering till projektet och försöker även få regionen att stötta upp med pengar.

– För att få in pengar har man crowdfundat och fått in drygt 1,3 miljoner euro. Sen har man fått garantier för flera miljoner till. Det går också att köpa aktier i kooperativet. Men det krävs även att Toscana region går in med pengar och som någon slags delägare. De har inte lyckats fatta beslut och har dröjt med det. Nu i januari skulle Toscana regionfullmäktige fatta beslut. Ska de få vara kvar på den här fabriken eller ska man bygga upp på annan mark, säger Ulf och fortsätter:

– Melrose i sig har sålt fabriken till någon italiensk finansgubbe, det krånglar till det ytterligare. Han hade lovat att fixa så att staten, regionen och han själv skulle finansiera kollektivet men har inte hållit sitt löfte, det är bara en dimridå. Han är en skojare och har andra företag som han skojat med.

Men arbetarna står också inför andra utmaningar. Någon har saboterat elen till fabriken – misstanken är att företagsägaren anlitat maffian – och de har heller ingen lön längre. Av de tidigare 500 anställda är det därför bara 150 kvar.

– Det enda ljuset kommer från en solcellsanläggning som den tyska fackrörelsen skickat till dem. De har det kämpigt och har varit ett år utan lön. De behöver ju pengar till mat. Aktier är inte bara till verksamheten utan för att de ska kunna fortsätta. Till slut svälter man ihjäl. Det har varit en av strategierna att svälta ut dem, bara vi lovar lite och drar ut på det så till slut får de ge upp, säger Ulf.

En miljöaktivism för och av arbetarklassen

Idag är vi kanske främst vana att tänka på den miljöaktivism som bedrivs av grupper som domineras av högutbildade personer, inte minst när det gäller uppseendeväckande civila olydnadsaktioner. Till skillnad från aktioner som får mycket publicitet i media har det miljöarbete som länge bedrivits av personer med arbetarklassbakgrund i stor grad hamnat i skymundan.

Trots detta har arbetare och fackrörelsen varit helt centrala när det gäller viktiga miljöhistoriska framgångar som när det handlat om att få till lagstiftning mot miljö- och hälsoskadliga kemikalier och föroreningar på arbetsplatsen och i lokalsamhället. Något som ibland även har lett till allianser med traditionella miljöorganisationer.

Fabriksarbetarna i Campi Bisenzio är långtifrån de första att bedriva kamp för ekonomisk demokrati eller ens för en hållbar demokratisk produktion och en kooperativ rörelse har funnits i minst 250 år. Även i mindre grad i Sverige och inte minst hos fackförbundet Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC). Men vad exemplet i Italien visar är att arbetarna har en nyckelroll att spela i klimat- och miljöomställningen till ett hållbart samhälle.

– Kapitalet har skapat denna kris. De har förvrängt hjärnan på oss. Kapitalism bygger på konsumtion och tillväxt för att skapa vinst och därmed miljöförstöring. Att komma ur det är att själv ta egenmakten. Kan vi göra och producera den här tjänsten eller produkten på ett annat sätt? Att arbetarna blir medskapare i sin egen omställning, säger Ulf.

Jag tror att vi skulle kunna göra det även i Sverige. Klart att arbetare kan göra det.

Om möjligheterna till något liknande initiativ i Sverige är Ulf Jarnefjord försiktigt positiv men anser att det kräver att den svenska fackföreningsrörelsen börjar lyfta frågan på bred front.

– Jag tror att vi skulle kunna göra det även i Sverige. Klart att arbetare kan göra det. Men det finns ett ansvar inom fackföreningsrörelsen att börja prata om detta. Hur kan vi ställa om våra arbeten? Vi måste få med oss människor på det här tåget. Nu är det inte så.

Han fortsätter:

– De ställer sig till och med framför tåget. Flera arbetare har svalt Sverigedemokraternas argumentation att invandrare tagit arbetena ifrån dem. De känner sig inte sedda, hörda och lyssnade till och ser att välfärdssamhället som vi en gång hade håller på att krackelera. Roten är den nyliberala marknadsekonomin, nedskärningarna som gjorts inom välfärden och ökade ekonomiska klyftor. Men SD och högern säger att det är invandrarna och då hoppar man på det tåget, eller rättare sagt ställer sig framför.

Men får arbetarna själva vara medskapare och bestämma över hur omställningen ska gå till tror Ulf att det går att klara av de många utmaningarna.

– När arbetarna själva får vara med och tycka och tänka så fattar de att vi lever på en ändlig planet. Vi kan inte fortsätta med ohållbar idiotkonsumtion, i GKN fallet lyxdelar till bilar. De fattar att det inte är hållbart att producera sån skit. Det förstår man när man sätter sig ner och pratar med varandra i miljö- och fackrörelsen. Det är inte hållbart och man måste göra det på annat sätt, avslutar han.