“Allt hänger ihop”

Löven har fallit till marken och höstsolen lyser in i Jordens Vänners nya lokaler nära Olskrokstorget. Det är fullt av liv och rörelse i lokalerna och det märks att det är en social rörelseorganisation som håller möte. Vissa av deltagarna har varit med i Jordens Vänner sedan starten i början på 70-talet. Andra är med för första gången. Åldersspannet sträcker sig från tjugo till åttio. Väggarna är täckta av banderoller med budskap om miljö- och klimaträttvisa och några av deltagarna bär Keffiyeh eller sjalar i solidaritet med rörelsen för fred i Palestina och Israel.

– Det intressanta är att man får bevisat att sakerna hänger ihop. Det är ingen idé att bara fokusera på en enskild miljö- eller klimatfråga. Fred, sociala frågor, miljö, allt hänger ihop. Om man inte arbetar för social rättvisa och motarbetar krig kommer man inte komma tillrätta med klimatet, säger Karin Eriksson som är med på ett nationellt medlemsmöte för första gången. 

Nere i köket fixar några med maten medan andra lyssnar till föreläsningar på övervåningen. En av programpunkterna handlar om hur fackrörelsen och miljörörelsen kan samarbeta mer i Sverige. För Karin blir det en ögonöppnare.

– Det är klart att det är så vi ska göra! Det finns många organisationer som kan kroka arm. Vi skulle kunna få en starkare skjuts på det. Både miljöorganisationer men även fackföreningsrörelsen. De har ju jättemånga medlemmar. Jag har inte tänkt på det.

Hon fortsätter:

– Nu har jag slutat jobba men var själv medlem i mitt fack. Man behöver börja prata med människor som känner att deras jobb hotas av klimatomställningen.

Om man inte arbetar för social rättvisa och motarbetar krig kommer man inte komma tillrätta med klimatet.

Studentrörelsen kämpar för fred i Palestina

Ett av de uttalde målen med höstmötet är att uppmärksamma hur olika rättvisekamper hänger ihop och vikten av att samarbeta. Bland annat mellan freds- och miljörörelsen. På plats på mötet finns Isra Barham och Afef Dani. De är båda studenter på Chalmers och har kommit för att föreläsa om hur de genom organisationen Chalmers Social Justice det senaste året engagerat sig för fred och mänskliga rättigheter i Israel och Palestina.

Det stora målet är att få även Chalmers och Göteborgs universitet att verka för detta. För Chalmers Social Justice innebär det först och främst att universiteten måste avsluta sina samarbeten med Israel, som genom invasionen av Gaza står anklagade för folkmord samtidigt som Internationella brottsmålsdomstolen utfärdat en arresteringsorder mot Benjamin Netanyahu som dömts för krigsbrott.

Studentrörelsen för Palestina har blivit en symbol för en ny våg av demokratiskt, fredligt motstånd på svenska universitet. En ungdomsgeneration som fått nog av att universitetsledningar gjort sig till megafoner för en regering och politiker som vägrar erkänna att mänskliga rättigheter skall gälla alla – inklusive Palestinier.

– Oskyldiga dör dagligen i Gaza. Det är viktigt att universiteten uppmärksammar det, säger Afef.

Möjligheten för universiteten att stötta en fredlig utveckling i Palestina finns – något som universitetens stöd till Ukraina efter den ryska invasionen visade. Men precis som repressionen mot miljö- och klimataktivister har ökat har de istället mött både repression och en ovilja från universitetsledningen att stötta mänskliga rättigheter i Palestina. För Isra kom det som en chock.      

– Resultaten av att ställa våra krav var att avslöja dubbelmoralen hos universiteten och att de beter sig olika gentemot olika nationaliteter. Att de är så icke-transparenta och oärliga. Jag hade aldrig förväntat mig att det skulle vara så illa. Jag kan aldrig sluta förvånas hur illa det är, säger hon.

Isra har personligen fått erfara försök att tysta henne och rörelsen. Förra året förbjöd Chalmers ledning studenter och anställda att delta i politiska manifestationer – något som de snart tvingades dra tillbaka efter massiv kritik. Men Chalmers ledning fortsatte och i december polisanmälde de Isra när rörelsen bjöd på kaffe och kakor nere i kårhuset, sjöng ”Leve Palestina” och gick ut för att manifestera. Hon blev på grund av det nekad svenskt medborgarskap av migrationsdomstolen. 

– Det är något man inte förväntar sig från en universitetsledning. De har motarbetat oss på alla sätt. Ett universitet ska inte bedrivas på det här sättet. Vi har demonstrations- och mötesfrihet men de fortsätter att censurera oss, de har inte ångrat sig i sin inställning till demonstranterna, säger hon.

Men trots utmaningarna och en ledning som motarbetar studenterna fortsätter de outtröttligt kampen. Höstmötet ser de som ett tillfälle att bygga broar till andra rörelser, något de är positiva till.

– Jag tyckte det var så inspirerande och givande att jag fått mer energi efter mötet. Är man engagerad i Jordens Vänner vill man göra skillnad, säger Isra.

– Inget är omöjligt. Vi fortsätter kämpa trots alla svårigheter och utmaningar. Det var roligt att inspirera andra och inspireras själva, avslutar Afef. 

En tillgänglig och inkluderande miljörörelse i fokus

Sist ut bland föreläsarna är Marcus Trollefur, som avslutar programmet med en föreläsning om tillgänglighet och inkludering, något som det behöver arbetas mer med i hela samhället men också specifikt inom miljörörelsen.

– Det är viktigt att fler grupper kommer till aktivismen och känner sig välkomna att komma hit med hela sig. En person som sitter i rullstol behöver inte bäras runt och du ska känna dig trygg med att vara queer eller autist i rörelsen, säger han.

Marcus jobbar själv med tillgänglighetsfrågor i sitt arbete. Då i daglig verksamhet med inriktning på personer med NPF-diagnoser, alltså personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar- eller variationer såsom autism, ADHD, Tourettes syndrom och språkstörning. Han har själv personliga erfarenheter av såväl ADHD som av autism, såväl personligen, som i sin föräldraroll.

– Idag är det ofta ett stort fokus på svårigheter i tillgänglighet såsom ljudnivå, trappor och hissar. Det är bra, men man måste också se styrkor. En person tar med sig både styrkor och svagheter in i rörelsen. Ska vi se en person som inte kan komma i tid eller ska vi se att personen är den mest sociala i hela stan? Hur kan vi hitta en tillvaro där alla kan se honom när han mår som bäst, frågar sig Marcus. 

Han har själv massor av idéer kring hur man skulle kunna öka tillgängligheten. För personer med vissa NPF-diagnoser är det exempelvis mycket vanligt med ett särintresse, att brinna extra mycket för ett speciellt ämne. Samtidigt kan det vara jobbigt att befinna sig i nya sammanhang där du förväntas vara social.

– Jag kan tycka det är jobbigt med mingel så en idé är att dra igång mer mingelfria möten, där du går in direkt på sakfrågor och diskuterar. Det kan vara skönare att komma dit och prata om det. Det finns så otroligt många hemmasittare inom NPF-kategorin. De har otroligt mycket kunskap men är rädda för att missuppfattas och att träffa nya människor. Det skulle kunna få folk att våga komma ut och prata om sin grej. Alla ska vara inbjudna men grundreglerna samma för alla, säger Marcus.

En annan idé han har bygger på konceptet ”Öppen Scen”.

– En öppen scen fast i föreläsningsform! Det skulle kunna börja på Jordens Vänner. Det ska inte vara för stort, precis som en öppen scen ska det få folk att känna att jag kan det här. Sen kanske man kan hitta en större arena, få komma och prata om den där grejen man känner starkt för, säger Marcus.

Föreläsningen engagerar deltagarna. De tidigare passen har dragit över tiden och Marcus pass fortsätter en stund över utsatt tid. En kvinna som behöver gå ursäktar sig samtidigt som hon konstaterar att Marcus pass var det bästa på hela dagen. Hon jobbar själv i skolan med elever med NPF-diagnoser. Marcus själv är överlag nöjd med både höstmötet och den egna föreläsningen.

– Jag var ganska nervös innan för det var första gången jag höll den här föreläsningen, men jag tyckte att det var jättefin respons under mötet, det kändes väldigt tryggt. Det var också väldigt fint att det var en sån bredd av deltagare. Jag blev väldigt glad att få se programmet. Så många olika punkter men det handlar om olika möten mellan rörelser. Det är precis det jag gillar. Hur vi kan samlas och utnyttja våra styrkor tillsammans, avslutar Marcus. 

En fullspäckad dag som leder till nytt engagemang

Efter ett gediget schema med föreläsningar kan deltagarna på kvällen slappna av med en libanesisk middag med efterföljande musik och poesi.

– Dagen var så fullspäckad, så att klämma in något mer gick inte, skrattar Karin.

För henne blir höstmötet början på ett fortsatt engagemang i Jordens Vänner. Bland annat planerar hon att dra igång soppkvällar en gång i månaden i lokalen i Göteborg. Den första har premiär den 5 december och sedan hålls ytterligare en i januari för att sedan utvärdera hur det gått.

– Jag vill göra saker nu när man nästan drunknar i fakta om klimatförändringarna. Så länge jag jobbade i ekorrhjulet orkade jag inte. Vi har snackat om en soppkväll. Det blir i enklare form och till självkostnadspris. Jag har tänkt att första gången skulle vi kunna prata om hur vi vill utnyttja de framtida soppkvällarna, avslutar hon.

Tycker du att det här är viktigt?