Vi samlas i en solig sal på Sprängkullsgatan 19, Göteborgs universitet. Det får plats en hel del folk men det är kanske ett tiotal personer närvarande. Det står fika på ett bord, kaka, te och kaffe och en hög bruna pappersmuggar. Enligt evenemangsbeskrivningen på Instagram ska det hållas en “enlightening lecture” där studenterna erbjuds att “discover the multifaceted world of forests beyond mere trees. From Sweden´s leading forestry industry to EU´s complex forest related policies, delve into topics covering economic significance to climate solutions”.  Vi kommer precis i tid, hinner hälla upp lite kaffe i varsin pappersmugg och sätta oss innan föreläsningen drar igång. Vi vet inte riktigt vad som väntar, men vi tvivlar på att vi kommer att dela föreläsarens bild av skogsindustrin. 

Med jämförelser till fotbollsplaner och siffror i kubikmeter inleds föreläsningen med fastställandet att Sverige är ett världsledande skogsbruksland. Vidare får vi veta att skogsbruk inte bara är en svensk grej, utan faktiskt en europeisk grej! Att läget för Europas skogar är alarmerande kritiskt nämns inte. Att kalhyggena av de svenska skogarna slår sönder ekosystem och släpper ut enorma mängder växthusgaser nämns inte heller, för att inte tala om konsekvenserna för rennäringen eller larmen om avverkade nyckelbiotoper. 

Climate is about the fossils, stupid.

Så inleds det klimatfokuserade segmentet av föreläsningen. Vissa säger att klimatfrågan handlar om ekonomi, men föreläsaren menar att det är fel. Egentligen handlar klimatfrågan om det fossila. Som given ersättare av fossila produkter utgör trä från svenska skogar en hållbar resurs, och skogsindustrin är därför en given lösning på klimatfrågan. Powerpointen visar hur den svenska skogen blir virke, hus, möbler, papper, förpackningar, engångsartiklar och bioenergi. Skogen är nyckeln! Plastmuggarna kan bli till pappersmuggar!

Att det är just pappersmuggar, eller andra engångsprodukter av pappersmassa eller bioenergi som majoriteten av den avverkade skogen blir problematiseras inte. På borden står pappersmuggarna med sina korta livslängder spär på känslan att det hela är en fälla. 

I bland annat boken ‘Skogslandet’ av Lisa Röstlund pekas det på de nära förbindelser som råder mellan delar av forskarvärlden, näringslivet, skogsindustrin, industrinpolitiken och myndigheter. Professorer och forskare är själva skogsägare, sitter i styrelser för skogsbolag och har stora ekonomiska intressen i industrin. Det finns andra studier och forskare ger en väldigt annorlunda bild av skogsbrukets hållbarhet. De pekar bland annat på de stora mängder växthusgaser som släpps ut vid stora avverkningar. Och att äldre skogar, utöver att lagra kol, också är mer motståndskraftiga. Eftersom riktiga skogar, det vill säga inte planterad monokultur, har fungerande ekosystem är de mindre känsliga för exempelvis bränder och insektsangrepp. 

Under föredraget får vi höra motsatsen, att när skogarna blir äldre blir de mer känsliga, och måste därför “skötas”. Jag hinner aldrig ställa frågan om varför det inte tydliggörs att det är plantager som måste “skötas”, och vad innebär egentligen sköta? Kalavverka? Det är inte för att skogen är gammal, utan för att plantagernas ekosystem är sönderslagna, som den blir sårbar. 

På power pointen är nästa tema EU & klimatmål. Det pratas om det långa och det korta perspektivet för att nå klimatmålen. Att nå de miljömål som satts upp av EU skulle kräva en drastisk minskning av avverkningen, träden skulle behöva få stå kvar. Men problemet är att vi då inte får alla de produkter samhället behöver. Föreläsaren håller illustrativt upp en brun pappersmugg.  

Det kallas för ”en systematisk inventering för att stoppa avverkning”.

Under föreläsningen ifrågasätts sedan skogsinventering, att privatpersoner går ut i skogen och hittar fridlysta arter, för att hindra att skogen huggs. Det kallas “en systematisk inventering för att stoppa avverkning”, och skogsägarna utmålas som måltavla och offer för detta. Jag frågar mig själv om det inte är så att skogsinventeringen är en reaktion på skogsindustrin som gång på gång visat sig kränka lagar om artskydd. Att inventeringen är ett försök att skydda den skog som enligt lag ska skyddas, när de myndigheter, institutioner och företag som egentligen är skyldiga att göra detta misslyckas, är inte ett perspektiv som lyfts. 

Artskyddsförordningen, det vill säga det regelverk som ska säkra fridlysta arters överlevnad, ställs under föredraget mot frågor om huruvida det är “rimligt” eller “effektivt”. Att argumentera emot, med en smärtsam medvetenhet om hur ödesdigra de ekologiska kriserna är, känns hopplöst. Lika smärtsam som medvetenheten om de ekologiska kriserna, är förståelsen för skogsindustrins totala ovilja att släppa taget om ett system som inte fungerar.

I slutet av föreläsningen öppnas det upp för frågor. Jag frågar: ur perspektivet som student som behöver veta att den information jag baserar mina uppsatser på är opartisk,  hur ska jag kunna lita på forskning som har så nära kopplingar till näringslivet och ekonomiska intressen i industrin? Jag får svaret att det väl är bra att olika forskare säger olika saker, och känner mig något dumförklarad. 

Den sista frågan är både välställd och välvald. En i publiken frågar rakt på sak om det för klimatets skull hade varit bäst att stoppa avverkningen?  Svaret blir att det inte går att se till bara klimatet, vi måste ta hänsyn till industrin. Sen är tiden för föreläsningen slut. Det är glasklart vad konflikten egentligen gäller. Precis som mycket annat är det en konflikt mellan ekonomiska intressen och verklig hållbarhet. 

Trots föreläsningens stora poäng: att klimatet handlar om det fossila, känns det efteråt uppenbart att det återigen handlar om pengar och om ekonomisk tillväxt.  Studenterna börjar packa ihop, gruppen som anordnade seminariet tar några bilder och någon försöker ge bort den överblivna fikan. Vid mitt bord sitter vi tungt kvar. Ingen av oss sitter på en magisk lösning på vår tids stora frågor. Föreläsningen har mest känts som ytterligare ett envist och ensidigt försvarande av en industri som för oss allt djupare in i kris. Så länge ekonomiska intressen får härja fritt och oemotsagt kommer vi aldrig kunna släppa taget om pappersmuggen och ärligt diskutera de konsekvenser skogsindustrin har på miljön, klimatet, den biologiska mångfalden och allas vår framtid.

Vill du engagera dig?