Vi applåderar ansatsen till ett ambitiöst och heltäckande miljöprogram. Särskilt positivt är att planen har ett rättviseperspektiv, att den inkluderar Stockholms hela fotavtryck och tycks
avisera satsningar på samverkan med civilsamhället och andra aktörer. Det viktiga är dock inte skrivningarna i styrdokumenten, utan att det sker en omställning i praktiken. Vi oroas över att delar av miljöprogrammet saknar den ambition som miljöprogrammet har i övrigt, samt att stora hinder i vägen för genomförandet av programmet inte är benämnda. Vi ser positivt på att klimatanpassningar tas upp. De allvarliga risker som skildras behöver dock ett mycket mer kraftfullt svar. Åtgärderna i miljöprogrammet är långt ifrån att motsvara riskerna.

Minska utsläppen omedelbart. Det är avgörande för vårt framtida klimat att utsläppen minskar snabbt och omedelbart. Staden bör bli fossilfri så snabbt det bara är möjligt! Det är positivt att staden har satt ett mål för fossilfrihet, men målet bör kunna uppnås innan år 2040.

Sluta betrakta koldioxidinfångning som klimatlösning.

Mot bakgrund av brådskan att minska utsläppen och stadens ansats att göra ett ambitiöst och heltäckande miljöprogram är det förvånande att klimatmålet till 2030 avstår från att fokusera på utsläppsminskningar. Det finns förvisso ett utsläppsmål på 0,6 ton CO2e/invånare, men i miljöprogrammet diskuteras få konkreta åtgärder för hur målet ska nås. Fokus läggs istället på “ett klimatpositivt Stockholm” och den konkreta åtgärd som beskrivs mest ingående är koldioxidinfångning.

Staden har satt ett klimatmål till 2030 som helt förlitar sig på koldioxidinfångning (CCS), trots att en hel rad beslut både i Stockholm och Bryssel måste falla på plats för att projektet ska starta. Koldioxidinfångning är dessutom en oprövad, energislukande och dyr teknik som riskerar att fördröja utsläppsminskningar som behöver ske redan idag.

Staden kommunicerar genom sitt fokus på CCS att utsläpp på en plats kan kompenseras av infångning någon annanstans och skickar signalen att det går bra att exempelvis köra bensinbil eftersom utsläppen ändå fångas in och försvinner. Sådant kompensationstänkande är inte en seriös hantering av klimatkrisen och det starka fokuset på koldioxidinfångning i klimatmålet kan bara beskrivas som greenwashing. Denna kommunikation vilseleder allmänheten kring klimatkrisens utmaningar och nödvändiga utsläppsminskningar. Staden slår sig för bröstet för att de planerar att städa efter sig, men vad sägs om att visa hänsyn mot omvärlden och undvika att skräpa ner?

Frågan är också hur staden planerar för att nå klimatmålen om satsningen på CCS inte blir verklighet av någon anledning. Är klimatmålet endast ett CCS-mål eller finns det någon plan B för hur Stockholm ska bli klimatpositivt till 2030?

Satsa på energihushållning

Sverige är ett av länderna med absolut högst energianvändning per capita inom EU och energianvändningen minskar inte alls i samma takt som EU-genomsnittet. EU:s energieffektiviseringsdirektiv innehåller ett mål för absolut minskning av energianvändning till år 2030 och ändå har varken regeringens klimatpolitiska handlingsplan eller Stockholms miljöprogram ett mål för energianvändningen. Självklart bör stadens miljöprogram ha ett mål för minskad energianvändning!

Precis som staden har avfallshierarkin i åtanke i diskussionen om plast i det förbrända avfallet behöver energi- och klimatpolitiken utgå från energihierarkin. Det innebär att energianvändning där det är möjligt ska undvikas eller minimeras och i andra hand användas effektivt som möjligt. Först därefter är det lämpligt att diskutera hur energin ska produceras.

Det framgår inte i miljöprogrammet hur utsläppsmålet på 0,6 ton CO2e/invånare år 2030 ska nås på energiområdet. På trafikområdet har staden angivit tydliga åtgärder och utsläppsmål (80% utsläppsminskning). På energiområdet, som för närvarande står för cirka 0,7 ton CO2e/invånare, finns inga åtgärder eller mål angivna. Rimligtvis ska även energisektorn minska utsläppen, förslagsvis genom en radikal energibesparing och en omställning av
stadens energiproduktion. Staden bör utreda hur eldning av avfall innehållandes plast ska kunna fasas ut redan innan 2040 samt satsa energieffektiva och förnybara alternativ till kraftvärme. Att gömma sig bakom CCS duger inte!

Miljöprogrammet innehåller ett område om resurseffektivitet och cirkularitet, vilket är positivt. Där finns även ett mål att mängden restavfall som går till energiutvinning ska minska med 20%, vilket är positivt men otillräckligt. Tankarna på resurseffektivitet och cirkularitet är helt frånvarande på området energi och klimat, som om dessa två frågor var orelaterade. Ingenstans i miljöprogrammet nämns energirenovering av fastighetsbeståndet.

Satsa på energigemenskaper

Stadens ambition om en rättvis och inkluderande omställning är mycket lovvärd. I miljöprogrammet är det dock inte specificerat hur dessa ambitioner ska omsättas i praktik inom olika miljöområden. En viktig rättvise- och inkluderingsfråga inom energi- och
klimatområdet är energigemenskaper. Staden bör inrätta en funktion med uppgift att stödja energigemenskaper.

EU:s förnybarhetsdirektiv och elmarknadsdirektiv pekar ut energigemenskaper som en
omställningsaktör i energisystemet. Lokala sammanslutningar som producerar, lagrar, delar och sparar energi stärker takten i energiomställningen, och säkerställer att den sker på ett socialt och ekologiskt hållbart sätt. Medborgarna vill dessutom ha mer att säga till om i energifrågor än vilken elleverantör som ska fakturera dem för inköpt el!

I Sverige riktas dock energistöden framför allt till höginkomsttagare – villaägare och storförbrukare. Regeringen har inga planer på att transponera EU-lagistiftningen om energigemenskaper och undanröja hinder för energigemenskaper. Sverige ligger långt efter andra EU-länder i fråga om energigemenskaper.

Staden bör – för att konkret främja en rättvis och inkluderande energiomställning – ta kontakt med grupper som utvecklar och stöttar energigemenskaper i Stockholm för att ta fram en handlingsplan med åtgärder som staden kan vidta för att stötta dessa initiativ.

Övriga utsläpp

Vi noterar att utsläppsminskningar av fluorerade gaser (F-gaser) från värmepumpar och kylanläggningar saknas helt i strategin. Enligt Nationella emissionsdatabasen motsvarade
utsläppen från F-gaser i Stockholms kommun 87 000 ton CO2e år 2022.