Svenska gruvan är ett initiativ startat av Boliden, LKAB, Heidelberg Materials, Epiroc, Sandvik och Svemin, företag som alla på ett eller annat sätt har en direkt koppling till gruvindustrin.

På Svenska Gruvans hemsida kan man läsa att Sverige har några av världens mest klimateffektiva gruvor och att fler gruvor är avgörande för omställningen till ett fossilfritt samhälle. Men vilka är det egentligen som ska få leva i och gynnas av det fossilfria samhället? Metallerna som krävs för den pågående elektrifieringen av samhället är inte oändliga. Om vi ersatte dagens fossildrivna bilar med elbilar skulle 80 procent av metallerna som behövs för klimatomställningen gå åt. Och om resten av världen skulle efterfråga lika mycket litium, kobolt och nickel som Sverige gör skulle reserverna snabbt ta slut. 

Samtidigt bidrar gruvindustrin med stora mängder koldioxidutsläpp och verksamheten har enorma konsekvenser för omkringliggande marker, skogar och vattendrag. Från Sápmi hörs röster om hotet mot rennäringen, konsekvenserna gruvdriften får för naturen och i längden om hotet den innebär mot hela den samiska kulturen. Samtidigt demonstrerar invånare i flera kommuner mot planerade gruvor. Förra året kom beskedet att ytterligare 6000 personer i Kiruna tvingas flytta på grund av LKAB:s gruvdrift i området. 

Med storsatsningar som “the Ring of Life” och TV-serien “Gruvan” gör de svenska gruvbolagen onekligen allt de kan för att skapa en bild av svenska gruvor som mysiga, naturliga och en självklar del av det svenska samhället. Men hur mysigt är det när 6000 Kirunabor tvingas lämna sina hem? Och hur naturliga upplevs konsekvenserna gruvan får för närliggande natur, för rennäringen och för alla de människor som lever i området?

Att riskera människors rätt till en hälsosam livsmiljö för att en redan privilegierad minoritet av världens befolkning ska kunna konsumera och resa precis som vanligt – fast nu på el istället för bensin – anser vi inte vara en hållbar omställning. 

Svenska Gruvans försök att ompaketera gruvdriften till en naturnära och självklar del av omställningen kan inte ses som någonting annat än ett bagatelliserande av de negativa konsekvenser som gruvdriften får för både människa och natur. Kampanjen likställer omställningens mineralbehov med kroppens eget, och ger på så vis bilden av gruvdrift som naturligt utifrån logiken att samma mineraler “finns inom oss människor”. Men att  likställa mineralbrytning med livsviktiga kroppsfunktioner är snarare ett hån mot alla de människor vars fysiska verklighet påverkas negativt av gruvdrift genom minskad tillgång till rent vatten, ett levande landskap och möjligheten att leva samt behålla sin kultur och historia. 

Att dessutom påstå att svensk gruvindustri tar god hänsyn till rennäringens intressen trots att upprepade kommunikationsbrister och övertramp från bolagens håll gång på gång pekas ut av samebyarna får kampanjen att framstå ännu mer som en form av greenwash. 

Förtjänar kampanjen Svenska Gruvan årets greenwashpris?  

Läs mer:

• Svenska Gruvan
• Svenska Gruvan: Ring of Life
• SGU: Gruvor och miljöpåverkan
• Naturvårdsverket: Vägledning Gruvor
• Sveriges Natur: Gruvor
• Rapport från Amnesty: Rättvis omställning eller grön kolonialism
• ETC debatt: Gruvjätten LKAB lever på gröna lögner
• Aftonbladet debatt: Det blir jättetråkig TV när gruvbolagen betalar